Gamereactor International Svenska / Dansk / Norsk / Suomi / English / Deutsch / Italiano / Español / Português
Logga in medlem






Glömt lösenordet?
Jag är inte medlem men vill bli det

Eller logga in med Facebook-konto
FacebookFacebook
RECENSION

DEAD TO RIGHTS

För ett år sedan: När jag såg de första bilderna på Namcos kommande Dead to Rights så växte rejäla förhoppningar för den Hong Kong-filmsfantast som jag ju ändå är.


Tidiga bilder och filmer berättade om ett spel där man i slow motion kunde avväpna fiender på det brutalaste sätt. Bara för att därefter kasta sej framåt vilt skjutandes med resultatet att skurkar föll som käglor innan man tog i marken. Många avfärdade direkt spelet som en Max Payne-kopia. Och visst, jag kan inte klandra dem, utan Max Payne - inget Dead to Rights! Men jag hade ändå den där känslan i bakhuvudet att Dead to Rights kunde vara värt att hålla ögonen på.

Dead to Rights är i grunden ett rejält skjutarspel där det gäller för huvudpersonen Jack Slate att döda så mycket som möjligt så effektivt och brutalt som möjligt. Ytterst små möjligheter till finlir ges och adrenalinstint skjutande premieras framför omanligt smygande. Spelet har, som ovan nämnts, flera drag direkt lånade från Remedys spel Max Payne. Det mest påtagliga är det som i Max Payne kallas Bullet Time, det vill säga att man i slow motion kan agera snabbare än sina fiender. Det är till Dead to Rights plankat rakt av men kallas istället Adenaline. Det är inte fel att tro att den som gillade Max Payne också kommer att ha ett visst utbyte av Dead to Rights och vice versa. Spelet är traditionellt uppbyggt med banor som avslutas med en klassisk boss som behöver lite extra övertalning i form av bly för att kasta in handduken.

En stor skillnad är dock variationen. Där Max Payne mer eller mindre bara bestod av skjutande samt enklare problem så är Dead to Rights försett med ett imponerande antal minispel. Man får chans att spela som stripteasedansös, boxas, leta bomber som Jacks hund Shadow, skjuta prickskytte, tjuvkoppla bilar, dyrka lås, desarmera bomber, idka byteshandel, pyssla med tyngdlyftning och så vidare. Det hela ger välkomna avbrott åt det eviga sjutandet och gör att spelet hela tiden känns involverande och fräscht. Dessutom hjälps det hela upp av en riktigt tight och välskriven story som leverar oväntade vändningar och konstant spänning som tar sin början med ett mord på Jacks far. Mordet visar sej ha kopplingar till både korrupt polis och klassisk italiensk pastasörplande maffia

Dead to rights blev i USA ganska uppmärksammat för ett av de nämnda minispelen. Sekvensen där man ska strippa så förföriskt som möjligt för att locka undan några utkastare så Jack kan smita in på ett diskotek är ganska uppseendeväckande. Inte så att jag har några moraliska betänkligheter kring det hela, utan tycker snarare att det bidrar till den hårda och allmänt dekadenta stämningen i spelet som sådant. Men jag inser givetvis att folk kan tycka att det är smaklöst! Överhuvudtaget finns mycket inslag av både sex och våld i Dead to Rights, och man får göra ett antal rena avrättningar med pistol mot tinningen samt rensa ut sjaskiga bordeller med prosituerade vilt springande omkring och liknande. En trend i kölvattnet av Grand Theft Auto 3, skulle jag tro. Ett såhär pass våldsamt och osmakligt spel hade varit direkt omöjligt bara för några år sedan till konsol. Att Mortal Kombat fick grått blod och borttagna avslutningar i SNES-versionen för runt tio år sedan känns nästan overkligt vid en jämförelse.

Dead to Rights var vid den amerikanska releasen så fruktansvärt svårt att folk lämnade tillbaka det efter köp. Jag har provat även den versionen och kan meddela att det verkligen stämmer. Man får börja om hela tiden. "Trial and error", brukar det kallas på engelska, och har väl aldrig passat in så bra som i fallet Dead to Rights. Tack å lov har man filat på det hela, så europeiska spelare behöver inte känna sej så dåliga på tv-spel som spelarna av den amerikanska Xbox-versionen var tvungen att göra. Faktumet är att det inte ens på svåraste svårighetsgraden levererar samma närmast galna utmaning som den amerikanska gjorde. Rekommenderas gör dock att man spelar på den svåraste svårighetsgraden, jag tycker personligen att den förinställda nästan är lite för enkel istället.

Kontrollen är kanske det största problemet med Dead to Rights, jag skulle vilja gå så långt att jag säger att om man inte har en Controller S är spelet näst intill omöjligt att spela på ett tillfredställande sätt. Problemet sitter i de dykningar man ofta gör helst ska utföras i ultrarapid. För att göra detta ska man hålla in en knapp som är svår att kombinera med skjutknappen. Det hela resulterar i frustration. Har man Controller S blir dock saken en annan, men spelkontrollen lämnar fortfarande mycket i övrigt att önska. Spelets kamera är långt ifrån samarbetsvillig och det kan ibland resultera i att man inte ser fiender man borde se, eller ser fiender man inte borde se.

Ljudmässigt är Dead to Rights en fröjd. Alltifrån musik till röster och naturligtvis ljudandet av vapen är helt klockrent. Jack Slate väser fram den ena B-filmsrepliken efter den andra medan skurkarnas ledare pratar på av italienska skönt bruten engelska. Klockrent. Detsamma kan dock inte sägas om spelets grafik som inte håller måttet för ett Xbox-spel. Fult blir det lyckligtvis aldrig eftersom animationer och design på miljöer är så bra som den är. Men ändå, det är knappt godkänt och man häpnas ibland över ett spel vars grafik hade varit möjlig till Dreamcast vid den japanska releasen av konsolen 1999. Betydligt trevligare är de förrenderade filmer som mellan banorna för storyn frammåt. Riktigt bra!

För att summera spelet som sådant så är det ett på alla sätt givet köp om man är ett fan av actiongenren. Spelet är varierande, avslappnat och levererar en story full av sköna filmklichéer. Man vill gärna fortsätta spela hela tiden, vilket är ett gott tecken. Gillar man inte actiongenren är det dock varning som gäller. Den aviga spelkontrollen kombinerat med det hysteriska skjutandet gör Dead to Rights 100% umbärligt för den som inte är ett fan av Hong Kong-action och hjärndött pangande. Jag hade genuint kul med spelet, men bristerna finns där. Det är ett bra och underhållande spel, men inte ett perfekt och superkul.

Dead to RightsDead to RightsDead to RightsDead to Rights
07 Gamereactor Sverige
7 / 10
+
Rejält röj och bra story
-
Dålig spelkontroll

Medlemsrecensioner

  • MrAndre96
    dead to rights är en riktigt cool ide just de med att man kan sakta ner tiden när man hoppdyker frammåt (eller bakåt//sidorna) och samtidigt afyra 4... 8/10
BETA +