Gamereactor International Svenska / Dansk / Norsk / Suomi / English / Deutsch / Italiano / Español / Português
Logga in medlem






Glömt lösenordet?
Jag är inte medlem men vill bli det

Eller logga in med Facebook-konto
FacebookFacebook
recension

Alien: Isolation

Creative Assembly har axlat ansvaret att göra rymdäcklet rättvisa. En skräckslagen och imponerad Oliver Thulin har fällt den slutgiltiga domen...

Efter fjolårets massiva fiasko Aliens: Colonial Marines hade de flesta Alien-fans, mig själv inkluderad, gett upp hoppet om ett spel som skulle göra filmerna rättvisa. Det kändes både sorgligt och orättvist. Men nu när jag ser tillbaka på det var det aldrig actionbiten vi fann, och visserligen förälskade oss i, hos den andra filmen som jag alltid längtat efter att få se i ett spel. Det var fasan i att känna sig jagad och iakttagen av ett intelligent, utomjordiskt ultramonster, med väldigt få resurser och isolerad från all form av räddning som jag ville se. Även om Aliens: Colonial Marines hade blivit hundra gånger bättre än det i slutändan visade sig vara hade det aldrig kunnat erbjuda en sådan upplevelse, men det gör Alien: Isolation - med råge.

Alien: Isolation
H.R. Gigers xenomorph-design är än idag hur häftig som helst och bestens animationer i Alien: Isolation är ruggigt övertygande. Tillsammans med Godzilla och King Kong är detta förmodligen världens mest ikoniska filmmonster.
Detta är en annons:

Tonen sätts redan i de första bildrutorna, innan man ens når huvudmenyn. Fox-loggan visas upp i all sin prakt med ett ljuvligt retrofilter som får det att se ut som om man tittar på en gammal sliten VHS-kasett, komplett med förvrängt skräckljud. Detta behöver bli sagt med en gång; designen i Alien: Isolation är genomgående briljant. Den retrofuturistiska stilen (det vill säga "så här trodde man att framtiden skulle se ut på sjuttiotalet"-stilen) är så fläckfritt och kärleksfullt återgiven att vilket Alien-fan som helst lär kapitulera. Det låter lite klyschigt att säga det men det känns verkligen som att kliva in i Ridley Scotts skräckklassiker redan från start. Här har Creative Assembly verkligen lyckats.

Detta är en annons:

Du axlar rollen som Amanda Ripley, Ellens dotter, som är anställd hos Weyland-Yutani i egenskap av ingenjör och spelets handling tar vid femton år efter händelserna i den första filmen. Hon får reda på att rymdstationen Sevastopol har Nostromos svarta låda i sin ägo och bestämmer sig för att lifta dit med skeppet Torrens för att en gång för alla ta reda på vad som hände med morsan. Och det visar sig snabbt att Amanda har fått ärva sin mors otur då det inte dröjer länge efter att hon vaknat upp ur sin cryosömn innan saker och ting går käpprätt åt hellböbbö. Innan Amanda går ombord på stationen tappar hon bort sina kompisar vilket är början på en sotsvart, ryslig mardröm i spelform.

Alien: Isolation
Rörelsedetektorn finns givetvis med i Alien: Isolation och den är utan att överdriva din bästa vän. Förutom att visa var varelsen befinner sig kan den även lotsa dig mot ditt nuvarande mål.

Alien: Isolation är en av de mest intensiva spelupplevelserna jag någonsin avnjutit. Särskilt de första fyra eller fem timmarna är snudd på perfekta i sitt tempo. När du tar dig ombord på Sevastopol räcker det med att se dig omkring för att förstå att något fruktansvärt har hänt, och håller på att hända där. Atmosfären är så tät att du nästan kan känna doften av plast, elektronik, syrabaserat blod och död - mycket tack vare den absurt välgjorda ljudbilden. Musiken är för det mesta så subtil att den knappt märks av, mekaniska anordningar rasslar olycksbådande, datorer blinkar och piper och man hör inte sällan något krafskrypa i ventilationstrummorna. Hela scenariot påminner inte så lite om det man finner i Dead Space. Du kan lätt se att Sevastopol, precis som USG Ishimura, har varit en arbetsplats och ett boende för inte så länge sedan - och det gör det så mycket lättare att leva sig in i situationen.

