Svenska
Gamereactor
recensioner
Dragon Age: Origins

Dragon Age: Origins

Mikael har grävt ner sig i Biowares imponerande och hett efterlängtade rollspelsverk och levererar en fläskig recension

Prenumerera på vårt nyhetsbrev här

* Obligatoriskt att fylla i
HQ

Man kan inte säga annat än att Bioware är modiga. En gång i tiden satt de på rättigheterna till två av de absolut största licenserna i nördhistorien: Dungeons & Dragons och Star Wars. Och precis som spelutvecklare inte alls brukar göra lyfte de respektive värld till ännu högre höjder, så att Biowares tolkningar klassas som något av det bästa materialet i respektive universum. Baldur's Gate II och Knight of the Old Republic är namn som får rollspelare världen över att rysa av glädje och slå ett par T20-slag till Biowares ära.

Den tryggheten släppte de, och gav sig istället på att skapa något alldeles eget. Ljussablar och wookiees byttes mot rödvita plastuniformer och sexuellt frisläppta blåhudingar och Mass Effect blev ännu en fullträff. Science fiction-genren är avklarad. Så det vi alla har undrat i över fem år, sedan Dragon Age: Origins utannonserades, är om det verkligen går att briljera en fjärde gång.

Det går det. Om man heter Bioware och är ett gäng rollspelsgudar. Dragon Age: Origins är ett mästerverk enligt konstens och genrens alla regler, ett superpolerat och ärkeklassiskt men samtidigt modernt rollspel med det bästa av det bästa. Mass Effects sköna dialoger blandas med en lika genomarbetad värld som i Elder Scrolls, ett Baldur's Gate-doftande strategiskt peka-klicka-stridssystem blir ännu smidigare med ett Final Fantasy XII-liknande taktiksystem.

Och trots att spelvärlden är fast i en onlinefanatism är Dragon Age helt och hållet en ensamspelarupplevelse, om man bortser från funktionen att rapportera om sin framfart via spelets hemsida. Modigt, som sagt.

Detta är en annons:

Det hela börjar i Cousland-familjens slott i Highever. Som yngste son i klanen får jag det föga spännande uppdraget att hålla fanan högt medan storebror och pappa drar ut i krig. Inte helt oväntat blir det oväntade vändningar och efter en kort inledning har mitt liv förändrats. Räddad av ärketuffingen Duncan blir jag indragen i kriget, rekryterad till den mystiska gruppen Grey Wardens, och ett ordentligt äventyr kan börja.

Det här med att spela en inledning där en del av din karaktär och bakgrund byggs upp är inte helt nytt. Både Fallout 3 och Fable II har bjudit på något liknande, liksom de flesta Elder Scrolls-spelen. Men här finns hela sex olika berättelser att följa, beroende på en kombination av vilken ras och klass du väljer. Det där med familjen Cousland är bara en av dem.

Allihop är intressanta och värda att utforska även om du inte tänker spela genom hela spelet sen. Av de jag har provat gillar jag magikernas bäst, en berättelse som bjuder på några kluriga etiska ställningstaganden blandat med action.

Det är sedan något som går igen igenom hela spelet. Praktiskt taget varenda situation och dialog kan sluta på ett flertal olika sätt, beroende på vad du säger och gör. Det är här själva rollspelandet kommer in. Många konflikter kan lösas med diplomati och/eller lögner, men du kan praktiskt taget slå och förolämpa dig genom allt. Det finns sällan ett uppenbart "bra" val utan det beror helt på hur du vill framstå.

Detta är en annons:

Varför ska man då göra på det ena eller andra sättet? Jo, därför att du inte är ensam. Genom spelet träffar du ett gäng tämligen egensinniga individer som allihop har egna värderingar och önskemål. Du kanske vill vara världens snällaste gosse men om du mjäkar på för mycket kommer den bitska häxan Morrigan att bli redigt less och lämna dig. Och du har garanterat användning av hennes magi. Det här blir snabbt en rejäl motivation. Jag väljer att göra saker inte för att jag tror att det gagnar mig mest, utan för att jag vill att mina kompisar ska uppskatta det. Så pass välgjorda är Dragon Ages huvudroller.

Bioware ligger bakom några av spelhistoriens mest minnesvärda karaktärer, som Wrex, HK-47 och Minsc. Här är det främst Alistair som garanterat kommer att bli din bästa polare. Det är också svårt att ogilla Oghren. Resten lär du antingen älska eller hata, huvudsaken är bara att du hittar tre du vill dela ditt liv och dina äventyr med. Eller hata och fördriva, det går bra det också. Om du är en riktigt ambitiös skitstövel kan du till och med stå ensam i slutet med bara din trogna hund i släptåg.

