Svenska
Gamereactor
recensioner
Civilization: Beyond Earth

Civilization: Beyond Earth

Världens tidsödslare nummer ett har återvänt, i aldrig tidigare skådad förpackning. Men är det skinande yttre bara en fasad, eller är Beyond Earth precis så bra som det verkar?

Prenumerera på vårt nyhetsbrev här

* Obligatoriskt att fylla i
HQ

Det rycker lite i fingrarna varje gång jag får nöjet att skriva om science fiction. Jag är en ökänd Star Trek-nörd, som resten av redaktionen motvilligt fått erfara efter hundratals i mina ögon hysteriskt roliga referenser som i deras ögon nog mest liknat något främmande hipsterspråk.

Vad är en Picard? Vaddå betazoid? Varför sitter Tobias gapskrattande och skriker "I am NOT a merry man!" åt den surmulne mannen i barstolen bredvid?

Det krävs därför en ansenlig mängd viljestyrka för att inte börja citera seriens ökända introsekvens såhär i början, men med tanke på att ett helt stycke nu tillägnats sagda serie är min seger kanske en smula irrelevant.

Civilization: Beyond Earth
Civilization-serien har alltid kännetecknats av sin bekanta setting, som nu övergivits till förmån för de friheter rymden har att erbjuda.
Detta är en annons:

Desto mer relevant är däremot Civilization: Beyond Earth (snygg övergång, Tobias). Att enbart lista likheterna mellan Beyond Earth och dess föregångare, Civilization V, skulle övertyga även den mest obekante läsaren om att de båda är praktiskt taget identiska, och bekräfta många oroliga spelares farhågor om att Beyond Earth inte är något annat än en Civilization V-klon i rymden. Men det är inte hela sanningen, eller ens en del av den. Det är, som Dumbledore skulle sagt, inte likheterna som är det viktiga, utan skillnaderna.

Civilization: Beyond Earth börjar nästan som sina föregångare. Kolonister och nybyggare är ett par hundra år i framtiden hopplöst förlegade, och framtida människor skulle hellre synas med walkman och hockeyfrilla än låta sina städer grundas av primitiva bosättare. Nej, skicka ner en hel stad, vettja. Istället för att som förut kunna utforska din omgivning för att med omsorg välja bästa möjliga utgångsläge har du därför nu bara ett fåtal hexagoner att välja mellan, så den kräsne entreprenören kan vänta sig ett antal omstarter innan ett godtagbart startläge funnits.

Civilization: Beyond Earth
Lokalinnevånarna är inte alls lika krigiska som barbarerna, men skyddar mer än gärna sitt hem om de skulle känna sig hotade.

Men redan innan det ska ett flertal viktiga beslut fattas. Inte helt oväntat finns ett antal olika civilisationer att välja mellan, men Firaxis framtidsvision är en mångfaldsfattig sådan, och de 43 (!) civilisationerna från föregångaren har minskat till endast åtta låtsasländer, baserade huvudsakligen på geografisk indelning. För att skapa variation ges vi istället möjlighet att skräddarsy vår egen version av det valda laget genom att välja vårs expeditions komposition. Vi får välja vilken typ av kolonister vi vill ha med oss, vare sig det är vetenskapsmän med deras förutsägbara bonus till forskningshastighet eller de produktionsfrämjande ingenjörerna. Därefter väljs vilken typ av rymdfarkost vi vill anlända i, med potentiella effekter som större område att välja mellan vid grundandet av den första staden eller en klumpsumma energi (motsvarigheten till pengar), och till sist vad skeppet i fråga kommer lastat med, med allt från en gratis byggnad till en arbetare eller en teknologi som möjliga val.

Detta är en annons:
Civilization: Beyond Earth
Teknologinätet är till en början förvirrande, men visar sig snabbt vara den största och bästa förändringen ett Civilization-spel fått på mycket, mycket länge.

Det bör nämnas att jag inte bara är Star Trek-nörd, utan även en obotlig frankofil, så det kommer knappast som en överraskning att jag av de tillgängliga lagen valde "Franco-Iberia". Deras fokus på kultur och vetenskap skulle passa min inövade Civilization V-spelstil som handen i handsken, eller som katten i... i princip vilket trångt utrymme som helst. Ivrig och förväntansfull grundade jag min första stad vid en flod och ett par främmande naturresurser. Jag hade valt att börja med en gratis klinik i min stad, och satte därför genast igång med att producera en arbetare. Glatt skickade jag iväg min utforskare för att inspektera närområdet, och bekymmerslöst öppnade jag med vana Civilizationfingrar teknologiträdet.

Så började en dryg timmes frustration och huvudvärk, medan de verkliga skillnaderna mellan Beyond Earth och Civilization V uppdagades med samma pedagogiska skicklighet som en telefonkatalog. Missförstå mig inte, förändringarna är snudd på fantastiska, men informationen presenteras så överväldigande snabbt och intensivt att det nästan luktar Paradox. Seriens ikoniska teknologiträd har ersatts av ett nät i vad som mycket väl kan vara den mest omvälvande nyheten serien någonsin sett. Spelare tillåts nu fritt välja sin väg framåt, och det är fullt möjligt att två lag lyckas avancera och blomstra utan att någonsin ha rört samma teknologi.

Civilization: Beyond Earth
Beyond Earth försöker använda questar som ersättare för historisk igenkänningsfaktor, men att läsa textstycke efter textstycke i de redan långa spelomgångarna blir snabbt olidligt.

