Gamereactor International Svenska / Dansk / Norsk / Suomi / English / Deutsch / Italiano / Español / Português / Français
Logga in medlem






Glömt lösenordet?
Jag är inte medlem men vill bli det

Eller logga in med Facebook-konto
FacebookFacebook
recension

Bayonetta 2

Spelvärldens absolut tuffaste häxa är tillbaka i ett nytt helgalet äventyr, denna gången exklusivt till Wii U. Oliver har smiskat och läxat upp drösvis av änglar och är belåten...

Detta är en annons:

Jag befinner mig på toppen av ett stridsflygplan i rörelse och bokstavligen smiskar elaka änglar sönder och samman. Det är en lika kaotisk som graciös kamp, en dödsdans lika provocerande som lekfull där jag med mina fyra pistoler - en i varje hand och på varje fot - får kulorna att regna över mina motståndare. Innan jag vet ordet av har jag dessutom trollat fram en medeltida tortyrmaskin, tvingat in en stygg kentaur i den och gjort slarvsylta av honom varpå hans kropp förintas och lämnar ett moln av guldfärgade glorior efter sig.

Detta är en annons:

Snart ansluter sig en jättelik ormliknande drake till striden och klyver stridsplanet på mitten så jag får hoppa ner på ett skenande tåg istället. Och givetvis lämnas jag inte ifred där heller, ett helt nytt vidunder har tagit upp jakten och jag välkomnar honom med öppna och tungt beväpnade armar. Några hundra knapptryck senare har jag tagit mig förbi spelets prolog. Jag förstår inte mycket av vad som precis hänt men jag älskade det.

Bayonetta 2
Bayonetta 2 är som väntat proppfullt av bossar, i alla möjliga storlekar och former. Mot de mindre (som bilden visar) gäller det att vara extremt snabb medan de större bestarna generellt sett är lättare att väja undan från.

Bayonetta var en av den förra generationens största överraskningar för min del. Jag var innan min första upplevelse med spelet relativt obekant med utvecklarna Platinum Games. Spelet såg på förhand ut som en kaosartad färgexplosion med enerverande j-pop, tvivelaktig karaktärsdesign och helt knäpp estetik. Det räckte dock med en kort session tillsammans med demoversionen för att jag skulle lägga mina initiala reservationer på hyllan och köpa hem spelet omedelbart. Estetiken besvärade mig inte längre och jag började känna att jag fick kontroll över kaoset som tog vid på skärmen. Jag förälskade mig i Bayonetta ganska snabbt. Mer än fyra år senare är jag tillbaka i umbrahäxans färggranna värld och jag kan bekräfta att Bayonetta 2 är mer av samma, på både gott och ont - men mest gott.

Många kommer ha svårt för att omfamna hur Bayonetta 2 (och föregångaren också för den delen) ser ut och låter, särskilt här i västvärlden. Jag kan som sagt skriva under på det själv i viss utsträckning. Men när det kommer till kritan handlar det i detta fall nästan helt och hållet om spelglädje och spelbarhet. Det är den aspekten som det första spelet gjorde bättre än så oerhört mycket annat i genren och Bayonetta 2 besitter samma styrkor. Maken till tajt kontroll och finputsat stridssystem har jag förmodligen inte skådat förut.

Bayonetta 2
Du kommer få återse gamla bekanta ansikten. Umbrahäxan samt Bayonettas syster Jeanne och den lilla New York-bon Enzo är två exempel.

Bayonetta 2 är (återigen, precis som sin föregångare) ett actionspel av "hack n' slash"-typen i samma anda som Devil May Cry, fast taget till helt nya nivåer. För medan det fundamentalt är väldesignat i sin spelmekanik och responsivt som andra actionspel bara kan drömma om är det också i dess sanslösa spektakel man börjar finna vad som gör dessa spel så häftiga. Scenariot med stridsflygplanet och det skenande tåget händer redan i spelets första tio minuter. Den första bossen introduceras inom samma tidsram och när nivån är färdig är det inte den enda du har fått besegra. Spelet arbetar ständigt med att höja ribban för dig och ett av sätten genom vilket det lyckas med det är att låta bossar som du mött tidigare dyka upp senare som vanliga fiender.

I kärnan av striderna i Bayonetta 2 finner vi Witch Time-funktionen. Om du lyckas väja undan från en inkommande attack i precis rätt tillfälle saktas tiden ner för några sekunder vilket ger dig chansen att börja leverera dina tyngsta attacker. Det dröjer inte länge förrän tajmingen sitter i benmärgen och det är helt vitalt för att bli riktigt bra på spelet. Allteftersom att du delar ut stryk och undviker att ta emot det byggs din magimätare upp. När den har fyllts kan du göra en förödande tortyrattack som ofta involverar någon form av gammaldags tortyrapparat och det är alltid tillfredsställande att göra. Att bemästra Witch Time och således till fullo utnyttja magimätaren är viktigare än att kunna göra avancerade combos även om man snabbt lär sig den biten också, mycket tack vare spelets underbara laddningstider (hur ofta hör man talas om sådana?) där du tillåts öva långa attackkedjor i lugn och ro.

Bayonetta 2
Bayonetta 2 är som sin föregångare överdrivet till absurdum i precis alla avseenden. För vissa är det något negativt medan andra ser det som en del av charmen.

Det finns inte jättemånga spelmässiga nyheter i Bayonetta 2, utan det är som sagt mer av samma på det stora hela. Platinum Games har lagt till ett par nya funktioner som exempelvis möjligheten att använda min uppladdade magi till att istället för att fokusera på en singulär fiende med en tortyrattack göra mina vanliga attacker starkare och ge dem mycket räckvidd vilket låter mig hantera fler fiender samtidigt. Detta kommer särskilt väl till pass under bossfajter då jag ändå inte kan använda mina tortyrattacker på de större bestarna. Tillkommer gör givetvis ett gäng helt nya vapen och samtliga av dessa är väldigt roliga att experimentera med, även om jag så småningom hittade ett par favoriter.

Fiendevariationen är ytterligare några snäpp bredare den här gången då det inte bara är änglar som vill se dig död utan demonerna har plötsligt fått smak på ditt blod också, av någon anledning. Designen på samtliga av dessa monstruösa motståndare är som väntat helt galna, på gränsen till obeskrivliga i sin form. Det är mycket vassa tänder, spädbarnshuvuden placerade på alla möjliga konstiga vis - ofta upp och ner - sällan där de anatomiskt sett hör hemma och stora svärd. De måste ses för att förstås. "Väldigt japanskt" känns som den mest träffande beskrivningen av den övergripande designen i spelet, inte bara estetiskt utan även i sin spelmekanik.

Bayonetta 2
Tro det eller ej men man kan faktiskt styra spelet med bara pekplattan på gamepaden. Du styr samtliga av Bayonettas rörelser med pekpennan men även om det är småroligt att experimentera med en stund förlorar man precisionen man verkligen behöver. Så håll dig till knappar och spakar.
Bayonetta 2
Bayonetta 2
Bayonetta 2
Detta är en annons: