Prototype
Kaoset är totalt när bråkmakaren Alex Mercer härjar i ett infekterat Manhattan. Men hur pass väl lever efterlängtade Prototype egentligen upp till förväntningarna?
Det är fantastiskt hur Radical och Activision har fått med nästan alla i näthypen kring Prototype. Jag är en av dem som rycktes med. Har varit nästan oförskämt taggad på spelet under en längre tid. Sommarens på förhand kanske största höjdpunkt i spelväg, för mig. Campade vid redaktionens brevinkast i ungefär en vecka innan recensionsexemplaret äntligen damp ner. Jag tog, jag sprang, jag skrek "sayonara bee-atches" och var hemma framför teven kvickare än kvickt. Äntligen, Alex, nu var det bara du och jag.
Prototype handlar alltså om Alex Mercer. Om Manhattan. Och om hur både Alex och staden lider av ett par biologiskt relaterade problem. Något hände. Alex lider av minnesförlust, och besitter plötsligt en förmåga att kunna förvandla sin kropp till ett dödligt vapen. Han kan springa onaturligt snabbt, hoppa otroligt högt och lyfta bilar med en axelryckning. Staden är i karantän, och militärstyrkor patrullerar gatorna och sätter upp baser mitt i New York. Alex Mercer är deras primära mål. Vid det här laget klassas han som USA:s farligaste terrorist.
Men det är inte bara Alex som är huvudbry för militären. Hela staden infekteras snabbt av något som förvandlar invånarna till fula köttbestar. Även hela byggnader infekteras och fungerar som nästen där detta virus frodas och fortplantar sig. Det är ett fullskaligt krig där tre parter ska ha sitt sagt. Dessutom envisas stadens invånare med att leva livet som ingenting hänt. Upplagt för totalt kaos.
Det hintas tidigt i spelet att denna biologiska katastrof förmodligen härstammar från Alexs tidigare arbetsgivare, Gentek. Sanningen avtäcks bit för bit genom minnesbilder från spridda karaktärer. Totalt finns det en bit över hundra minnesbilder att samla på sig, och detta sker på ett minst sagt makabert sätt. Alexs nya krafter tillåter honom nämligen att konsumera biomassa, vilket gör att han kan ta över kropp och minnen från vem som helst. Denna förmåga kommer även väl till hands då man ska ta sig obemärkt in i militärbaser eller gömma sig från arga jaktstyrkor.
Berättartekniken med spridda flashbacks från ansiktslösa personligheter fungerar dessvärre inte speciellt bra. Storyn är där, men den är blek och lämnar inga särskilda avtryck. Jag bryr mig egentligen inte om Alex och hans jakt på sanningen. Jag vill bara göra stan med köttiga biovapen och skapa oreda.
Och oreda kommer som ett brev på posten. Alex har mer än ett par mutantkrafter i bakfickan redo att utnyttjas. Det finns tre huvudvapen som man kan välja mellan när som helst. Först har vi de sylvassa Wolverine-klorna, som lämpar sig bäst i närstrid med vanliga fotsoldater eller mindre mutanter. Sen kommer piskan (eller "tjocktarmen"), som kan pierca fiender på avstånd. Till sist har vi de långsamma men mer kraftfulla stenblockshänderna, som fördelaktigast brukas mot pansarvagnar och armerade enheter.
Variationen i sig är inget man kan klaga på i Prototype. Det finns en hel radda rörelser och superattacker att låsa upp genom att samla på sig erfarenhetspoäng. En klar favorit är skjuta ner händerna i marken, och se dem förvandlas till enorma pålar som bryter upp asfalten trettio meter längre bort.
Dessutom kan man kapa helikoptrar och pansarvagnar, samt använda maskingevär, raketstrutar och granatkastare. För att inte tala om luftvärnsattackerna man kan kalla in om man tagit över en militärsoldats biomassa. Irriterande nog kan man inte sikta fritt med automat- eller projektilvapen. Hårkors saknas och man skjuter ständigt från höften, och "sikta" kan man endast göra horisontellt.
Vill man sänka en helikopter måste man alltså trycka på autolåsnings-knappen och hoppas på det bästa. Men allt för ofta händer det sämsta. Och istället för att spränga attackhelikoptrar åt fanders finner jag mig själv ofrivilligt lobba in granater i folkmassor. Efter varje avklarat uppdrag ser jag det svart på vitt på resultattavlan. Jag har dödat mer oskyldiga civila än fiender. Varje gång (och helt ofrivilligt, jag lovar). Ganska tragiskt. Det säger också en hel del om hur ofattbart otymplig och frustrerande Alex är att kontrollera.
- SIDA:
- 1
- 2
- Format:PC, PS3, Xbox 360
- Genre:Action
- Utvecklare:Radical Entertainment
- Utgivare:Activision Blizzard
- Antal spelare:1
- Antal spelare online:1-2
- Åldersgräns:Från 18 år
- Grand Theft Auto: Vice City Multi
- Grand Theft Auto IV Multi
- Ultimate Spider-Man Multi
- Awakened
- Totem PC/Xbox 360
- The Amazing Spider-Man Multi
- The Incredible Hulk: Ultimate Destruction Multi
- Infamous 2: Festival of Blood PS3
- The Outsider PS3/Xbox 360
- Prototype 2 Multi
- Crackdown Xbox 360
- Grand Theft Auto V PS3/Xbox 360
- Crackdown 2 Xbox 360
- Iron Man 2 Multi
- Brütal Legend PS3/Xbox 360
































































Gamereactor since 1998 - Published by Gamez Publishing A/S Toftebæksvej 6, 2800 Kongens Lyngby, Denmark +4545887600











