Svenska
Gamereactor
recensioner
The Silent Age

The Silent Age (Episode 2)

Det är en nära framtid och världen har gått under. Låter det bekant? Leo har tittat närmare på den andra episoden av mobilspelet The Silent Age, som försöker stöpa om domedagen i ny form.

Prenumerera på vårt nyhetsbrev här

* Obligatoriskt att fylla i
HQ

Samtidigt som domedags-scenarier fortsätter vara en högst reel politisk fråga i och med klimatförändringar och virusepidemier, har undergången som berättelse idag fått en lika given som upphöjd plats i modern populärkultur. Trots att vi aldrig verkar få nog av undergång och post-apokalyps blir det hela tiden onekligen svårare att få till nyskapande variationer på temat. Med det lågmälda mobilspelet The Silent Age gör danska studion House on Fire ett tappert försök att stöpa om domedagen i ny form.

Året är 1972 och vi befinner oss fortfarande långt innan Den Stora Katastrofen, i en tid som är mer fokuserad på kallt krig och disco än någonting annat. I spelets första episod fick vi följa den alldaglige vaktmästaren Joe, som via en serie mer eller mindre slumpmässiga händelser drogs in i en intrig kretsande kring företaget Archon. Närmare bestämt den teknologi för tidsresor Archon utvecklat i form av en tidsmaskin av klassiskt snitt. Genom en resa med tidsmaskinen får Joe se den framtid som väntar mänskligheten, en framtid där hela mänskligheten dött ut av ett mystiskt virus. När "Episode Two" tar sin början är Joe, förfärad över det han sett, på väg till tidsmaskinens upphovsman, en viss Doktor Lambert. Joe är fast besluten att försöka stoppa den annalkande katastrofen genom att med Lamberts hjälp på något sätt förändra händelseförloppet i nutiden.

The Silent Age
Berättelsen börjar och slutar med storföretaget Archon. Ett girigt amerikanskt megaföretag av klassiskt snitt.

Redan från första sekund är det tydligt att The Silent Age är ett spel som är mer fokuserat på att berätta en historia än någonting annat. Själva spelmekaniken består av enkel peka-klicka-problemlösning, men även den är nedtonad i förmån för spelets narrativ. Detta presenteras i sin tur lika mycket genom vad vi ser, som genom konventionell dialog. De starkaste bilderna är kanske när Joe med hjälp av en handhållen tidsmaskin han får av Lambert, reser fram och tillbaka genom tiden och besöker samma miljöer i såväl nutidens 1972 som i framtiden långt efter katastrofens utbrott. Människor han samtalar med 1972 finns i framtiden bara kvar som dammiga skelett, och de moderna kontorsbyggnaderna han vandrat sig runt i har i framtiden blivit reducerade till överväxta ruiner. Det är ett väl beprövat grepp, men det används väl och förstärker spelets spöklika, sorgsna känsla.

Detta är en annons:
The Silent Age
70-talskänslan är ständigt närvarande, i allt från miljöerna till karaktärena du möter.

Joes möjlighet att resa i tiden är inte bara en av de stora behållningarna i berättelsen utan även spelmekaniskt. Genom tidsresorna får Joe möjlighet att interagera med sin omgivning såväl i nutid som i framtid, vilket bereder vägen för ganska så fyndig och tillfredsställande problemlösning. Utöver detta är dock spelets pussel relativt enkla och okomplicerade. Lite logiskt tänkande krävs naturligtvis, men inget överdrivet avancerat. Tyvärr blir även tidsrese-mekaniken efter ett tag ganska så förutsägbar, då vissa mönster i problemlösningen upprepas lite väl många gånger.

Du uppmanas av spelet att spela med hörlurar, vilket i alla fall jag tar som en antydan om att utvecklarna ser ljudet som en viktig del av spelupplevelsen de velat skapa. Ljudbilden består dock framförallt av bakgrundsmusik som, även om den gör sitt jobb, inte direkt blåser mig av stolen eller känns speciellt kreativt utformad. Ljudet fungerar istället som bäst när det lyckas förmedla samma känsla av stillhet och tystnad som dominerar i själva berättelsen.

The Silent Age
Den något dystre protagonisten Joe är trots sin nedstämdshet väldigt lätt att gilla, och fyller den typiska "motvillig hjälte"-funktionen.
Detta är en annons:

Även den grafiska stilen följer samma avskalade, minimalistiska anslag. Miljöerna och framförallt bakgrunderna är väldigt tilltalande, men i övrigt är grafiken mer funktionell än originell. Precis som musiken och ljudeffekterna gör den sitt jobb utan att vara överdrivet minnesvärd. Samtidigt fungerar såväl ljud som bild väldigt bra med spelets övriga ton, och helheten blir till en finstämd, stillsam och lite sorgsen spelupplevelse.

The Silent Age
I The Silent Age är tidsresor komplicerade, farliga saker. Var beredd på en hel del avancerad tidsrese-logik.

Det hör till vanligheterna att ett i övrigt välgjort spel har en undermålig berättelse, men i The Silent Age gäller snarare motsatsen. Berättelsen är spelets starkaste kort. Den fungerar och det finns ett större driv och känsla av angelägenhet i denna andra episod än i den första. Historien känns trots det välbesökta temat originell, oförutsägbar och är intressant från början till slut. Problemet är istället att spelvärlden och spelupplevelsen känns väldigt låst och liten, mycket på grund av att pusslen är så pass linjära.

The Silent Age
Miljöerna är vackra, stilistiska och understryker den sorgsna känslan i spelet perfekt.

House on Fire har ändå i det stora hela lyckats skapa en annorlunda och för mig helt klart spelvärd undergångshistoria. Trots vissa mindre brister lyckas handlingen vara medryckande från början till slut, och har mer driv i denna spelets andra del. Med en så bra bas är det bara synd att man inte lagt mer krut på att fördjupa problemlösningen i spelet, och att den där extra twisten som skulle kunnat få The Silent Age att verkligen sticka ut och bli något riktigt minnesvärt aldrig riktigt infinner sig.

07 Gamereactor Sverige
7 / 10
+
Stämningsfullt äventyr, välskriven handling, annorlunda domedagsberättelse, läcker design
-
Stundtals enkelspårig problemlösning, linjär spelupplevelse
overall score
Detta är Gamereactor-nätverkets medelbetyg Du kan sätta ditt eget betyg genom att klicka här

Relaterade texter

2
The Silent Age (Episode 2)Score

The Silent Age (Episode 2)

RECENSION. Skrivet av Leopold Låby

Samtidigt som domedags-scenarier fortsätter vara en högst reel politisk fråga i och med klimatförändringar och virusepidemier, har undergången som berättelse idag fått en...



Loading next content