Tekken 6

Efter att ha varit en närmast utdöd genre, lossnade det ordentligt för fightingspelen sedan Soul Calibur IV släpptes för drygt ett år sedan. Sedan dess har vi även fått Street Fighter IV, King of Fighters XII och runt hörnet väntar Blazblue samt naturligtvis Tekken 6. Det är faktiskt ett halvt decennium sedan vi sist fick chansen att vara med i King of Iron Fist Tournament i Tekken 5 som var ett av de klart bästa fightingspelen förra generationen.

Så vad har Namcos Tekken-team spenderat de senaste fem åren med då? Det är faktiskt lite oklart när man startar upp Tekken 6 och vid en första anblick möts av ett spel som ser lite föråldrat ut och känns märkligt mycket som Tekken 5: Dark Resurrection. Vilket såklart inte är något negativt eftersom det fram tills helt nyligen varit ett stående inslag på redaktionen och lirats frekvent sedan det släpptes.

Som vanligt är jag av den bestämda åsikten att fightingspel ska spelas mot mänskligt motstånd. Namco brukar dock höra till de utvecklare som lägger ned både tid och kraft på att överraska och lägga till roliga spellägen i sina fightingspel, vilket gör att även den som saknar vänner eller en extra handkontroll också kan få ha lite roligt. Förutom något kallat Campaign (återkommer till det senare) finns spellägena Arcade, Ghost Battles, Survival, Time Trial och givetvis ett träningsläge.

Även om det mesta av dem är ganska självförklarande, är Ghost Battles något som seglat upp och blivit en ny favorit där man på löpande band ska smiska fiender med olika rang, med den lilla finessen att man själv får välja sin motståndare efter varje vinst. Att slippa ta sig an hatobjekt är treligt och gör slagsmålen roligare medan Namcos virtuella valuta ramlar in i den lila lika virtuella portmonnän.

Fast lättast är det att tjäna pengar i Tekken Force-liknande spelläget Scenario Campaign. Namco har sin vana trogen slängt in ett alternativt sätt att spela Tekken på, precis som man tidigare kunnat spela både volleyboll och i synnerhet Tekken Force och Devil Within. Ett beat 'em up-liknande koncept där man ska boxa sig fram genom diverse banor. Men det är lika bra att slå fast direkt att Campaign är helt värdelöst. Vi snackar styltig och blockig spelkontroll där ingenting tycks ha någon vikt. Det känns som att styra omkring ett knippe löst sammansatta, heliumfyllda polygoner och slåss mot närmast oövervinneliga odds.

Det går heller inte att navigera sig fram på ett bra sätt i striderna och att låsa fast sig på en fiende för att dänga just denne fungerar dåligt. Och skulle du råka dö genom att bli slagen eller drabbas av någon märkligt frekvent bugg så får man börja om från start, ingen pardon ens vid bossfighter. Nu får man som sagt gott om slantar att styla om sina figurer med på det här viset, och det är enda anledningen till att någon lär stanna kvar vid spelläget i mer än fem minuter.

Precis som brukligt i Tekken-serien är varje knapp kopplad till en av din kämpes armar eller ben. Något som gör Tekken mindre diffust än exempelvis Street Fighter IV eller Soul Calibur IV där det inte är glasklart vad varje knapp gör för den oinvigde. Det här är en av Tekken-seriens verkliga styrkor, nämligen just att det är så otroligt lättspelat att alla kan vara med och fatta galoppen direkt.

Vilket inte är samma sak som att frenetiskt knapptryckande verkligen leder någonstans. Tekken 6 har ett fantastiskt speldjup som undan för undan växer på en medan man utforskar vad som egentligen händer när man rytmiskt trycker in olika knappkombinationer. Allt måste övervägas och det finns extremt goda möjligheter att styra upp sinnessjuka juggles och galna mind games för att försätta sin motståndare ur balans. Kontringsmöjligheterna är också goda, liksom hela det defensiva spelet.

En av de stora nyheterna som Namco lanserat till Tekken 6 är något kallat Rage. Ett adrenalinfyllt tillstånd man hamnar i när energimätaren når oroväckande låga nivåer. Det gör att man kan dela ut betydligt mer stryk än annars och därmed får möjligheten att snabbt decimera motståndarens livnivå och göra en comeback i matchen igen. Även om Rage fungerar skapligt är det sällan det gör någon reell skillnad och det känns mest som att Namco petat in funktionen för att kunna säga att man har någon spelmässig nyhet att presentera.

