Fördelen med att bärbara enheter har blivit så pass kraftfulla, är att vi gamers får ta del av allehanda klassiker. Det är en TV-spelares våta dröm att kunna uppleva gamla godingar och ikoner, bara ett enkelt klick bort.
Kultigt till tusen, så kan man sammanfatta Wolfenstein, nu i rollspelskostym! Tack vare Id Softwares känsla för detaljer har det klassiska äventyret utmynnat i något så underhållande som Wolfenstein RPG, där du som den amerikanske mördarmaskinen B.J. Blazkowicz ska mosa nazister, sparka på hönor och trixa med sprutor för att tillslut kunna göra proceduren kort med undergångens förlöpare.
Det som gjorde Wolfenstein så fängslande på sin tid lyser igenom i denna genomtänkta version. När du som Blazkowicz börjar utforska slottet Wolfenstein och dess närområde kommer nostalgikänslorna ganska omgående. Du ställs framför en retrocharm som heter duga. Grafiken i Wolfenstein RPG är nämligen trogen Wolfenstein-originalet, där tvådimensionella figurer befolkar en tredimensionell omgivning, utan att det för den sakens skull känns mossigt.
Att manövrera B.J Blazkowicz sker förhållandevis enkelt. Det finns ett låtsasstyrkryss på skärmen som du använder för att röra herr Supermacho framåt och bakåt. Att vända sköts även det med styrkrysset, men utöver denna ganska rättframma spelkontroll kan du göra pekgester för att få Blazkowics att strejfa, peka på det vapen du håller i för att komma till din vapenlista och så vidare. Id Software har fått spelet att flyta på bra, i och med att alla ikoner i hud:en är tryckkänsliga och har en funktion.
Enda nackdelen med spelkontrollen, eller snarare premisserna för spelkontrollen, är att det gamla rörelseschemat från Wolfenstein finns kvar. Du vet, man rörde sig över ett osynligt rutnät och kunde med andra ord inte gå diagonalt. Det känns nästan, men bara nästan, lite förlegat men för puritaner lär det knappast bekomma.
Fajterna i Wolfenstein RPG är turbaserade. Du kan dock gå och röra dig fritt över de ytor som finns tillgängliga utan att en tur tas i anspråk, men så fort du helar dig eller attackerar så går en tur åt. Samma gäller det för fienden, som ofta kommer i grupper och är synnerligen blodtörstiga. Det gäller, märkte jag snabbt, att få in ett visst tänk. Att vara medveten om hur man tar skydd bakom en vägg eller ett hörn är viktigt, likaså hur man enkelt kan komma åt sina stekar och grillade kycklingar för en omedelbar energiboost.
På tal om att boosta upp sig finns det lite böcker av varierande kvalitet omkringslängda lite varstans under din jakt på den hemske storbusen. Att läsa dem ger dig lite bonusar inom vissa områden, och samma sak gäller de sprutor du hittar eller blandar ihop som du sedan kan sticka ner i en svällande arm för lite positiva effekter.
Humorn i Wolfenstein har alltid varit ganska svart och dragen åt det galghumoristiska hållet. Wolfenstein RPG är inget undantag, där dialogerna mellan Blazkowicz och de mer pratsamma individer han möter är underhållande i all sin korthet. Underfundigheter som att sätta ondskans förelöpares mustasch under den undre läppen istället för under näsan är en sådan liten detalj som bidrar till stämningen.
Förutom det något förlegade osynliga rutnätssystemet och att jag velat ha något mer uppdaterad grafik känns Wolfenstein RPG riktigt bra. Wolfenstein RPG rekommenderas med lätthet till alla som uppskattar forna dagar, men som ändå kan tänka sig att spela en ny variant av en stenhård klassiker med ett öppet sinne.