Så är det slutligen dags för vad Bethesda kallat den sista expansionen till Fallout 3. Vilket det mycket väl kan vara, men man ska givetvis minnas att det är precis vad man sade om de ursprungliga tre expansionerna Operation: Anchorage, The Pitt och Broken Steel. Sedan kom som bekant även Point Lookout som ett svar på det stora intresset och nu alltså även Mothership Zeta. Precis som med de andra expansionerna startar Mothership Zeta med en skum radiosignal.
Den leder till det kraschade rymdskeppet som redan fanns i världen, men klåfingrig som man är, teleporteras man nu iväg till ett alien-moderskepp. Utomjordingarnas säkerhet är lyckligtvis sisådär och det går snabbt att försätta sig på fri fot och ge sig av för att peppra utomjordingar så det står härliga till. Fiendevariationen är dock lite enahanda och så mycket mer än små lustiga figurer och deras robotar finns tyvärr inte.
Den bristfälliga variationen gäller även miljöerna som mestadels består av korridorer. Visserligen är moderskeppet enormt, men jag hade ändå önskat en lite annorlunda struktur för att göra det mer spännande att upptäcka nya områden. Nu är det mest färgkoordination som avgör var man är, för fienderna är som sagt desamma hela tiden. Dessutom är inte ens bandesignen speciellt klockren och det finns gott om återvändsgränder och teleportrar.
Nu inser jag hur gnällig jag låter, för trots allt är Mothership Zeta riktigt mysigt och i alla fall lite småspännande. Utomjordingar brukar kunna ha den effekten. Min poäng är helt enkelt att Bethesda inte dragit nog mycket nytta av ett så coolt koncept som att vara bortförd av folk från en annan värld. Nu känns det som att utforska en enorm byggnad med lite hightech-design, när det hade kunnat vara så mycket mer. Men det är fortfarande Fallout 3, det är fortfarande spännande, men inte mästerligt.
Ombord på ett utomjordiskt skepp finns det såklart tillgång till utomjordisk utrustning, vilket i klartext betyder att man förutom lite exotiskt skrot hittar nya vapen. Här kommer man redan tidigt över Atomizer , Disintegrator, Drone Cannon och Stun Baton. Kanske inga personliga favoriter, men ändå välkomna tillskott till den redan ganska imponerande floran av Fallout 3-puffror.
Det finns även nya jordiska prylar att lägga rabarber på eftersom utomjordingarna hållit kollen på Jorden under en längre tid. Således finns både historiska personer och deras utrustning ombord. Bland annat kan man komma över vilda västern-pickadoller och en fläskig samurajrustning som är värd sin vikt i guld och dessutom förbättrar dina närstridskunskaper
Nu ska jag försöka undvika att spoliera nöjet för alla er som ska ladda ned och spela Mothership Zeta, men längre fram i den runt 5-6 timmar långa expansionen finns några rejäla storyöverraskningar som påverkar en hel del. Och liksom med Point Lookout märks det att Bethesda velat utmana alla de spelare som sedan länge laddat ned Broken Steel och har en level-nivå mycket högre än de 20 som ursprungligen var taket. Mothership Zeta är helt enkelt riktigt utmanande och en tuff nöt att knäcka. Vilket mest är positivt och gör att det blir lite grande finale-känsla över det.
Här finns även några riktigt minnesvärda ögonblick som med lätthet platsar på en topp 10-lista över de mäktigaste upplevelserna i Fallout 3. Att få utforska rymden, delta i rymdstrider och såklart se vår hemplanet lånt där nere är hiskeligt häftigt tack vare Bethesdas grymma regi. Sedan expansionen är avklarad har man fortsatt tillgång till moderskeppet som dock mest är ett tomt skal med ett virrvarr av korridorer och låsta dörrar.
Den nya perk man får är också rätt meningslöst (skadebonus till alien-vapen) eftersom det helt enkelt finns så oerhört få av dem. Däremot gillar jag rymdklistret man hittar som ombord kan användas för att reparera exakt allt. Något jag använde för att fixa till mitt milt sagt slitna och välanvända Jingwei's Shock Sword från Operation: Anchorage. Brasklapp också för att Mothership Zeta är knökat med Bethesdas sedvanliga buggar. Jag vet lika väl som ni att det kommer fixas i sinom tid, men det hade väl knappast skadat dem att bugg-testa ordentligt en gång.
Jag är lite kluven till Mothership Zeta. Visserligen är det här en riktigt grym expansion, men efter att ha blivit så bortskämda av Bethesda känns det här äventyret som ett av de svagare. Lite mer utforskande, lite mer variation och fantasi hade varit pricken över i:et. Nu är det bara bra, men inte den där underbara smällen jag hoppats på att Fallout 3-expansionerna skulle få som slutgiltig final.