Adventure Island: The Beginning

Det är alltid lite lurigt med remakes. Är de för lika originalet känns spelmekaniken och andra inslag ofta lite föråldrade. Har för mycket trixats med sitter det istället puritaner och klagar över kulturvandalism. Dessutom är intresset för remakes alltid mycket mindre än folk tror eftersom nästan bara de största fansen som var med när det en gång begav sig brukar vara riktigt intresserade.

Adventure Island: The Beginning är en typisk remake på alla sätt och vis på så sätt att man tagit en gammal klassiker, piffat till det grafiska och försökt åtgärda de enklaste tillkommandena. I fallet Adventure Island handlar det mycket om att göra spelkontrollen lite mer mångfacetterad och om att tona ner svårighetsgraden något för att även nya spelare ska kunna ha kul med den gamle fetknoppen Higgins.

Så vem är Higgins då? Tja, i allt väsentligt är han Wonder Boy-grabben Tom-Tom. Sega hade nämligen utvecklat Wonder Boy tillsammans med företaget som senare skulle bli känt som Westone. Sega ägde rättigheterna till figurer och namn i spelet, medan Westone ägde själva spelet. Och när man insåg att Nintendo skulle komma att dominera med sin NES, valde Westone att teama ihop sig med Hudson för att släppa Adventure Island till formatet.

Ett spel som egentligen var att betrakta som en Wonder Boy-konvertering. Något som också är orsaken till att framtida Wonder Boy-titlar blev helt annorlunda än originalet, medan Adventure Island-serien fortsatte bygga på ettan. Själva gimmicken med Adventure Island var att Higgins hade en livmätare som minskade av sig själv. Genom att äta frukt och låta bli att snubbla på hinder kunde man få livmätaren att hålla länge nog för att man skulle kunna ta sig i mål.

En sorts timer med en liten twist, helt enkelt. Jag har alltid gillat Adventure Island och lirat sedan NES och slantade gladeligen upp för Turbografx-versionen som kom till Virtual Console härom året. En liten legendarisk spelserie som inte haft det så lätt utanför Japan. Men sånär som på en remake till Gamecube och Playstation 2 har vi inte hört så mycket från gamle Higgins sedan senaste nya spelet från 1994.

Därför är det kanske inte så konstigt att jag slängde mig över Adventure Island: The Beginning. En remake av det första spelet i serien där alla pixlar förvandlats till polygoner och spelbarheten piffats till. Sistnämnda betyder i praktiken som ovan nämnt att den ganska styva svårighetsgraden tonats ned något. En i grunden bra grej eftersom man tidigare dog av att nudda det mesta. Nu är det bara eld och hål i marken som är så dödligt.

För den som samlar på sig guldmeloner (finns 100 stycken väl gömda) går det också att uppgradera Higgins klassiska vapen såsom bumerangen och yxan samt även ge honom lite större rörelseschema. Också en i grunden bra grej. Så varför skriver jag "i grunden" hela tiden då?

Jo, för att dessa förändringar gjort att Adventure Island: The Beginning är något så ovanligt som ett spel som blir enklare och enklare för att till slut helt sakna utmaning. Där man i originalet slet och lärde sig banorna, blir det här bara en gäspning där alla efter ett tag fallet för värstingversionerna av Higgins vapen. Ett aningen för svårt plattformsspel har alltså blivit alldeles för enkelt.

Så ska man inte skaffa Adventure Island: The Beginning då? Jo, det ska man nog faktiskt. De 1000 Nintendo-poäng man får betala motsvarar runt hundringen och får det får man ett ganska långt plattformsäventyr som kompletterats med några riktigt roliga minispel som dessutom kan avnjutas med en polare. Banorna är fortfarande bra och även om det är ett alldeles för begränsat urval av musik (typ tre låtar), är Adventure Island: The Beginning faktiskt riktigt välljudande. Någon lär kanske störa sig på spelkontrollen som tappat lite exakthet utan pixlarna, men då ska man minnas att Adventure Island inte direkt var något Mega Man sett till spelkontroll ens när det begav sig.

Och för den som vill ha alla meloner finns trots allt en hel del att göra och har man inte originalet att jämföra med störs man nog heller inte av att det är så pass utmaningsfattigt som det nu blivit. Det är kort sagt en riktigt stabil återkomst av Higgins och jag hoppas vi får se mer av honom till Wii Ware i framtiden. Inte minst i en remake av Adventure Island III som enligt min ringa mening var seriens absoluta höjdpunkt.