Darksiders
Så har det hänt. Apokalypsen har ägt rum, Jorden är ödelagd, varenda kotte är utrotad och endast ockult oknytt drar fram längs gatorna. Välkommen till en riktigt jävlig värld...
Det är sällan jag ramlar över ett spel jag tycker riktigt illa om, som jag bara någon timme senare knappt kan slita mig ifrån. Darksiders är exakt en sådan titel och mitt äventyr i en totalförstörd värld börjar med att jag stänger av konsolen flera gånger av ren tristess. Men recenseras ska det ju, så efter lite tjurande startar jag konsolen igen och spelar lite motvilligt vidare.
Jag serveras slentrian hack 'n slash mot ett till synes oändligt antal menlösa fiender. Något som känns extra kämpigt med fullständigt fenomenala Bayonetta i färskt minne, där vamphäxan bokstavligt talat dansade runt sina fiender med sjuk exakthet och löjligt perfekt spelkontroll. Här spelar man istället War, en av apokalypsens fyra riddare i vår värld sedan den där apokalypsen tydligen inträffat alldeles för tidigt.
Han är ful, trög och särskilt mycket finesser har han inte. Bilduppdateringen är dessutom alldeles för låg och jag drömmer mig återigen tillbaka till Bayonetta för en liten stund, och tycker att väntan på God of War III känns alldeles för lång. Sedan händer det plötsligt något. Jag får fler föremål. En mistlur, vingar, möjlighet att manipulera jordbävningar och andra prylar som skulle göra självaste James Bond grön av avund.
Varje lite grej förändrar spelet i dess grundvalar och områden som tidigare varit trista torg med kommunistkänsla förvandlas till lekparker med flera tänkbara alternativ. Möjligheterna utökas mångfalt och det trista stridssystemet blir sakteliga bättre i takt med att jag köper mig fler attacker från den gnidige demonen Vulgrim som behändigt dyker upp med jämna mellanrum för att pracka på mig saker.
Förutom möjligheten att lära sig fler attacker har man även tillgång till dödliga avslutningar, där man under spektakulära omständigheter sliter sin motståndare i stycken. Något som belönar dig med extrapoäng att spendera på shopping och liknande. Dessa attacker kan utföras efter att man delat ut nog mycket stryk genom ett enkelt tryck på cirkel-knappen (jag har recenserat Playstation 3-versionen), vilket heller inte går på tid eller kräver särskild timing. Därmed behöver man inte oroa sig om man missar att utföra den, utan man får fler chanser.
Plötsligt vill jag inte stänga av Darksiders utan kämpar tappert på för att få veta vad som utlöst apokalypsen medan fiendefloran sakta ökas på och riktigt brutala bossfighter avlöser varandra. Bland annat får jag efter några timmar in i äventyret möta en överdimensionerad riddare med yxa som frammanar bestar, vilka ska besegras innan man resolut kapar armen av riddaren, tar hans yxa och dräper honom. En annan lirare måste besegras genom att man tar sig in i hans huvud och söndrar det inifrån.
Ett spel som börjar som en riktigt trist God of War-klon förvandlas alltså efter någon timme till ett actionäventyr i samma anda som Metroid Prime, Batman: Arkham Asylum och Shadow Complex. Det finns gott om hemligheter, man blir sakta men säkert bättre och hjärnan får jobba minst lika mycket tack vare några riktigt bra pussel. Darksiders har även en hel del smarta inslag som brukar kunna skapa frustration i andra spel. Exempelvis har det extremt bra checkpoints, tydligt utmarkerade vägar så man slipper irra omkring utan att veta var man ska härnäst och en riktigt bra inlärningskurva under äventyret.
Tekniskt är tyvärr Draksiders ingen höjdare utan känns genomgående gammalt, vilket jag befarar gör att många är lite ytliga som mig och avfärdar det alldeles för snabbt. Det har gryniga texturer, bilduppdateringen är inte så följsam som den borde vara och effekterna ganska taffliga. Det gör att Joe Madureiras (riktigt grym tecknare för bland annat Uncanny X-men) härliga design får åka lite i baksätet och inte alls kommer fram och får skina så mycket som man hade kunnat önska.
Våra kära planeten Jorden har dock fått sig en ruggig smäll (det här med apokalypser är inget att leka med!) i Darksiders, men till skillnad från hur en mörk framtid brukar se ut i spel och film, möts vi här av en ganska kulört värld som ändå bibehåller en ondskefull känsla. Världen är även befolkad av en rad läckra demoner, übermonster, ockulta varelser och annat oknytt. Vigil Games har lyckats ge flera av dem sköna personligheter och dialogerna är härligt puckomacho med hård känsla.
Det härliga persongalleri man stöter på i Darksiders har dessutom riktigt väl genomarbetade röster. Här finns exempelvis Mark Hamill (Luke Skywalker, ni vet) i rollen som Watcher och han gör en precis lika grym insats som när han gestaltade Jokern i Batman: Arkham Asylum förra året. Musiken är också välljudande med mycket ödesmättade toner som aldrig blir så allvarliga att man förlorar den ganska sköna serietidningskänslan som trots allt präglar äventyret.
Nu ska det väl slås fast att Darksiders aldrig blir samma mästerverk som exempelvis God of War eller Batman: Arkham Asylum. Spelkontrollen blir aldrig sådär riktigt exakt som behövs för maxbetyg och många av de nya attackernaman lär sig behöver egentligen aldrig användas utan känns som extra utfyllnad för att ge sken av ett stort speldjup.
