Gamereactor International Svenska / Dansk / Norsk / Suomi / English / Deutsch / Italiano / Español / Português
Logga in medlem






Glömt lösenordet?
Jag är inte medlem men vill bli det

Eller logga in med Facebook-konto
FacebookFacebook
recension

Forza Horizon 2

Efter 20 timmars våldsamt kuskande runt Sydeuropas urtjusiga kustlinje har racinggalningen Hegevall satt betyg på Playgrounds stekheta uppföljare...

Horizon-festivalen är inte längre en statisk sammankomst i mitten av ett snustorrt Colorado. I Microsofts hysteriskt heta tvåa är det en kringresande partyturné som vräker sig fram längs Sydeuropas soldränkta kustremsa. Tänk Dan Bilzerian, Trustor-vaskad Dom Perignon (96), Deadmau5 samt snordyra lyxjakter - fast utan vapnen, stringtrosorna och helskäggen, då. Ungefär. Tanken har såklart varit att försöka erbjuda en variationsmängd som tystar de gnällspikar som ignorerade briljansen i det första spelet med "enformigheten" som främsta klagomål. Som du säkert redan vet älskade jag Forza Horizon.

Forza Horizon 2
Nissan GT-T låter precis som den gör i verkligheten men understyr cirka 6000% mer än vad den egentligen ska göra. Inte för att Horizon 2 bör granskas som en fullfjädrad simulator, men ändå.
Detta är en annons:

Och under mina första tre timmar som turnérande fartdåre är jag övertygad om att Microsoft, Turn 10 och Playground Games utvecklat drömspelet för alla arkadtörstande racingtokar. Atmosfären är fantastisk. Fullständigt fantastisk. Det doftar ljuvligt av sommar, fest och motorsport och humöret är glatt och inbjudande. Jag dras med, sugs in i spelvärlden och känner ett krampaktigt begär på att stanna kvar, aldrig lämna Sydfrankrikes underbart vackra kustvägar. Jag vill flytta till Horizon även om det så slutar med att jag endast får jobb som roddare.

Detta är en annons:

Upplägget när det gäller själva racingen är dock i det närmaste identiskt med föregångaren, med de befriande kravlösa transportsträckorna mellan Horizon-festivalens olika turnéstopp som det primära skiljetecknet. Det erbjuds gott om tuggmotstånd under de olika mästerskapens alla tävlingar medan varje road trip vidare mot nästa destination - är en uppvisning i frihet och hjulburen avslappning. Ju fler hjälpmedel som stängs av, ju svårare motstånd som skruvas upp - ju mer pengar tjänar man. Allting handlar om ett nästan onlinerollspeligt grindande av hundratalet ilsnabba landsvägslopp.

Forza Horizon 2
Förutom grafiken och till viss del Drivatar-funktionen är det ingenting i Horizon 2 som verkligen känns "next gen". Playground hade definitivt kunnat krydda spelet med aningen mer nytänk.

Ny spelvärld, ny festival, nya tävlingar och nya bekantskaper. Den här gången presenteras festivalen av en kille vid namn Ben, en gladlynt britt i tjusig frisyr som förklarar grundupplägget fungerar, skryter om sina egna bedrifter bakom ratten (på sin knallorangea Aventador) samt kommunicerar med spelaren via radio under loppens gång. Playground balanserar stilfullt på gränsen mellan övertydlighet och renodlad, lättuppskattad pedagogik och Ben känns under hela spelets gång som en riktigt mysig typ.

Tanken, i grunden, är precis som Forza-seriens pappa Dan Greenawalt upprepat i säkert 122 000 intervjuer, att väcka ett passionerat bilintresse för de som kastar sig in i Forza-universumet för ett fåtal slapphänta snabblopp såväl som att vårda motortokens superstarka kärlek för allt vad bilar och racing heter. Bilmys, helt enkelt, för en ordentligt bred målgrupp. Alla ska med, ungefär, fast i form av bensinberoende, fräck misshandel av gaspedal och håriga hårnålsvrål.

