Borderlands: Zombie Island of Dr. Ned

Jag har knappt laddat ned och startat upp den dryga gigabyten stora Borderlands-expansionen Zombie Island of Dr. Ned förrän en ny plats dyker upp i "fast travel"-kioskerna. Jag är inte den som bangar en bra utmaning och åker raskt iväg till en sällsam plats som tycks vara inspirerad av lika delar träskmark från Secret of Monkey Island, Addams Family och ett traditionellt amerikansk Halloween-firande. Vilket sannerligen inte är det sämsta för en skräckfilmsälskare som mig.

Zombie Island of Dr. Ned är helt annorlunda jämfört med resten av det i grunden ganska dystopiska Borderlands. Det är humoristiskt och lättsamt och känns verkligen som ett separat spel i spelet med helt egna regler. Zombie Island of Dr. Ned är nedlusat med varelser vi vanligtvis känner från skräckfilmer. Vi snackar zombies i alla formers, fiender som spyr ur sig grön gegga, krälande överkroppar, hoppande dvärgar och läskiga typer med ölhattar på huvudet samt såklart Tankensteins. Väldiga Frankenstein-liknande bestar som tycks ha ett outtömligt förråd av brinnande tunnor att hysta mot dig.

Innan man beger sig iväg till Zombie Island of Dr. Ned kan det vara bra att känna till att svårighetsgraden hos dessa skräckfilmsmonster baseras på hur långt du kommit i äventyret. Är du en klassisk levlare som hela tiden vill vara så stark som möjligt kommer du ha en enkel seglats genom expansionen, medan de som rushat sig fram i äventyret kommer att få det betydligt tuffare. Att se till att fienderna matchar din level innan du beger dig iväg till Zombie Island of Dr. Ned är därför ett hett tips.

Hålan Jakob's Cove, styrd av byns vapenhandlare, är navet i expansionen som är fylld med omgivningar som vida överträffar det riktiga Borderlands sett till både design och teknik. Här hittar vi kusliga krökta träd, ödsliga kråkslott, läskiga sjukhus, sluttande kyrkogårdar med stenkors, en ovanligt blek måne, rangliga ruckel och annat som hör klassisk skräck till. Flera gånger stannar jag upp från allt zombie-slaktande bara för att se mig omkring och insupa atmosfär.

Även om det är möjligt att kuta igenom huvudstoryn i Zombie Island of Dr. Ned på bara någon timme, är det verkligen inte rätt väg att ta sig an det förtjusande miniäventyret om den galne doktorn. Den ensliga ön är nämligen riktigt stor, vilket möjliggör massor av utforskande och Gearbox har varit vänliga nog att strössla flera mindre uppdrag och i slutändan kommer det att ta minst lika lång tid att klara äventyret som ett normallångt actionspel av idag.

Flera av miniäventyren är riktigt charmiga, som när man får i uppdrag att samla på sig zombiehjärnor. Vilka man med ett välriktat skott från kraniet kan få att hoppa ur sin håla. Det över överhuvudtaget mycket kroppsdelar i Zombie Island of Dr. Ned och en av de märkligare fienderna man möter är exploderande zombies som sliter av sig armen likt en granatsäkring varpå de flyger i luften i en kaskad av Scan-avfall.

Precis som i Bioshock och Halo 3: ODST finns även inspelade fragment som avslöjar vad som hänt i trakterna innan du själv beträdde området. Flera av dessa har fått mig att skratta rakt ut i all deras besynnerlighet av märkliga människoöden, medan andra är viktiga företagsmeddelanden (som bland annat vill informera dig om att inte ha oral kontakt med zombies).

En Borderlands-expansion vore inte en Borderlands-expansion utan lootande, och självklart blir man inte besviken på den delen under äventyret där det som vanligt dräller av saker att plocka upp. Dock lyckades jag inte hitta någon utrustning som var bättre än den jag redan hade när jag startade Zombie Island of Dr. Ned, vilket känns lite snopet. Lite specifika saker för ön hade varit kul, även om det knappast saknas varierande utrustning i Borderlands.

Det bestående minnet från Zombie Island of Dr. Ned för min del är tveklöst humorn. Att göra spel som faktiskt får spelarna att skratta är en svår konst som mestadels bara slutar med fula gapiga figurer som ingen tycker är roliga. Gearbox visar dock prov på en riktigt fin komisk ådra och flera gång har jag lurats till gapskratt av absurda och oväntade händelser och glatts åt varma hyllningar till gamla skräckfilmer.

För maximalt effek borde detta ha släppts under Halloween och inte såhär i begynnande julrusch. Men med en riktigt kvalitativ speltid på dryga sex timmar tycker jag att de 70-80 kronor man får betala för expansionen är ett riktigt kap och bitvis har jag haft betydligt roligare med detta välskrivna och intensiva äventyr än jag hade med själva Borderlands-äventyret.