F1 2009

Codemasters kan racing. Det råder det givetvis ingen som helst tvekan om. Efter spel som Toca 2, Colin McRae Rally 2, Race Driver: Grid och Colin McRae: Dirt 2 har studion som en gång startade med Micro Machines, gått från klarhet till klarhet. Förutom fantastisk bilfysik och makalös presentation har Codemasters racingspel alltid stoltserat med ursnygg grafik. Inte minst under de senaste åren då deras egenutvecklade Ego-teknologi smiskat så gott som allt i genren. Varför de därmed valde att först släppa det mycket efterlängtade F1 2009 till Wii, övergår mitt förstånd.

Först nästa vår är det dags för Playstation 3- och Xbox 360-versionen av Codemasters F1-debut och av de första bilderna att döma kan vi förvänta oss en extremt läcker simulator proppad med snaskiga licenser, oändliga inställningsmöjligheter och toppfräsch statistik.

Under de senaste dagarna har jag lekt med redaktionens Wii. Och det var sannerligen inte igår som det hände. Jag var på förhand väldigt nyfiken på huruvida Codemasters valt att skapa ett arkadspel av Wii-versionen av F1 2009 eller en mer oförlåtande historia med rötterna i simulator-subgenren. Det färdiga spelet hamnar någonstans mitt i mellan arkadracing och semi-simulation där bilarna är enkla och trevliga att köra medan själva racing förpackats i en simulator-doftande presentation inklusive mängder av inställningsmöjligheter och den gångna säsongens alla nyheter (KERS, bland annat).

Senaste gången jag körde en digital F1-bil var för två år sedan då Playstation 3-spelet Formula One släpptes. Ett grafiskt häftigt spel med sinnessjukt bra fartkänsla - som dessvärre inte riktigt räckte hela vägen på grund av bristfällig bilfysik och ett alldeles för lättvindigt upplägg. F1 2009 till Wii börjar riktigt bra med alla sportens fräckaste licenser, bilar och förare uppslängda på ett bensindoftande bräde, och bilfysiken känns bra.

Till en början testade jag att styra min F1-Renault med hjälp av den där hemska plastratten som medföljde vår recensionsversion av Mario Kart Wii men efter ett tiotal värdelös varv slängde jag kringlan bakom spelsoffan och bytte till en mer traditionell Wii-mote + nunchuk-setup. Bilarna i F1 2009 ger en känsla av riktig F1-racing utan att på något sätt bli särskilt svårkörda. Simulationen av fart görs med bravur och det är roligt att ligga på utsidan och jaga placeringar med hjälp av KERS-boosten.

Körkänslan i F1 2009 känns precis så farlig, spännande och snabb som den ska göra i ett F1-spel och skillnaden mellan de inställningar man själv kan göra märks tydligt. På många sätt hade detta kunnat bli det ultimata racing-spelet till Wii om det inte hade varit för den usla skärmuppdateringen.

Jag vet faktiskt inte vad som hände hos Codemasters när de bestämde sig för att försöka klämma ur 60 bilder i sekunden ur den hårdvarumässigt fjösiga Nintendo-maskinen. För någonstans på vägen borde man ha begripit och kommit fram till att det helt enkelt inte fungerar, och därmed låst skärmuppdateringshastigheten vid kanske 25. Men inte.

F1 2009 försöker vara ett nästa generations-spel och det vill så gärna flyta felfritt och silkeslent, men gör det oerhört sällan. Ofta hackar det, spelet hostar ibland till i de mest avgörande av racing-ögonblick och det hela blir till ett lotto där man helt enkelt inte vet om spelet ska tappa 50 bilder den sekunden då man tänker köra om, eller inte. Tillkommer gör det faktum att grafiken som sådan inte riktigt håller måttet. Banorna är detaljfattigt grå och bilarna proppade av jaggies. Vissa av dem ser lite ut som om de vore modellerade i hårdbröd.

F1 2009 saknar även online multiplayer. Och det är såklart tråkigt. Istället har Codemasters stoppat in ett spelläge som kallas Challenge mode där man ställt mot 70 tuffa utmaningar som innefattar allt från att vinna i regn på Suzuka till att göra visst många omkörningar under varje varv i ett helt lopp. Challenge mode är det näst bästa med F1 2009 efter det ambitiösa och välgjorda karriärläget, och gör att jag saknar en online-del betydligt mindre.

Med en stabil skärmuppdatering, snyggare grafik och bra ljud hade F1 2009 kunnat bli hur bra som helst. För Codemasters kan det här med racing. Nu stannar betyget på godkänt, trots uppenbara kvaliteter, vilket bara får mig att längta ännu mer efter Playstation 3- och Xbox 360-versionen nästa år.