Forza Horizon 2
Off road-racingen är inte särskilt rolig i Horizon 2 och något som vi gärna ser att Microsoft slopar i den tredje delen. Antingen det eller så hoppas vi att Playground går inför att skapa riktiga, klassiska, seriösa rallysträckor runt om i spelvärldens djupaste skogar där vi kan ligga på kontrollerade grusställ som i Codemasters Dirt-serie.

I början lyckas Forza Horizon 2 alldeles enormt bra med just detta och jag är stundtals direkt rysligt imponerad. Jag vinner åtråvärda sportkärror som jag drömt om att få ratta sedan barnsben, trimmar, lackar, lagar och stylar medan exotiska provkörningar av extremt sällsynta samlarkärror driver min köplust framåt. Jag vill aldrig sluta och när Ben dyker upp med sin tjusiga frisyr skriker jag åt honom att fli på sig, hoppa ur bild - jag har pengar att vinna, lopp att delta i. Horizon 2 börjar helt enkelt fantastiskt bra. De första fem timmarna är några av de bästa timmar jag upplevt i ett racingspel av den här typen. I jämförelse känns exempelvis fjolårsfiaskot Need for Speed: Rivals som rena tristesstrumfen.

Sen tappar det. Och det fortsätter att tappa innan det cirka tio timmar senare tar fart igen och lyckas locka fram den där ivern och passionen hos mig, igen. Problemen är aldrig alltför framträdande, eller på något sätt spelförstörande. Långt ifrån. Det handlar snarare om små, små prioriteringar samt avsaknad av innovativa, strukturella lösningar som gör detta till något av en besvikelse. Det märks nämligen ytterst tydligt att Playground Games och Microsoft tagit det säkra före det osäkra här, återanvänt stora delar, inte valt att hitta nya lösningar på gamla bekymmer samt förberett sig noggrant på att se till så att Forza i framtiden blir en årligt återkommande spelserie. Inte nödvändigtvis vad jag ville ha.

Det mest markanta och därmed även mest irriterande problemet som jag ser i det här spelet är utan tvekan de många, långa och alltför frustrerande off road-loppen som tillkommit sedan sist. Jag hade på förhand verkligen sett fram emot att kunna njuta av den utökade frihet som Horizon 2 erbjuder men har såhär 15 timmar senare egentligen bara negativa saker att säga om möjligheten att svänga av från asfaltsremsan förbi Nice och låta min topptrimmade Nissan GT-R kryssa likt en 1700 kilo tung dödsgräsklippare genom tusentals polygontäta next gen-buskage.

Forza Horizon 2
Musiken levereras i form av olika radiokanaler och även om det finns stationer som spelar pop, country, rock och discomusik är det för det mesta mer distraherande och irriterande än något som främjar racingkoncentrationen. Det är dock trevligt varje gång festivalgurun Ben hör av sig via radio för att prata spårval eller hästkrafter.

För det första känns off road-racingen mer som en gimmick än något som utvecklarna verkligen trott på, som något de verkligen lagt ned ordentligt med tid på. För medan själva asfaltsracingen är en strålande mix mellan Forza 5-doftande simsmisk och Need for Speed-aktigt råröj, är off road-delen mer i stil med Wacky Races, eller Flatout, fast utan den där tillräckligt uppskruvade galenskapen som gjorde finska Bugbears kultklassiska folkrace så ikoniskt som det faktiskt är.