Men allt är inte relationsbyggande och myspys. Det finns en rad konkreta fördelar av att vara polare med de som vaktar din rygg. En del färdigheter blir tillgängliga först när ni har lärt känna varandra och hela tiden dyker det upp nya dialogval för att få veta mer.

Och det är inte bara du som bondar. Kommer ni ihåg diskussionerna i Mass Effects oändligt långa hisspauser? Dragon Age är smockat av såna här små konversationer mellan figurerna och det är oftast hysteriskt roligt. Och du behöver inte ens åka hiss... även om laddningstiderna mellan olika områden emellanåt kan vara minst lika frustrerande långa.

Överhuvudtaget är skådespeleriet strålande och lyckas som så mycket annat i spelet hålla sig från stereotyperna. Den alkoholiserade dvärgen Oghren pratar bred amerikanska (det finns inte en enda skotsk dvärg i hela Ferelden, tack och lov) medan den supersmörige alven Zevran inte påminner om någon annan alv jag någonsin har sett. Och så formligen avgudar jag Lelianas accent.

På tal om Leliana så var det ju det här med sex (och där fick jag ditt intresse igen!). Precis som Mass Effect bjuder Dragon Age på en rad möjliga romanser. Eftersom Morrigan är en bitch så är hon utesluten, och eftersom inte heller spel-Micke spelar för det andra laget så var inte heller Zevran ett alternativ (kvinnliga karaktärer kan flörta med Alistair, Zevran eller Leliana). Så jag siktade in mig på den rödhåriga lönnmörderskan. Trots att det i grunden kretsar kring statistik så är det en av de bättre spelromanserna jag har haft nöjet att utforska.

På vägen för att lära känna henne fick jag höra en rad spännande berättelser (hon har ett förflutet som bard). Det går att leta rätt på presenter som betyder särskilt mycket, något jag också lärt mig genom att lyssna. Allt eftersom öppnar hon upp sig och anförtror mig mer. Det kanske rent konkret beror på att en siffra gått från 74 till 75 men det känns betydligt mer genuint än, till exempel, när Yuna och Tidus blir tokkära helt apropå i Final Fantasy X. Den obligatoriska sexscenen lär däremot inte uppröra särskilt många, utan lär mest bara leda till pinsamma situationer när folk råkar stövla in mitt i spelet.

Att mysa på morgonkvisten kommer däremot inte att lösa det stora problemet: att en enorm hord av demoniska kreatur hotar landet. Så vi kanske ska släppa teambuildingen och romantiken och dra på oss ett rejält slagsvärd istället. ("Äntligen!", ropar Petter från sin dator.)

Dragon Age är ytterst traditionellt i sitt upplägg. Efter den gemensamma inledningen får du relativt fria tyglar, ett par timmar in i spelet. Uppdraget är att försöka samla allierade i det kommande kriget. Det är helt fritt i vilken ordning du vill träffa de olika härskarna, men tro knappast att det bara är att kika förbi och vifta med något dammigt fördragsdokument. Det som först låter som en promenad i parken visar sig snart vara storslagna kampanjer på 10-15 timmar styck innan du har fått den eller dens löfte.

Dels beror det på att jag hela tiden blir distraherad av sidouppdrag, och dels på att Bioware inte har fuskat med sina dungeons. Låt oss ta dvärgarna. Jag har knappt kommit innanför portarna i deras storslagna Orzammar, en korsning mellan Ironforge och de dödas stad i Sagan om Konungens Återkomst, innan jag snubblar rätt in i en tronfejd.

Det står klart att jag måste reda ut den konflikten innan det ens finns en ledare som kan stötta mig. På vägen hinner jag också delta i en arenaturnering, jaga rätt på en maffiaboss, försöka tämja en överentusiastisk och oemotståndlig magikerlärling och hitta en fulgullig griskanin åt Leliana innan jag ens har satt en fot i gruvorna.

Väl där nere handlar det om klassiskt äventyr av den skoningslösa skolan. Allt eftersom jag bekämpar de mörka horderna genom rum efter rum längtar jag mer och mer efter en gnutta dagsljus. Ju längre ner jag kommer inser jag mer och mer att just den här historien knappast kan få ett lyckligt slut. När jag väl är ute, efter till synes oöverskådliga strider och några ohyggliga sanningar, är det bleka månljuset ovanför Orzammar ytterst välkommet.

