Moki Moki

Vi kallar det förstås Mäki Mäki, och det är bara en del av nöjet med den nya pusseltiteln signerad Natsume, som nu står uppradat bredvid andra Wii-varor i Nintendos shoppingkanal. "Stundvis nästan i klass med World of Goo", lyder en av mina nästintill oläsliga anteckningar och det är egentligen allt du behöver veta om dessa kulörta klurigheter. Det handlar om en hög rosafärgade bollar med kaninöron, inte långt från varelser som Goo-bollar, Rolandos och Loco Rocos, som under ska tidspress guidas till en eller flera solar i 100 olika banor. Näpp, inte en särskilt unik idé. Men riktigt bra genomfört.

Du styr inte dina Moki direkt, utan delar av banan de befinner sig på. Vad du kontrollerar varierar; det kan vara en plattform, en gripklo eller en kil men de har alla bara två riktningar att röras i (dessa kan dock vara rätt komplexa, rotera kring sin egen axel och så vidare). Inget viftande krävs, utan du använder styrkorset och/eller 1- och 2-knapparna vilket fungerar mycket smidigt. Ibland aktiverar du också jetströmmar med knapparna, vilket får de rosa bollarna att sväva åt olika håll. När så alla Mokisar kommer vällandes gäller det alltså att knuffa dem åt rätt håll och leda en tillräckligt stor mängd till målet.

Och det är kul. Kul och utmanande. Den största behållningen är att fysiken och pillandet känns äkta och påtagligt, på samma sätt som vardagspyssel i verkligheten känns. Tänk dig att äta soppa med en gaffel eller skruva i en skruv med "fel" hand och du får en bild av finliret som krävs i Moki Moki. Jag kommer också att tänka på nöjesfältens greppa-ful-tygnalle-med-gripklo-maskiner när jag börjar spela, och visst tusan dyker exakt en sådan bana upp senare i spelet. Lite extra utmaning för den riktigt envisa spelaren finns också; du kan spela om banor och sikta på en bättre tid eller på ett lägre antal offrade Moki.

Rolig är också den cyniska syn man lätt får i ett spel som dessa, där ett myller av figurer får sätta livet till för att rädda några få. Att mosa massa Moki "for the greater good" hör till vanligheterna och banorna leder ofta till många dråpliga situationer. Den genialt enkla bana 31 är mest representativ för detta. Här väller en massa rosa rackare rakt ned mot en skål och jag kontrollerar vad som ser ut som en glasskopa. Denna kan jag hålla under Moki-flödet och sedan vinkla snett upp till vänster, där målet är placerat. I en skopa ryms dock inte tillräckligt många Moki för att klara banan, vilket tvingar mig att vinkla ned skopan igen. Problemet då är att skålen i skärmens underkant redan har fyllts vilket gör att jag tvingas mosa de stackars bollarna med skopans underkant, för att förhoppningsvis få några som trycks upp på sidan och in i skopan igen. Ett bra exempel på hur väldigt enkla spelutmaningar ofta är de roligaste.

Med risk för att tjata lite tänkte jag återgå till jämförelsen med World of Goo, fortfarande det bästa Wiiware-spelet i min mening, då det rätt bra visar vilka detaljer som får Moki Moki att landa på en fet åtta i stället för en skimrande nia. Överlag är Natsumes spel blekare och lite mindre polerat. Musiken är anonym och stundtals lite påfrestande, ljudeffekterna likaså och både banor och alla Mäkis hade kunnat haft skarpare design respektive animationer. Här finns heller inga ambitioner till att rama in helheten på ett annat sätt än bara rada upp banor - något World of Goo gjorde på ett exemplariskt sätt utan att för den skull dränka oss i en tung story, vilket pusselspel knappast behöver.

Låt inte såna småsaker avskräcka dig, Moki Moki rekommenderas varmt av denna pusselentusiast och banorna har en mycket hög lägstanivå vad gäller underhållningsvärde. Även om vissa nivåer klaras av i ett nafs är de trots allt 100 stycken, ett generöst antal för de 800 Wii-poäng spelet kostar. Det är skönt att påminnas om att spel inte behöver vara enormt komplicerade för att vara roliga, och när du skyfflar omkring dessa Mäki-filurer med kaninöron blir det extra tydligt.