Att kryssa runt bland vinrankor i en Aventador är tråkigt. Farten saktar aldrig ned även fast bilen fäller tusentals spröda småträd medan greppet såklart uteblir. Det blir ganska snabbt märkligt, inte minst med tanke på att Forza precis som varenda annan spelserie under många år lärt oss att vi tappar 50% av farten så fort däcken nuddar grus eller gräs. Kameran är dessutom, oavsett val av vy, alltid placerad lite för långt ned vilket gör att höggräset, buskarna eller vinrankorna skymmer i stort sett 50% av synfältet och gör dessa lopp till rena rama gissningslekarna. Över stock, sten, mossa och havreåkrar flyger sportbilarna fram i sanslösa hastigheter och allt från stålstängsel till lyktstolpar skövlas ned av kolfibersköra racerkärror som i verkligheten skulle förvandlas till finkornigt kolaströssel vid blotta åsynen.

Det blir inte sällan mer än en gnutta märkligt.

Hoppas man på ett renodlat rallyrace och slungar fram 35 000 krediter för en välvaxad, klarblå Subari WRX STi blir det dessvärre inte ett dugg bättre, eller roligare. För att istället för att leda mig som spelare till ett skogsparti där vi under förhållandevis ordnade former skulle kunna njuta av A-till-B-baserade rallysträckor som i DLC-materialet till det första spelet - handlar det här om att flyga över kullar, skövla ned enorma buskage samt (som sagt) krossa staket, stolpar, parkbänkar, stubbar och sina helvilda motståndare. För mig känns det malplacerat. Det hör såklart inte hemma i ett Forza-spel och varje gång jag ombeds kasta mig ut på sidan av vägbanan drar jag en djup, högljudd suck.

Forza Horizon 2
Ljussättningen är fenomenal precis som de oerhört snygga vädereffekterna. Att klättra uppför vidsträckta kullar i Norditalien med regnet ösandes ned på bilens vindruta är en syn som varje grafikkåt Xbox One-spelare bör uppleva.

Ännu värre blir det i multiplayer, uppkopplad mot Xbox Live. Istället för att släpa med sig sina fem bästa Xbox Live-kompisar och kryssa fram längs de underbart vackra, solstinna supervägarna som inte sällan går längs kusten slutar det alltid med att någon av de inblandade förarna lokaliserar pilen som indikerar var slutdestinationen ligger och kastar sig av mot den slytäckta ödemarken för att på så sätt korta ned vår påbörjande, underbara road trip. Det slutar oftast kaos och även om det givetvis lika gärna går att skylla ivriga gamers för så borde Playground Games ha sett problemet och helt enkelt styrt om hur spelvärlden fungerar rent strukturellt.

Med det sagt är asfaltsracingen fortfarande superb och Forza Horizon 2 innehåller såklart mängder och åter mängder av detta. Att stampa pedalen i botten på min Ferrari 458 Italia och korsa Norditalien ned mot Frankrike och låta morgonsolen måla den Monaco-röda fyrlagerslacken underbart mörkorange är en syn som varje Xbox One-gamer måste uppleva. Horizon 2 är underbart läckert såväl estetiskt som rent tekniskt och det är lika roligt som i det första spelet att utforska landskapet i jakt på nästa hisnande race eller nästa åtråvärda ladufynd.

Forza Horizon 2
Nästa vecka kommer vi på Gamereactor att jämföra grafiken i Horizon 2 mot Driveclub (PS4). Missa inte det.

Bilfysiken är bra, också. Som vanligt när det gäller den här spelserien. Det märks att utvecklarna velat tilta körkänslan något mer åt det lättsamma hållet den här gången och därför är det enklare både att nyttja motståndarbilarna och närliggande stenmurar för att valla sig runt i kurvorna. Det är även enklare att balansera sin bil efter sladd samt enklare att kontrollera spelets mest våldsamma vrålåk under maxhastighet. Med det sagt har jag en smula svårt att förstå varför man valt att göra många av spelets bilar mer understyrda än både i Forza 5 och det första Horizon. Förmodligen handlar det om höghastighetsstabilitet och jag gnäller isåfall på något som jag nyss berömde. Men ja...