Valfriheten och detaljrikedomen finns också i hur du skapar och utvecklar din figur. Till en början väljer du en av tre klasser: krigare, magiker eller tjuv. Men de visar sig vara övergripande termer för sammanlagt tolv olika specialiserade stilar.

En krigare kan exempelvis satsa på att bli bärsärk (i Warcraft-språk motsvarande en Fury Warrior) eller tempelriddare (Retribution Paladin), en magiker kan vara hamnskiftare (Balance Druid) eller helare (Discipline Priest), och en tjuv kan bli duellist (Combat Rogue) eller utbygdsjägare (lite som en Marksman Hunter). Senare i spelet kan du välja en andra specialisering, eller bara behålla din allmänna inställning om du vill det.

Det finns förstås också en hel massa utrustning att välja på, som sig bör. Den grafiska variationen är inte direkt på topp men spelmässigt finns det mycket att tänka på innan man väljer bland bytet. De flesta vapen och rustningar begränsas av din styrka så för att kunna springa runt i tung metallrustning är det bara att träna. Även om du råkar vara en magiker. Det är fritt fram att optimera eller sabba sina figurer efter eget behag. Frihet under ansvar och allt sånt. Skulle du vara osäker finns alltid möjligheten att låta spelet bestämma en smart medelväg.

Stridssystemet är uppbyggt enligt samma grundprincip som ett vanligt onlinerollspel. Fienden anfaller den som för tillfället verkar vara det största hotet. Det mest grundläggande är alltså att göra som i World of Warcraft: låt krigaren dra på sig uppmärksamheten och se för guds skull till att han blir helad. Du kan när som helst pausa spelet för att detaljstudera omgivningen i en översiktsvy och planera din taktik eller för att ge specifika order.

Ofta är fienderna bara kanonmat. Då går det alldeles utmärkt att låta taktiksystemet sköta det hela. Det fanns ett liknande, men mer primitivt ordersystem i Baldur's Gate II, men på senare tid är det Final Fantasy XII som har briljerat. Dragon Ages system är mer eller mindre identiskt med det i Squares mästerverk, med den skillnaden att du inte behöver köpa loss olika typer av order.

Alla figurer du inte styr för tillfället följer den taktik som du har programmerat in. Det kan vara saker som att assistera krigaren, att försöka avväpna den starkaste motståndaren, att hälla i sig helande drycker om man tar för mycket stryk, och så vidare. Men även när du inte har sagt exakt vad som ska göras sköter sig medhjälparna ypperligt och du kan rätt lugnt ägna dig åt att detaljstyra en figur i taget.

Det behövs, för Dragon Age kan vara ruggigt svårt ibland. Även på spelets lättare nivåer finns det bossar eller bara komplicerade strider som verkligen kräver att du pausar mycket och ofta, flyttar på dina positioner och fokuserar all eldgivning på rätt fiende. Men, och det är något som verkligen gör spelet heder, det känns aldrig omöjligt. De gångerna jag har fått börja om (spelet är också sjysst nog att spara automatiskt innan du går in i riktigt kniviga situationer) har det bara behövts att slipa till planeringen och att optimera förutsättningarna. Aldrig att behöva springa tillbaka och banka småmonster. Det är extremt välbalanserat, trots att man alltså kan välja mellan de olika kampanjerna helt fritt.

Här kan det vara på sin plats att diskutera konsolversionerna. Översiktsvy, peka och klicka... det låter inte särskilt konsoligt, väl? Det är det inte heller. Playstation 3- och Xbox 360-versionerna slopar översiktsvyn helt och hållet, och valet av måltavlor sker helt och hållet med styrkryss och logiska slutsatser. Det går fortfarande att pausa spelet och ge order, men generellt är tempot högre. Istället för en gigantisk knapprad finns sex snabbknappar att växla mellan, och där får du så lov att klämma in alla färdigheter du har tänkt använda.

Nu är förstås spelet anpassat efter förutsättningarna, och det är lite enklare överlag, med färre fiender åt gången. Men jag kan inte komma undan känslan av det gamla förhatliga, småelitistiska ordet "nerdummat". Särskilt om du spelar som magiker saknas överblicken och detaljplaneringen, och det blir bättre att helt enkelt låta datorn spela din magiker medan du ger dig in i gröten med en av närstridskämparna.

