Transformers: Revenge of the Fallen
Transformers återvänder till våra konsoler i ett spel som faktiskt är bättre än filmen med samma namn. Mikael har gjort klickande ljud och vecklat ihop sig till en svartvit polisbil i ett oväntat trevligt onlineläge
Filmlicensspel är inte längre per automatik ett stycke skäms i plastförpacking. Nej, på sistone har det närmast varit regel att spelen håller en helt okej kvalitet. Kanske är det äntligen någon som fattar att man inte ska sätta sitt namn och rykte på spel bara för att kunna casha in en snabb licenscheck och sen gå vidare med sitt utvecklarliv. I det här fallet, för HD-konsolversionen, är det Luxoflux (True Crime) som tagit chansen.
Men allt sånt kan man glömma när man påbörjar kampanjen i Transformers: Revenge of the Fallen. Där är allt sig likt. En vagt omarbetad filmhandling delas upp i sega, enformiga uppdrag som är strikt styrda, uppblandat med dialogsekvenser där ett gäng Autobots respektive Decepticons står i ring och diskuterar läget. Produktionen är simplast tänkbara och även om det finns vibbar av det gamla Playstation 2-spelet (som rockade något alldeles otroligt) så osar det hemsk licens lång väg.
Vid de tillfällen då man faktiskt får springa runt lite på egen hand visar det sig att det faktiskt finns en del finess, även om den är onödigt omständligt gjord. Med triggerknapparna på handkontrollen byter du läge, dels till vapenläge och dels till förvandlingsläge. Redan här förstår jag att det blir oklart, så låt mig förklara.
Vapenläge innebär att du kan skjuta. Med den högra triggerknappen. Att hålla in den för att sikta noggrannare är etablerad standard, men så här blir det rätt bökigt. Alldeles för ofta försöker jag skjuta och åker istället iväg i förvandlad form. För om man håller in den högra knappen åker man automatiskt framåt i bil/flyg/helikopterform.
Det låter krångligt och är krångligt, men faktum är att man lär sig efter ett tag. Då känns det ändå ganska naturligt och man kan dels boosta på och dels göra olika specialmanövrer. Eftersom de flesta av figurerna fungerar olika tänker jag inte gå in på detaljer, men att hoppa mellan taken med Bumblebee känns faktiskt riktigt kul.
Problemet är alltså att det är extremt styrda uppdrag, som allihop går på tid. Därför finns det ingen direkt möjlighet att utforska och man hinner heller inte upptäcka att omgivningarna är fula, statiska och väldigt trånga. Man kan tycka att tiotonsrobotar borde göra lite mer skada på husen där de kliver fram... men å andra sidan slipper vi pappershusen som plågade det förra spelet (Transformers: The Game).
Det finns höjdpunkter. Att upptäcka att de "Combaticons"-kloner man spränger i långa banor faktiskt föreställer Brawl, Swindle och Vortex, några av de ursprungliga Combaticons, är riktigt kul. Bosstriderna tenderar också att vara rätt mäktiga, särskilt om man spelar Autobot och får tampas med Devastator som även han ger lite vibbar från Tidal Wave-striden i Playstation 2-Transformers (även känd som den mäktigaste bossfajten alla kategorier). Men i det stora hela snackar vi ett fullständigt medelmåttigt spel som knappt den mest inkörda fanatikern kan hitta något nöje i.
Lyckligtvis finns onlineläget. Här är läget helt annorlunda. Det finns ett antal spellägen varav läget där man ska försöka besegra motståndarnas ledare är mest unikt. Men roligast är att köra vanlig death match med begränsade lag. Då blir det gammal hederlig Autobots mot Decepticons och de olika valen av alternativa former blir rätt viktiga.
- SIDA:
- 1
- 2
- Format:PS3, Xbox 360
- Genre:Action
- Utvecklare:Luxoflux
- Utgivare:Activision
- Antal spelare:1
- Antal spelare online:1-8
- Åldersgräns:Från 12 år
- Transformers PS2
- Transformers: Dark of the Moon Multi
- Transformers: The Game Multi
- Transformers: War for Cybertron Multi
Vad vore din drömutannonsering på E3?
Gamereactor since 1998 - Published by Gamez Publishing A/S Toftebæksvej 6, 2800 Kongens Lyngby, Denmark +4545887600