Ferrari 430 Scuderia understyr till exempel som en svintung gjutjärnsgris och under flera av stadsloppen krävs det att jag kliver in högt i kurvan och letar apex genom att försiktigt och regelbundet duttar på handbromsen likt en mycket gammal tant. Ingen jättekul körstil i ett arkadracingspel av den här typen och något som jag gärna hade sluppit. Nog för att de allra flesta bilarna är understyrda innan de blir överstyrda även i verklig racing (efter apex), men som det fungerar i Horizon 2 hade jag gärna sett att Playground balanserat styrningen åt det smidigare hållet.

Forza Horizon 2
Det märks ännu en gång att utvecklarna består till stor del av folk från Codemasters samt från före detta Bizarre Creations. Horizon 2 känns väldigt mycket som en mysig mix mellan Project Gotham Racing 3 och Dirt 3, fast med en betydligt större spelvärld.

Grafiken har varit en stor snackis på förhand när det gäller Forza Horizon 2 och mycket riktigt är det otroligt tjusigt att titta på. Skärmuppdateringshastigheten ligger på 30 bilder per sekund i jämförelse med Forza Motorsport 5 vars bild uppdateras 60 gånger i sekunden, men detta är inget som märks särskilt väl och framförallt inget som känns negativt för helhetsupplevelsen. Horizon 2 flyter på jättefint, det går att se flera mil framför bilen in i horisonten och jag har inte lyckats hitta några som helst grafikproblem.

Bilmodellerna har importerats från Forza Motorsport 5 och är vanvettigt läckra med härlig detaljrikedom samt förhållandevis verklighetstrogna skador. Landskapet som huserar den kringresande bilturnén är något av det snyggaste jag sett i ett racingspel och med tanke på att Horizon 2 äger rum i en gigantisk, helt öppen och lättåtkomlig spelvärlden är det såklart mer än duktigt imponerande.

Forza Horizon 2Forza Horizon 2
Stödet för racingratt är helt okej i Horizon 2 även om det märks att det, till skillnad från Forza Motorsport 5, är optimerat för att spelas med handkontroll. Vi har testkört spelet med Mad Catz nya Pro-ratt och även om bilarna känns något mindre understyrda med ratt är det helt klart enklare att vinna tävlingar med Xbox One-handkontrollen.

Ljudbilden är en annan del som imponerat från första till sista stund. Bilarna låter ganska precis som de gör i verkligheten med ett mustigt, bastant och ofta mekaniskt avgasljud som framkallar underarmsrysningar. Framförallt min Nissan GT-R har Playground Games fångat helt perfekt gällande motorljudet och det är naturligtvis skönt att se en studio som lägger stor vikt vid mumsigt motorljud som vid tjusigt belysta karosser.

När det kommer till bilutbudet samt variationen på de olika bilmodellerna som inkluderats har jag inte heller några klagomål. Inte för en sekund. Här finns allt från ilkvicka småkärror till hypersnabba Lemans-bilar och allt där i mellan. Tyvärr har Playground Games gjort som Turn 10 gjorde i Forza Motorsport 5 och raderat möjligheten att sälja de bilar man samlar på sig, en direkt idiotisk grej kan jag tycka. Även fast det såklart inte påverkar spelbarheten i stort är det tråkigt att inte kunna sälja de bilar man vinner under spelets gång för att istället lägga de pengarna på diverse trimgrejor.

Forza Horizon 2Forza Horizon 2Forza Horizon 2
Presentationen är strålande och doftar ljuvligt av de smyganimerade, friliggande linjärerna från Grid 2 som dyker upp under spelets laddningsskärmar för att berätta hur många minuter man legat först, och så vidare.

Att trimma, smycka, lacka och ställa in sin bil efter sina egna önskemål och preferenser är precis lika smidigt och väl utbyggt som i Forza 5 och som vanligt fastnar jag i garaget med dekalsystemet som varit en framträdande feature i Forza-serien sedan starten. Det är något visst med möjligheten att kunna trimma och utsmycka sin favoritbil in i minsta detalj för att sedan tillbringa timmar med att göra den personlig och unik med hjälp av egengjorda vinyldekaler och diverse motivlacker.