Det finns andra anledningar att titta lite snett på konsolversionerna. Sin vana trogen bjuder också Bioware på extremt avancerade verktyg som öppnar upp spelmotorn helt och hållet. Vi kan alltså vänta oss en uppsjö av gratis, användarskapat material till PC.

Dragon Age: Origins har alltså varit under utveckling länge men på ett sätt ligger det tyvärr i tiden. Som många andra spel bjuder Bioware på gratis extramaterial, i det här fallet en minikampanj med en ny spelbar figur. Men bara om du har köpt spelet nytt. Om koden redan är använd måste du betala en rejäl slant extra för att få "hela" spelet. Ytterligare ett rätt nödvändigt tillägg kostar en slant om du inte köpt samlarutgåvan. Även om det kanske är snålt att gnälla med tanke på hur packat spelet redan är med innehåll, så känns det alltid surt att se extra betalmaterial från dag ett. Särskilt eftersom några achievements/troféer kräver att du har det här materialet.

Det allra första arbetet på Dragon Age gjordes nästan samtidigt som World of Warcraft. Nu är tekniken inte riktigt så gammal, men det är knappast något Crysis-liknande datorkrossarspel det här. Det är knappt att det matchar The Elder Scrolls: Oblivion som är tre år gammalt vid det här laget. Det som det däremot har är en utmärkt design och extremt genomarbetade miljöer. Jo, granskar man en del saker alldeles onödigt noggrannt så är en del saker uppkopierade, men det har inte alls samma färdigmonterade Ikea-grottor som Oblivion utan allt är utformat och anpassat för bästa möjliga stämning.

Själva figurerna har också en skön stil som siktar en bit bort från fotorealism och istället försöker efterlikna Biowares klassiska porträtt från Baldur's Gate-serien, med en ljussättning och skuggning som mera påminner om handmålade bilder. Lite som Final Fantasy XII skulle se ut med hundra gånger snyggare texturer.

Där finns också en tydlig skillnad mellan PC-spelet och konsolversionerna. En hyfsad dator med en halv-en gig minne bara i grafikkortet och två-fyra gigabyte till att leka med utklassar texturerna på Playstation 3- och Xbox 360-spelen. De motsvarar nånstans mellan "low" och "medium" på PC-texturerna, har inte riktigt lika bra ljussättning och är förstås begränsade till 720p i upplösning, medan PC-spelet snällt kör 1080p även på en rätt billig dator. Kollar man nära på klädernas detaljer och småsaker i bakgrunderna så är det uppenbart. Bilduppdateringen är inte heller helt perfekt. Om det i slutändan avgör vilken version du vill ha får du själv bestämma.

En annan miss i den annars polerade ytan är allt det där blödandet. Det har skrutits om hur Dragon Age ska töja på gränserna och vara ett "vuxet" rollspel. Om man bortser från den välgjorda handlingen och de trovärdiga relationerna betyder det här i slutändan mest en massa blod. Det blöder när man hugger folk, det blöder ordentligt när man avslutar en fiende med en halshuggning eller genom att leka persisk prins upp i ansiktet på ett jättetroll. Efter de flesta striderna är hela gänget nerstänkta med blod från topp till tå, förutom håret som tydligen är gjort av smörpapper. Jag kan tycka att det är aningen överdrivet och det går inte heller att stänga av.

Något annat som inte går att stänga av är stridsropen. Det finns tre reglar för att justera ljudet: musik, ljudeffekter och tal. Du vill troligen oftast sänka ljudeffekterna för att inte missa alla pärlor i dialogen, men alla skrik i striderna följer samma nivå som talet. Leliana och Oghren är särskilt jobbiga på det här. Med undantag för det har Dragon Age extremt välgjort och påkostat ljud, och jag hoppas att det räcker med en enkel patch för att fixa. Musiken är atmosfärisk både när det är dags att slappa hemma i lägret eller när horderna av demonkräk omringar dig femhundra meter under jord.

Utöver kvaliteten på röstskådespeleriet är jag också oerhört imponerad av mängden. Visst, huvudpersonen pratar inte, utöver korta kommentarer och stridsrop. Du får välja vad som ska sägas men du behöver inte höra det. Troligen för att det vore ohållbart att spela in tre raser gånger två kön gånger fem varianter lika med trettio uppsättningar av alla alternativ.

Men allt som finns... wow. Alla småkonversationer, alla sidokaraktärer som har egna saker att berätta, och detaljer som att samma figur kan säga en helt annan sak som reaktion på det du har gjort nästa gång du spelar genom sektionen. Inte att undra på att rollistan innehåller praktiskt taget varenda röstskådis som branschen har att erbjuda.

