Gamereactor International Svenska / Dansk / Norsk / Suomi / English / Deutsch / Italiano / Español / Português
Logga in medlem






Glömt lösenordet?
Jag är inte medlem men vill bli det

Eller logga in med Facebook-konto
FacebookFacebook
RECENSION

MARIO & LUIGI: BOWSER'S INSIDE STORY

I Bowsers mage pågår en kamp för överlevnad. Bland muskler, tarmar och vävnad försöker två rörmokare rädda prinsessan, ännu en gång


Svamprikets invånare har svällt upp till gigantiska späckhögar. De svullna svamparna ligger i drivor och beklagar sig över sitt predikament. "Mario, rädda oss" lyckas de flåsa fram. Ansträngningen att tala framkallar vågor av fett på deras enorma kroppar. Men Mario står ingenstans att finna. Han har krympt och befinner sig tillsammans med sin bror inuti kroppen på sin ärkefiende Bowser.

Rörmokarparet är inte ensamma där nere. Faktum är att en liten civilisation börjat växa i buken på Bowser. Den gamla sköldpaddan har under en dålig svamptripp råkat svälja både det ena och det andra. Prinsessor, svampfolk, rör och plattformar. Som ett gemytligt litet minisamhälle bland de igenkloggade artärerna.

I början blir jag galen på all hjälpdialog som hackar upp inledningen. Hela spelet är så logiskt och pedagogiskt upplagt att det egentligen inte behövs någon att hålla ens hand. Men så fort nya färdigheter och attacker introduceras så blir allting segt som sirap. En flygande pac-man wannabee håller låda äventyret igenom, vilket är irriterande nästan hela tiden. Efter några timmar flyter spelet bättre, men förbered dig på att bli avbruten i ditt spelande då och då.

Kommer du ihåg det gamla tecknade barnprogrammet "en cell-sam historia"? På ett pedagogiskt sätt fick man se vilka olika funktioner de minsta beståndsdelarna i kroppen hade. Vita blodkroppar som kämpade mot sjukdomar var en spännande favorit. Bowser's Inside Story känns precis så. Mario och Luigi springer runt inuti Bowsers kropp och får allting att fungera.

Om Bowser bestämmer sig för att glufsa i sig mängder med onyttigheter så måste bröderna bryta ned maten. Om Bowser vill slunga iväg något riktigt tungt så måste rörmokarna stimulera musklerna inifrån. Kopplingen mellan vad som sker i svampriket och vad som måste göras inuti Bowser är väldigt fascinerande. Kring dessa samband har ett gäng smarta pussel och en radda minispel av varierande kvalitet byggts upp.

Oftast springer man runt i svampriket som Bowser. En brutalare approach än man är van vid, knytnävar och eldsprutning talar sitt tydliga språk. Spelaren kan när som helst byta mellan rörmokarna och sköldpaddan. Även mitt i strider samarbetas det. När Bowser sväljer mindre fiender fortsätter slagsmålet i hans mage.

Humorn spretar från förutsägbart billig till underfundigt rolig. Mario och Luigi pratar flummig låtsasitalienska. Under äventyrets gång stöter man på ondingar som pratar engrish och franska klossfigurer. Luigi är som vanligt feg comic relief.

Den största bedriften spelet lyckas med är utan tvekan striderna. "Rollspel med turbaserade strider" och "roligt stridssystem" är egentligen två begrepp som inte kan förekomma i samma spel. När jag sitter och spelar är jag hela tiden lite orolig för att universum ska upptäcka denna naturlagsvidriga kombination och spontanimplodera. Men faktum kvarstår. Det är riktigt kul att nita monster i Bowser's Insider Story.

Specialattackerna är fantasifulla och fungerar som små minispel. Standardattackerna kräver timing för att ge maximal skada. Varje monster har olika attackmönster som det gäller att fundera ut. All skada går att undvika om man är flink i fingrarna. Det gör att man som spelare hela tiden är delaktig i striderna, trots att allting egentligen är menybaserat. Jag blir riktigt imponerad över hur fantasifullt de utvecklat alla monsters olika attacker och hur de ska tacklas.

Bowser's Inside Story är väldigt välpolerat. Det känns inoljat och välsmort. Jag fastnar aldrig, det finns alltid lätta logiska lösningar på alla problem. Det går att följa den linjära berättelsen, men man kan också stanna upp för att samla och utforska. Det finns inga vassa kanter att skära sig på, allting är i fluffigt, mjukt och färggrant. Det är tidfördriv snarare än stora känslor och om det spelas på strängar så är det humor, igenkänningsglädje och nostalgi som används.

Under de tjugofem timmar jag lagt på spelet har jag bara gått ifrån huvudberättelsen ett par gånger. Vill man utforska allt får man massor av spel för pengarna. Du kan att samla prydnadskatter, massera stela ryggar och delta i pr-kampanjer. Det går att träna specialattacker och slåss mot upphottade bossar. Det finns massor att hämta och timmarna bara flyger iväg. Monster har gömda grejer på sig och nya förmågor öppnar nya vägar och hemligheter. Men det går också att bara braka på. Oavsett spelstil är Bowser's Inside Story riktigt bra underhållning.

Det som från början kändes som en konstig men roande spin-off är idag en anrik rollspelsserie. Mario tar sig då och då en utflykt till en genre med turbaserade strider och erfarenhetspoäng. Där trivs han nästan precis lika bra som bland plattformarna. När han nu tillsammans med sin bror upplever ännu ett äventyr är det med lika delar inarbetat självförtroende och trevliga nyheter. En bra balans mellan nytt och gammalt.

Detta är en annons:
Detta är en annons:
Mario & Luigi: Bowser's Inside StoryMario & Luigi: Bowser's Inside StoryMario & Luigi: Bowser's Inside StoryMario & Luigi: Bowser's Inside Story
08 Gamereactor Sverige
8 / 10
+
Bra variation, roliga strider, härliga miljöer, fantasifulla specialattacker, bra monsterdesign
-
En del trista minispel

Medlemsrecensioner

  • rullstubbe
    Första gången jag fick syn på Mario & Luigi Bowser's Inside Story var faktiskt på tvreklam. Minns jag rätt så var det inte alltför långt ifrån... 8/10
Detta är en annons:
BETA +