Sammanfattningsvis är Forza Horizon 2 bra men inte det där strålande spelet jag hade hoppats på. Off road-delen är en god tanke som inte riktigt fungerar i praktiken och trots större spelvärld och kringresande festival är variationen inte riktigt så bra som jag hade hoppats på. Med det sagt har Playground satt ihop ett glatt, somrigt, lättsmält och olidligt tjusigt racingspel proppat med passion och bilburen entusiasm som kommer att roa mången fartgalen gamer.

Åsikter om Xbox 360-versionen av Forza Horizon 2:
När det kommer till Xbox 360-upplagan av detta spel står det givetvis klart redan innan jag stoppar ned skivan i redaktionens testmaskin att det kommer att handla om en avsevärt nedbantad konvertering med tanke på att konsolen i sig är över åtta år gammal. Outrun 2-studion Sumo Digital har dock gjort ett imponerande arbete med såväl grafiken som den grundläggande körkänslan/bilfysiken. Att spela Forza Horizon 2 på Xbox 360 känns ganska precis som att spela det till Xbox One. Det saknas texturer, hus och vädereffekter och upplösningen är betydligt lägre, men något annat hade jag såklart aldrig räknat med.

Vad som däremot känns oväntat och aningen märkligt är det faktum att Sumo valt att plocka bort vissa viktiga funktioner som jag får lov att förmoda inte har med konsolens begränsade hårdvarukapacitet att göra. Det saknas tuning-möjligheter, alla fälgar är från det förra spelet, bilutbudet saknar 29 av bilarna från Xbox One-versionen av här finns inga Drivatars. Sumo Digital här även plockat bort "Spin the wheel"-funktionen efter varje avklarat race samt minskat vinstsummorna ganska drastiskt. Märkliga förändringar som gör detta till den sämre versionen även innehållsmässigt. I slutändan är Forza Horizon 2 till Xbox 360 ett sämre spel än Xbox One-upplagan samt ett klart sämre spel än föregångaren. Det är dock inte alls dåligt utan snarare underhållande trots problemen, soldränkt, snyggt och snabbt.

Forza Horizon 2
Forza Horizon 2
Forza Horizon 2
Forza Horizon 2
Forza Horizon 2
Forza Horizon 2
Forza Horizon 2
Forza Horizon 2
Forza Horizon 2
Forza Horizon 2
Forza Horizon 2
Forza Horizon 2
Forza Horizon 2
Forza Horizon 2
Forza Horizon 2
Forza Horizon 2
Forza Horizon 2
Forza Horizon 2
07 Gamereactor Sverige
7 / 10
+
Härlig design, underbar grafik, mustigt ljud, härlig mängd vrålåk, inbjudande spelvärld, trevlig bilfysik
-
Blek off road-racing, kaotisk online-del, understyrda bilar

En andra åsikt

Jonas Mäki
Petter har rätt i att off road-delen känns lite märklig. Jag gillade de första fyra loppen men tröttnade sedan ganska snabbt på att hoppa 150 meter över ett ladugårdstak i ett spel som trots allt ska vara baserat på någon slags verklighet. Samtidigt är detta ursnyggt och stort, jag har svårt att inte dra på smilbanden när jag lirar Horizon 2. Det är helt enkelt ett sådant arkadracingspel som gör mig på gott humör och får mig att bara vilja köra vidare online. Och det är i mina ögon värt ett högt betyg. 8/10

Medlemsrecensioner

  • samsound
    Bländande grafik utbudet av bilar och trevlig musik räcker för att jag ska få mersmak. Tycker FH2 är ett riktigt lyft i rätt riktning ... 8/10
Detta är en annons: