Singstar Take That
Singstar släpper ännu ett temaspel. Denna gång är det pojkbandet Take That som får ett eget spel. Love har sjungit ut
Jag vet inte vad som officiellt räknas som den moderna musikens ursprung. Jazzen som växte fram i slutet av 1800-talet var naturligtvis viktig. Bluesen likaså. Elvis utnyttjade musiken för att bli den första populärkulturella superstjärnan. Och Beatles status som trendsättande popgrupp är obestridlig. Men jag har alltid sett ovanstående exempel som språngbrädor snarare än olika slutdestinationer. För även om Jazz, Blues, Rock och Pop har ett visst värde i sig, så bleknar de i jämförelse av vad som komma skulle.
Ingen hade kunnat föreställa sig vad Take That skulle komma att innebära för min generation och våra lättformade ungdomshjärtan. Det var en explosion av lycka. Oförfalskad ren och skinande lycka. Som om det äntligen fanns en röst som talade för oss. Allt vi ville var ju att få dansa utan tröja på stränder. Och att få dansa utan tröja kring ruiner i solens hetta. Eller att få dansa glatt skrattandes medan vi hade jello-krig. Utan tröja. Allt detta fick naturligtvis förbli en dröm. Men genom Take That kunde vi fantisera oss bort till en bättre värld där man när som helst kunde dra av sig tröjan och dansa lite tillsammans med sina närmaste vänner.
För mig började musikhistorien i början av 1990-talet. Då gjorde jag för första gången bekantskap med fem killar från Storbritannien. Jag vet inte om det var ödet eller slumpen som hade fört dem samman. Allt jag vet är att de bjöd på överjordiskt vacker musik som gick rakt in i hjärtat. Precis där befinner sig deras musik fortfarande.
Vi spolar fram tiden ett drygt decennium. Plötsligt bestämmer sig Sony för att släppa ett Singstar med bara Take That-låtar. Kanske ett försök att fylla det tomrum som varit det pojkbandslösa 00-talet. Här och nu utnämner jag detta till årtiondets största kulturgärning. Min gränslösa tacksamhet blir inte paralyserande. Den manar till handling! Med händer darrande av förväntan sätter jag skivan i mitt Playstation 3.
Att sätta sig ned med denna kulturskatt! En ojämförbar lycka bubblar runt i min kropp. Jag ska få ynnesten att njuta av inte mindre än 25 tidlösa klassiker, uppburna av fem himmelska röster. Att sjunga tillsammans med killarna i Take That är som att få uppleva en glimt av något utomvärldsligt. Som en skör, vacker länk till det gudomliga.
Tillsammans börjar vi vår resa. Jag, Gary, Robbie, Mark, Howard och Jason. Vi sjunger om livet, vi sjunger om kärleken. Vi känner den vänskap och trygghet som bara ett sammansvetsat pojkband kan känna tillsammans. Vi står enade i vår kokong av lycka. Det är vi sex, mot en hård och kall värld. Sången och dansen är vårt vapen.
Vi kompletterar varandra så fint. Det är så vackert. Först kommer Gary, den vältränade hunken med sammetsrösten. Småflickornas favorit är Mark, den söta oskyldiga lillkillen. Jason är det intellektuella naturbarnet som alltid går sin egen väg. Howard är klippan som inte vill stå i strålkastarljuset. Han håller samman bandet och saknar helt självhävdelsebehov.
Sen har vi Robbie. Åh Robbie. Buskillen med glimten i ögat. Spjuvern. Och så jag, den inbjudna gästen, som direkt får plats i gruppen. Jag kastar storögt beundrande blickar mot killarna jag redan börjat se som fem storebröder. En i gänget, uppburen av gemenskap, musik och dans.
Så plötsligt är illusionen över. Jag återvänder till verkligheten, med ett nöjt leende på läpparna. Fast besluten att återvända, kväll efter kväll. Singstar: Take That är inte bara en lysande sammanfattning av musikhistoriens absoluta höjdpunkt. Det är en av de största spelupplevelserna jag haft nöjet att uppleva. En självklar kandidat till årets spel 2009.
| Grafik: | 6 |
| Spelbarhet: | 7 |
| Ljud: | 2 |
| Hållbarhet: | 1 |
| Vårt betyg: | 2/10 |
- Format:PS2, PS3
- Genre:Musik
- Utvecklare:London Studios
- Utgivare:SCEE
- Antal spelare:1-2
- Åldersgräns:Från 12 år
- Singstar 90's PS2
- Lips: Number One Hits Xbox 360
- Singstar Abba PS2/PS3
- Wii Music Wii
- Rock Band 2 Multi
- Rock Revolution Multi
- Guitar Hero: Metallica Multi
- Guitar Hero: World Tour Multi
Hur brukar du lyssna på dina spel?
Gamereactor since 1998 - Published by Gamez Publishing A/S Strandvejen 72 st. mf, 2900 Hellerup, Denmark
Visste ni att man kan samanfatta det här så kallade spel med ett ord?: BOOOOORING!
Bra jobbat!
Kan instämma i hyllningskören:
Att du tillhör en av de sämre skribenterna på GR är ju o andra sidan rätt välkänt.
Galenskap. Love är, om något, en av de skönaste skribenterna, överhuvudtaget.
Jag kan däremot hålla med om att detta som recension sett är, precis som Ridley skriver, ett nytt lågvattenmärke. Därmed inte mindre lysande, just därför att det faktiskt är en recension. Jag tycker det är grymt att man faktiskt vågar göra en sån här grej på en sajt med så notoriskt gnälliga läsare.
All cred till Love, vår befriare!