Detta mönster av skräddarsömnad genomsyrar Beyond Earth, och återkommer inte minst i det underligt namngivna Dygdträdet, som ersätter femmans "Social Policies". Fyra träd finns att tillgå, med fokus på antingen militär, kolonisering och expansion, vetenskap och kultur eller industri och ekonomi. Bonusar för hur många dygder du valt i varje träd uppmuntrar dig att gå in på djupet och satsa stenhårt på ett specifikt träd, samtidigt som andra bonusar uppmuntrar dig att sprida ut dina dygder mellan träden så mycket som möjligt. Valmöjligheterna är överallt, och för nya spelare blir det lätt överväldigande.

Självklart valde mina fransoser att rikta in sig på vetenskap och kultur, och snart hade vi en blomstrande liten stad. Utanför den blomstrande lilla staden formligen kryllade det däremot av utomjordingar, hotfulla till uppsynen och obehagligt närgångna. Intressant nog beter sig utomjordingarna inte alls som de gamla barbarerna de ersätter, utan agerar och reagerar beroende på dina och andra spelares handlingar.

Civilization: Beyond Earth
Civilization-konceptet är ett av de mest flexibla spelkoncepten, så att spelet inte tar sig fler friheter är synd. Men det säger en hel del om grundmekaniken att de friheterna ens finns att ta, och att spelet är så sjuhelvetes roligt även utan dem.

Just när förvirringen höll på att lägga sig och jag äntligen började begripa de olika teknologiernas innebörd och plats i nätet uppdagades den sista monumentala nyheten i Beyond Earth. Genom att upptäcka olika teknologier får din civilisation poäng i vad som på svenska skulle heta något så töntigt som "Samhörighet", eller "Affinity" på det något pampigare engelska språket. Tre samhörigheter finns att välja mellan, och symboliserar en civilisations attityd gentemot sig själv och sin omvärld.

Purity ser helst att mänskligheten tar fasta på sina traditioner och fortsätter som den gjorde på Jorden. Utomjordingarna får hålla sig undan eller förgås, för människorna och deras behov går först. Harmony har en långt mer... harmonisk syn på det hela. Vi bör helst lära oss av den nya planeten och dess invånare och leva i samklang med vår nya miljö. Hippie-töntar, tänkte såklart mina fantastiska fransoser. Supremacy är vägen framåt. Vi ska föra mänskligheten framåt, kosta vad det vill. Vetenskap och utveckling, helst med tuffa cyborgkrigare och robotmänniskor som resultat.

Civilization: Beyond Earth
Samhörigheterna blir nästan vad civilisationer var i de tidigare spelen, både visuellt och spelmekaniskt.

Varje samhörighet (usch, det låter fortfarande lika töntigt) har särskilda effekter på ditt samhälle, både till utseendet och till funktionen. Du låser inte upp nya versioner av gamla enheter i och med att du upptäcker nya teknologier, utan ju längre du avancerar i samhörigheten (...) desto mer kan du uppgradera och förändra de grundtyper av soldater som finns tillgängliga.

Allt detta fungerar och samspelar precis så bra som man kan föreställa sig. Rent mekaniskt är Civilization: Beyond Earth med stor sannolikhet det bästa spelet i serien hittills. Variationen är närmast ändlös, varje beslut känns nyanserat och viktigt, och multiplayerpotentialen är storartad. Samtidigt är det Civilization-spelet med stört outnyttjad potential. Framtidsvisionen är visserligen flexibel, men i mångt och mycket intetsägande och substanslös. Civilisationerna är i det närmsta omöjliga att särskilja, och med den frihet som science-fictiongenren erbjuder är det konstigt att inte fler nya, spejsade features lagts till.

Civilization: Beyond Earth
Det sista jag behövde var ännu ett Civilization-spel för att sluka min tid, men ibland är det bara att tacka och ta emot. I detta fall gör jag det mer än gärna.

Men där Civilization V offrade djup till förmån för klarhet och lättillgänglighet gör Beyond Earth raka motsatsen, och blir därmed det minst välkomnande men mest långsiktigt givande Civilisation-spelet på minst ett årtionde. Varje ny turn för spelet längre och längre bort från sina föregångare, allt längre ifrån bekant territorium, mot hittills oprövade jaktmarker. Where no one has gone before.

Nedrans, det gick ju så bra.

HQ
08 Gamereactor Sverige
8 / 10
+
Stor valfrihet, väl anpassat för multiplayer, välkommen förändring i serien, ändlös variation, fördjupad spelmekanik
-
Försämrad användarvänlighet, fantasilös framtidsvision
overall score
Detta är Gamereactor-nätverkets medelbetyg Du kan sätta ditt eget betyg genom att klicka här

En andra åsikt

Kenneth Flage, Gamereactor Norge
Äntligen ett Civilization-spel där koloniernas betydelse verkligen räknas. Detta betyder att jag, efter 300 omgångar, sitter med ett helt annat spel än vad jag gjorde från början, något som gör Beyond Earth till det bästa som spelserien har att erbjuda. Detta är en fräsch tolkning av ett gammalt koncept och har hjälpt mig att återigen förälska mig i spelserien. 9/10

Relaterade texter

Civilization: Beyond EarthScore

Civilization: Beyond Earth

RECENSION. Skrivet av Tobias Garsten

Världens tidsödslare nummer ett har återvänt, i aldrig tidigare skådad förpackning. Men är det skinande yttre bara en fasad, eller är Beyond Earth precis så bra som det verkar?



Loading next content