Något som absolut inte behövs för Tekken 6 känns smidigare och bättre än på mycket länge med ett högt tempo och sinnessjukt bra animation. Allt liksom flyter på silkeslent under slagsmålen och man har hela tiden en känsla av närmast perfekt spelkontroll oavsett på vilken skicklighetsnivå man befinner sig på.

Att diskutera balans i fightingspel som knappt ens lanserats brukar vara att skjuta sig själv i foten. Vilka figurer som är bäst och sämst brukar variera genom åren och i de bästa fightingspelen kan en näst intill oanvänd figur efter något år segla upp och plötsligt rankas som en av de bästa sedan någon person hittat några nya mördar-moves. Därför är det svårt att ge sig på Tekken 6 som baseras på den senaste arkadversionen av spelet kallad Bloodline Rebellion (släpptes förra året i japanska arkadhallar).

Totalt innehåller spelet sex nya figurer sedan Tekken: Dark Resurrection. Dessa är fläskige amerikanen Bob, sliskcharmören Miguel, den något androgyne Leo och den märklige Zafina. Dessutom finns robotbruttan Alisa samt svenske stjärnskottet Lars som kommer från ovan nämnda Bloodline Rebellion. Gemensamt för dem alla är att de känns som ytterst habila figurer som åtminstone på glad amatörnivå kommer att uppfattas som väldigt starka.

I synnerhet Bob brukar kunna reta gallfeber på ovana spelare genom att inte vara den genomsnittlige tjockisen med lågt tempo, utan är snabb som en jamaikansk sprinter. Det kombinerar han sedan med bra attacker som är lätta att missbruka på Svensson-nivå och brutal råstyrka. Men inte lika mycket råstyrka som Lars som påstås vara en oäkting till Heihachi, som jag dock misstänker var påtänkt för nästa Dragon Ball-spel men som på grund av misskommunikation hamnade i Tekken 6 istället. Han är direkt urstark och rent förödande, krallig Son Goku-frisyr till trots.

Roligast av de nya figurerna är annars den milt sagt märkliga Alisa som bara till någon fjuttig procent är mänsklig. Hon kan kasta sitt eget huvud som en bomb mot motståndaren, förvandla armen till motorsåg och fälla ut enorma vingar. Lite väl mastigt för somliga kanske, men Tekken har aldrig tagit hänsyn till varken rim och reson eller ens lite logik.

För alla er som spelat Namcos fjolårsfighting Soul Calibur IV väntar en lite olustig överraskning kring det tekniska. Även om inte det var något enastående exempel på supergrafik, var det ändå ett riktigt snyggt spel. Tekken 6 har funnits ute länge i japanska arkadhallar och Namco och inte brytt sig om att fräscha upp det nämnvärt. Det har lett till ett spel som faktiskt ser lite föråldrat ut med risiga ansikten och sparsmakade omgivningar. Visst går det sönder saker här och var och det händer saker i bakgrunden, men det är endast animationer, bilduppdatering och design som räddar upp grafikbetyget.

Och då ska man veta att det dessutom laddas en hel del i Tekken 6. Till visst del kan det avhjälpas genom att installera spelet till Xbox 360, men båda konsolerna dras med laddningstider som är bra mycket längre än vad som annars är brukligt. Till alla er som gillar att jämföra versioner kan jag meddela att Tekken 6 ser praktiskt taget identiskt ut till Playstation 3 och Xbox 360. Till Playstation 3 finns bättre antialias, medan Xbox 360-versionen är mer högupplöst, men man ska verkligen detaljgranska för att se några skillnader värda namnet.

Eftersom det gått så lång tid sedan Tekken 5 släpptes, har en ny konsolgeneration hunnit komma och etableras. Online-stöd är idag en självklar komponent i alla spel och Tekken 6 är givetvis inget undantag. Riktiga fightingrävar kommer hävda att den lägre pingen gör högnivåspel omöjligt, medan det för de flesta sannolikt ändå räcker mer än väl för att ha riktigt roligt online. Det går att lira både rankat och orankat så alla borde hitta en lagom nivå på motståndet och online-spelandet flyter på mer än godkänt.

Tekken 6 känns lite gammalt innan det ens är släppt, vilket såklart har sin förklaring i att det faktiskt varit ute i två år redan i japanska arkadhallar. Men låt er inte luras av den lite primitiva ytan, för Tekken 6 är ett fightingspel som levererar och som passar både nybörjare och amatörer. Det är inte något nytt mästerverk eller ens en milstolpe i Tekken-serien, men det är ett förbaskat bra fightingspel och det räcker väldigt långt.