Citerar Hansel:
alla vet vad singstar är, bara låtarna spelar roll ändå
Kan hålla med dig om denna strof. Tänkte inte på det viset när jag skrev mitt inlägg utan såg det mer som ett fristående spel vilket det faktiskt inte är.
Dock är det fortfarande väldigt respektlöst mot alla dom som faktiskt gillar musiken och kanske låter bli att köpa spelet när dom ser det lågt satta betyget.
Sen tycker jag även det är respektlöst mot utgivaren som skickat spelet GRATIS för att bli recenserat och så behandlar recensenten det på detta vis.
Jag förstår mer och mer varför inte GR fått förtroendet att inkluderas i recensionsdatabasen metacritic.com när jag läser denna typ av text.
tryffel8:
Jag tyckte iallafall att det var askul.
Hansel. Det är långt ifrån mitt favoritband. Inte ens topp 50. Men det finns en musikalisk bredd och jämnhet i musiken och framförandet som jag tycker imponerar i stort och att du väljer att såga en låt som i allmäna ögon ses som en nostalgisk catchy 60-talsflirt får väl stå för dig. Tycker själv att sing for me är bedrövligt dålig. Men TT har toppat den engelska singellistan 11 gånger mellan 93 och 2008 med vitt skilda sånger i olika genrer. Tycker det är värt nått.
Men visst, musikaliskt får man ju tyska som man vill. Du har också rätt i att de flesta vid dehär laget förstår grunderna i singstar och att dessa inte behöver förklaras närmare.
Men frågan är väl lite då vad en spelsida ska ha för roll? Vad är skillnaden då mellan att recencera en greatest hits cd och dehär?
Känns lite larvigt med en skribent som så hårt ska såga ett så gedigert allmänt erkänt låtmatrial. Lite som när inskränkta indie-poppare går ut och sågar abba
"Lyssna bara på låtar som Shine. Inte ens den mest kräsna indie-popparen kan ogilla den typen av låtar."
Jag lyssnade på den. Bland det sämre jag hört. Som en mellanmjölksversion av Andreas Johnsons Sing For Me - och inte ens den låten är nåt att ha.
Jag förstår att du blir jättesur när någon dissar ditt favoritband såhär genomgående men med tanke på att detta är ett sådant spel som inte ens behöver en recension - alla vet vad singstar är, bara låtarna spelar roll ändå - så kan de likväl göra en kul grej av det som jag tror att majoriteten av oss läsare uppskattade.
Detta är inte en recension i mina ögon.
Att bedöma ett spel efter en musikstil man absolut inte gillar och ge ett betyg baserat på dessa förutsättningar är otroligt oprofessionellt.
För mig är denna recension lika meningsfull som att be min mormor recensera Halo för att sedan presentera den på en "seriös" spelsajt.
Men alla recensioner är ju subjektiva så min mormors 0/10 på Halo är ju precis lika mycket värd som Edge's 10/10
Om spelbarheten ändå får en sjua känns det ganska skumt när spelet som helhet bara får en 2:a?
Jag läste recensionen och gjorde the dramatic look: dum dum duuuu O_o
Sen sjönk ironin sakta in och jag blev mer:
Vill man skriva en sån här typ av recension så sure, men du gör det med vare sig utan finess eller samrtness med en nostalgisk negativ klang. Tror inte du förstår själv hur enkelspårig och förutsägbar du egentligen blir. Att du tillhör en av de sämre skribenterna på GR är ju o andra sidan rätt välkänt.
Till spelet då. Det känns lite som att du missar att andledningen till att dehär släpps nu är det är i en popularitet-period som i vissa delar är starkare nu än på 90-talet. De två senaste comeback-skivorna har i storbrittanien sålt astrono,iska summor och är deras största släpp hitils. Sommarens turné slog Jackssons gamla rekord från Bad turnén. Att det som uträknade för några år sedan nu är Storbrittaniens med råge största band med en musikalisk utveckling. Lyssna bara på låtar som Shine. Inte ens den mest kräsna indie-popparen kan ogilla den typen av låtar. Men jag begär ingen kärleksfröklaring. Men lite nyansering.
Sveriges största spelsida förtjänar bättre kvalité.
I dont get it
Det här är det bästa jag någonsin läst på Gamereactor!
Härligt! Underbar recension.
Fina frisyrer
Hmm...
En av de bästa recensionerna jag har läst. Tack för att jag fick sitta och tokgarva lite så här dags. Mer sånt här tack!
Underbar recension!!!!
Alla vet ju hur Singstar fungerar numera så det behövs ju inte någon förklaring av olika spelkägen och sånt.
Keep on the good work!
Haha riktigt bra!
Datmhir: Haha du har rätt
Visst är det komiskt att läsa om alla som tycker en ploj recension som inte berättar något i huvudtaget är roligt 
Dålig recension.
Hahahaha, kungrecension!
Kommentarerna är nästan roligare än recensionen dock.
Väldigt dålig recension. Inga argument, inga exempel, bara en lång meningslös text som förklarar recensentens ovilja gemtemot bandet spelet är baserat på. Själva spelet verkar inte överhuvudtaget ha en del med recensionen att göra, bara att det är dålig musik.
Mycket, mycket, mycket underhållande läsning.
Bild nummer sju får ligga kvar i favoriter en stund, tror jag.
En rolig ploj-grej med en homoerotisk recension som inte skippar på ironin kan jag förstå som ett 1'a april skämt, men så här från en seriös tidning/sajt. Inte för att jag är intresserad av spelet i sig men tyvärr så sjönk respekten för recensenten nu.