Det här detaljarbetet fortsätter i hela den värld som har byggts upp. Trots att det bara finns ett enda Dragon Age-spel känns redan historien och mytologin lika genomarbetad som, om inte Midgård eller ens Azeroth, så åtminstone som Elder Scrolls Tamriel. Alla små detaljer du får reda på genom konversation eller böcker samlas i ett uppslagsverk som kryddar bakgrunden ytterligare med citat från fiktiva böcker, skrivna av spelvärldens historiker. Det är ett smart sätt att skapa en levande värld som verkar ha funnits länge redan. Och även om spelets äventyr äger rum i kungariket Ferelden finns det redan en hel uppsjö av platser där man kan placera det oundvikliga Dragon Age 2.

Ja, med undantag för några små missar är Dragon Age: Origins närmast perfekt. Även om jag inte gillar konsolversionen riktigt lika mycket, så innebär skillnaderna i upplägg också att du kan välja vad du föredrar: antingen ett mer traditionellt, strategitungt peka-klicka-rollspel som Baldur's Gate-serien, eller ett mer actionfyllt rollspel i stil med Knights of the Old Republic.

Alla år av arbete och alla pengar har varit väl spenderade. Även när du har plöjt dig igenom själva huvudhandlingen på kanske fyrtio timmar så har du missat minst hälften av alla alternativ, plus att du troligen inte ens har hunnit kika på något på sidan av vägen. Jag har alltid föredragit fantasy framför science fiction, och i mina ögon är det här Biowares bästa rollspel sedan Baldur's Gate II.

HQ
Dragon Age: OriginsDragon Age: OriginsDragon Age: OriginsDragon Age: Origins
09 Gamereactor Sverige
9 / 10
+
Tjusig design, fantastiskt röstskådespeleri, utmanande stridssystem, underbar atmosfär, spännande värld, enormt mycket innehåll
-
Långa laddningstider, ojämn ljudbild
overall score
Detta är Gamereactor-nätverkets medelbetyg Du kan sätta ditt eget betyg genom att klicka här

Medlemsrecensioner

  • Stefan313
    Jag vet inte vart jag ska börja. Spelet är bara så bra och så bra gjort. Finns så mycket i spelet. Action, äventyr, humor, lite rysare och... 10/10
  • Patrik Severin
    Den här recensionen behandlar enbart Dragon Age Origins Ultimate Edition bortsett från Awakening DLC och Witch hunt DLC på formatet PC. Gudar av... 9/10
  • Reiklyn
    Dragon age origins till en Början när man hade sätt olika trailers på spelet så var man väldigt tveksam till ifall man skulle köpa det eller... 9/10
  • kingdom heart
    Dragon Age: Origins recension Jag har funderat så mycket att min hjärna har spruckit i bitar, jag har svettas blod då jag upptäckte att... 8/10
  • Slummerskunken
    Det är så många som gjort recension på detta så jag gör en kort en. Dragon Age är ett riktigt bra spel. Gillar man Rpg's så gillar man med... 8/10
  • ViktoriusVax1337
    Dragon age är nog ett ut av dom bästa rollspelen jag någonsin har kört. Det är svårt att förklara vad jag känner för det här... 10/10
  • Cabazo
    Bedrövligt, var mitt slutgiltiga omdöme om Dragon Age: Origins. Under hela äventyrets progression väntade jag på att det skulle ta fart... 3/10

Relaterade texter

Dragon Age: Origins - AwakeningScore

Dragon Age: Origins - Awakening

RECENSION. Skrivet av Mikael Sundberg

Ärkedemonen är besegrad, världen är räddad och alla är glada och nöjda. Men inte länge, för då skulle det inte finnas anledning till en fräsch expansion...

5
Stor rea på EA-spel hos GOG.com

Stor rea på EA-spel hos GOG.com

NYHET. Skrivet av Jonas Mäki

GOG.com har just nu en rejäl rea på klassiska EA-spel till PC. Det inkluderar bland annat Dragon Age: Origins, Wing Commander, Sim City 4, Dungeon Keeper, Theme Hospital,...

Dragon Age: Origins gratis via Origin

Dragon Age: Origins gratis via Origin

NYHET. Skrivet av Jonas Mäki

EA och deras Origin har lanserat nästa omgång i "On the House" där de delar ut utvalda spel gratis. Nu kan du ladda ner både Biowares klassiska Dragon Age: Origins samt...



Loading next content