Spelet tar verkligen gott om tid på sig för att få spelaren i helt rätt sinnesstämning innan det dundrar igång på riktigt. Det dröjer dryga timmen innan man ens får sin första skymt av monstret som du kommer lära dig att hatälska under spelets gång. Men i Alien: Isolation finns det mycket mer att oroa sig över än bara varelsen. På Sevastopol finns det andra överlevare, strandsatta människor som redan har levt och lidit med skräcken som Amanda ännu inte fått chansen att bekanta sig med. Kaoset är ett faktum och alla är farligt störda. Om du vill hålla dig fri från kulhål gör du alltså bäst i att hålla ett bra avstånd från dessa människor och vara diskret i din framfart. Stationen kryllar dessutom av Seegson-tillverkade "Working Joes", budget-androider som till skillnad från Weyland-Yutanis versioner inte alls är särskilt mänskliga till utseendet. De är inte det minsta snälla och är väldigt svåra att besegra.

Alien: Isolation
"You're becoming hysterical", säger androiden med syntetisk röst samtidigt som den kastar in dig i en vägg och ommöblerar ditt ansikte med sina nävar.

Det mest träffsäkra sättet att beskriva spelsättet i Alien: Isolation är kanske att se det lite som en underbar blandning mellan upplägget från Metroid Prime (minus alla supermissiler, bomber, skruvattacker och plasmastrålar) samt nödvändigheten av att smyga och sårbarheten från det relativt nya Outlast. Du har ständigt ett mål, en motivation som för dig framåt men det är väldigt sällan du tvingas åt ett visst håll och du är för det mesta helt fri och i allra högsta grad uppmuntrad till att utforska Sevastopols många rum, skrymslen och omgivningar. Du börjar helt tomhänt men får snabbt lägga vantarna på lite nödbloss och en stor skiftnyckel som låter dig öppna vissa av spelets förseglade dörrar. Allteftersom att spelet fortskrider kommer du över nya och bättre verktyg som svetsbrännaren och dekrypteringsapparaten som möjliggör ytterligare utforskning.

Alien: Isolation håller dig verkligen inte i handen som många av dagens mer filmiska spel. Det är upp till dig att förse dig själv med bästa möjliga chans till överlevnad. Du kommer samla på dig komponenter med vilka du kan bygga olika sorters föremål som förband, EMP-granater, molotov cocktails och så vidare, inte helt olikt hur det fungerade i The Last of Us. Det är livsviktigt att studera kartan ordentligt så att du kan planera din framfart, särskilt när det finns illasinnade fiender i området. Din hälsomätare regenereras inte och det finns inga checkpoints (bortsett från mellan kapitlen), så vill du spara dina framsteg får du snällt leta upp en av spelets strategiskt utplacerade sparstationer. Det är mycket som kan gå fel för dig men det är också det som gör varje given konfrontation så olidligt spännande.

Alien: Isolation
Ja, det finns skjutvapen att använda i Alien: Isolation men det är bara eldkastaren som har någon inverkan på xenomorphen. I de digraste av nödfall kan dess flamma användas för att skrämma bort besten för några värdefulla sekunder vilket ger dig chansen att gömma dig. Problemet är att du då bekräftar din närvaro och gör honom redigt förbannad på samma gång.

Det har blivit dags att prata om huvudattraktionen, Xenomorphen själv. Även om den inte visar sig under den första timmen eller två känner man dess närvaro ständigt. Jag kände mig jagad och iakttagen från början till slut även om det inte är alltför ofta som den aktivt försöker döda dig. Creative Assembly har på förhand pratat mycket om hur deras största prioritet varit en övertygande artificiell intelligens för monstret och det är grymt roligt att se hur väl de lyckades. Varelsen följer inte en förutbestämd rutt genom banan och det är i princip omöjligt att förutse hur den kommer bete sig och konstruera en strategi utefter det.

Därför tog det mig som gammal van stealth-veteran lite tid att skaka av mig gamla normer som kommer på köpet med genren. Att ta sig förbi ett rum fullt av fiender i Metal Gear Solid kan liknas med pussellösning; man studerar fiendernas rutter och utnyttjar deras blinda vinklar för att ta sig förbi. Så fungerar det inte riktigt i Alien: Isolation då Xenomorphen kan befinna sig på helt olika platser varje gång du försöker tackla en situation. Detta är inte en säkerhetsvakt som patrullerar ett visst område och rapporterar eventuella fynd till huvudbasen, den finns där för att hitta och döda dig.

Alien: Isolation
Alien: Isolation
Alien: Isolation
Alien: Isolation
Alien: Isolation
Detta är en annons: