Svenska
Gamereactor
recensioner
Crimsonland

Crimsonland

Att ett spel figurerar i genrer som är stadigt inkörda är verkligen inget fel. Snarare motsatsen om det görs rätt. Det här är dock inte ett sådant spel.

Prenumerera på vårt nyhetsbrev här

* Obligatoriskt att fylla i
HQ

"Förfestslafs". Det är det enda ordet som dyker upp i min relativt välfyllda skalle. Jag försöker gång på gång komma på ett något mer nyanserat och givande ord än just "förfestslafs" men går bet hela tiden. Till slut så förlikar jag mig med tanken och låter ordet gång på gång rulla av tungan, som för att testa att det verkligen funkar att använda. Min lätta förklaring av "förfestslafs" är att det är ett spel av mer våldsam och enkel karaktär som endast kan avnjutas i sällskap med andra människor. Ledordet här för egen del är "endast". För avnjuter man ett sådant här spel i sin ensamhet så börjar man sakteligen se fasaden rämna och visa upp den fula sanningen. I detta fallet gäller det ett rätt så mediokert actionspel som är på tok för ooriginellt och innehållsfattigt för att hålla undertecknades humör uppe under en längre tid.

Crimsonland
Ett rätt så fult spel i egen mening.

Crimsonland vill vara både blodigt, actionpackat och, enligt utvecklarna 10tons Ltd, ha en gnutta rollspel i sig. Tyvärr spelar det inte någon som helst roll då helheten är en ganska tråkig och uddlös historia. Spelet lyckas överraskande nog att underhålla, om än för en kort stund, om man umgås med grupper om tre till fyra personer. En möjligen klen tröst men ändå ett storslaget ljus med tanke på helheten.

Crimsonland
Omgivningarna går i grått och/eller grönt.
Detta är en annons:

Spelet är ett klassiskt arkadaction med perspektivet rakt uppifrån. Grafiken i Crimsonland får mig att tänka på Grand Theft Auto 2 och Hotline Miami men absolut inte lika underhållande eller färgglatt som något av dessa två spel ska självfallet tilläggas. Att alla banor ser mer eller mindre likadana ut är också en beklaglig sanning. Omväxling förnöjer är ett uttryck som bekämpas med våldsamt motstånd här uppenbarligen. Fienderna, som sträcker sig från ordinära spindlar till superordinära utomjordingar, dyker upp i drivor och det är svårt att urskilja några specifika drag mellan de olika monsterna. Bortsett från storleken på fienden och att färgerna är lite olika då möjligtvis. Crimsonland är helt enkelt inget vackert spel att titta på. Personligen anser jag att en distinkt visuell profil är sjukt viktigt om man tar sig an något så uttjatat och söndertuggat som arkadaction och tyvärr levererar inte Crimsonland inom den avdelningen. Jag kan ärligt talat säga att jag tycker att spelet är fult. Rätt och slätt.

Crimsonland
Omgivningarna går efter en del slafs helt i rött ska tilläggas.

På ett sätt underhållande är det faktum att Crimsonland titulerar sig att ha olika spellägen, som "Quest" och "Survival", när utövandet inom de båda är exakt samma med undantag för avanceringen genom olika nivåer i den förstnämnda och eviga vågor i den senare. Annars är det ingen större skillnad alls mellan lägena faktiskt. Utvecklarna 10tons Ltd borde egentligen ha satsat på ett enda läge och sedan, ursäkta min franska, utvecklat självaste skiten ur det och fått det till en sådan toppnivå att man blivit helt stum av förundran. Förvisso kan jag inte tänka mig att skapandet av dessa lägen hållit någon stackars utvecklare uppe på natten så möjligen var produkten redan i sin linda menad att vara såpass mellanmjölkig. Synd och skam faktiskt.

Crimsonland
Spelets vapenarsenal är en trevlig överraskning.
Detta är en annons:

Men chockerande nog så sitter Crimsonland faktiskt på några saker som räddar det från botten. Mitt ibland all ful- och trötthet döljer sig i varje fall två stycken räddande egenskaper som höjer spelet en aning. Det första är den förvånansvärt stora arsenal med vapen som finns att tillgå (sett till ett spel av den här storleken) där många av de feta muskedunder som uppvisas känns rätt så fräscha och innovativa. Ett glädjande, och behövligt, pluspoäng som jag kan ge Crimsonland.

Crimsonland
Smäller gör det i varje fall gång på gång.

Det andra är det som jag talade om i inledningen av den här texten, nämligen slafsande förlagt till förfest, gänghäng eller dylikt. Saken är kort och gott den att man måste vara en större ansamling människor för att överhuvudtaget få ut någon som helst njutning av Crimsonland. För när man väl sitter där med fyra kamrater som skriker, tjoar, svär, spottar och skjuter allt som går i ett vildsint virrvarr så är faktiskt Crimsonland rätt så underhållande. Det är kul att stjäla de bra bössorna och den livsviktiga skölden mitt under polarens näsa, detta trots att det egentligen ska vara ett samarbete, för att sedan mejja ned våg och åter våg av äckelpäckel som dundrar fram i full kareta.

Crimsonland
Efter sidsådär 30-40 banor börjar man gäspa mer och mer för varje nivå.

Men trots denna underhållande stund så är Crimsonland ett rätt så tunt spel när det kommer till kritan. Det finns säkert dem som vill försöka se det genom ett härligt filter och kalla det "retromysigt" och allt sådant men i min åsikt så är saken den att det finns vagnlaster med andra spel som är bra mycket mer underhållande än Crimsonland som erbjuder i princip samma sak. För spelet särskiljer sig aldrig ifrån de andra utan 10tons Ltd verkar försöka slå mynt på folks nostalgiska ådra, vilket tyvärr inte går hem hos undertecknade. Inte för att jag har något emot nostalgiska godsaker utan mest för att det här spelet inte är gjort särskilt väl.

Fast har du ett gäng med vänner över under en kväll, fyra sprillans spelkontroller till ditt Playstation 4, pengar som bara ligger och dräller på kontot i väntan på något onödigt och inte en aning vad ni ska spela... då kan ni unna er Crimsonland tycker jag.

05 Gamereactor Sverige
5 / 10
+
Roliga vapen, Underhållande multiplayer
-
Ful grafik, Långtråkigt, Innehållsfattigt
overall score
Detta är Gamereactor-nätverkets medelbetyg Du kan sätta ditt eget betyg genom att klicka här

Relaterade texter

5
CrimsonlandScore

Crimsonland

RECENSION. Skrivet av Jonathan Björklund

Att ett spel figurerar i genrer som är stadigt inkörda är verkligen inget fel. Snarare motsatsen om det görs rätt. Det här är dock inte ett sådant spel.



Loading next content