Likt förbaskat växer äventyret hela vägen till slutet av den ytterst respektabla speltiden av runt 15 timmar och när eftertexterna rullar kan jag ändå inte låta blir att känna att jag är riktigt sugen på den där uppföljaren THQ redan har talat om. Lite mer finslipning och co-op, och Darksiders kommer räknas som en av de riktiga höjdarna i den subgenre där spel som Devil May Cry, Bayonetta, Ninja Gaiden och God of War utgör måttstockarna.
Jesper Karlsson
Apokalyps, monster, sjukt brutala strider och enorma svärd och en krigsgud vid namn War. Ett spel blir inte mycket mer skräddarsytt för mig än Darksiders som på flera sätt överträffar exempelvis Devil May Cry när det kommer till både speldjup och innehåll. Det här är ett äventyr för mig där jag med adrenalin pumpande i ådrorna kan dräpa monster till höger och vänster, lyssnandes till illavarsalande kyrkokörer. En bättre spelkontroll hade varit önskvärt, men i övrigt kan jag absolut rekommendera det stenhårda Darksiders som tveklöst gjort sig förtjänt av sin 18 års åldersgräns. 8/10
| Grafik: | 7 |
| Spelbarhet: | 7 |
| Ljud: | 9 |
| Hållbarhet: | 8 |
| Vårt betyg: | 7/10 |
- Format:PS3, Xbox 360
- Genre:Action
- Utvecklare:Vigil Games
- Utgivare:THQ
- Antal spelare:1
- Åldersgräns:Från 18 år
- Premiär:08 Januari 2010
| Ert betyg: | 7/10 |
- 7/10 Super Ario
Du spelar War, en av de i brödraskapet som ska... - 6/10 the_svart
Jag har verkligen sett fram emot Darksiders. Jag... - 9/10 Zoiler
Två spel med bibliskt tema inviger spelåret 2010....
- Devil May Cry 4 Multi
- God of War II PS2
- God of War III PS3
- Splatterhouse PS3/Xbox 360
Handlar du PSN-, Nintendo- och Microsoft-valuta online?
Gamereactor since 1998 - Published by Gamez Publishing A/S Strandvejen 72 st. mf, 2900 Hellerup, Denmark
Spelade demot precis, ganska kul.
Stör mig mest på att War är ett grymt mesigt namn och att han påminner om Wow.
episkt! spelet äger, klockrent, väntar förväntansfullt på 2:an
Har spelat några timmar å det ända ja kan klaga är kontrollen för man aktar sig med samma knapp som man blockar och lite annat..men annars e jag nöjd
Och han som är bakom rösten till den man spelar som är inte han rösten till den där sand snubben i serien Naruto eng tal?
Jag skulle inte tveka att säga att detta antagligen är det BÄSTA j***a spel jag någonsin spelat. Härligt svåra strider, ursvåra pussel som ibland tar upp till en timme att klara (för mig iaf...). Bossfajterna är härligt blandade av strider och pussel, dock erbjuder dessa aldrig en riktig svårighet... Grym story som berättas av ett perfekt tempo som aldrig tar för mycket av tiden (som i t.ex. Devil May Cry 4). Grafiken kan dock endast nämnas som lagom och vissa långtråkiga banor (som t.ex. tre nästan identiska efter varandra nära slutet som tar typ evigheter att klara!) drar tyvär ner betyget.
Allt som allt tog det lite drygt 16, 17 timmar att klara och då finnsd et mängder med saker att samla samt attacker att köpa/behärska, vilket är väldigt acceptabelt. Tyvär så känner man ingen lust att efter sista bossen fortsätta på samma Spar och samla ihop resten av allt man missat då många av spelets fiender försvinner när man väl dödar dem en gång.
Allt som allt är Darksider ett av de bättre spel som utkommit till PS3 och jag rekommenderar det starkt till alla som vill ha köttiga fiender, feta svärd men ändå vill ha de där frustrerande pusseln tillgodo.
Betyg: 8.5-9/10
Efter att ha kollat på förhandstittar och annat så verkar själva spelet riktigt roligt, men huvudkaraktären förstör allt.. WAR - vad är det för namn?! Helt fantasilöst.. Och så jäkla synd att dom ska köra med de där töntiga rösterna, låter som WoW.
Jag gillar spelet starkt efter 2 timmars spelande. Rekomenderar det till alla som gillar action och pussel spel. Det här är en värdig zelda lookalike som äntligen kommit till xbox och ps3
Köpte det här idag, ska lira järnet ikväll.
Nu har jag spelat ca 4 timmar och spelet e askul. Rekommenderar skarpt. Det är kul hela tiden men blir bättre o bättre när man får tillgång till mer vapen o prylar.
kan bara hålla med (förutom multi läget, detta är ett spel som ska avnjutas ensam) ..tycker spelet mer liknar en blandning av Zelda o Metroid än DMC o GoW ..har inte haft så här skoj me ett spel på mycket länge, satt uppe till halv fem härom dagen, sov en timme o gick sedan till jobbet ..ett givet köp
Undrar om jag inte ska öppna plånboken och köpa detta spelet
spela de på ps3 så ser de bättre ut o flyter på bra
spelet är hur grymt som helst<3
e han inte lite lik arthas från wow
Börjar allt bli lite sugen på det här spelet måste jag säga
Satan! Klarade just spelet... (17:22 tog det att ta mig igenom). Vill ju inte att det skall ta slut... Nåja, har inte hittat en enda av de legendariska enchantsen samt 3-4 wrath och health fragment... så jag har lite mer att leta efter.
Slutlig dom efter genomspelningen blir 8,5-9. (spelade på Normal vilket gjorde bossfighterna för enkla). Den enda bossen jag dog på var Tiamat som var den mest komplexa fighten (och ändå rätt enkel jmf med andra spel). Slutfighten var ett antiklimax då den var på tok för enkel.
Mitt råd är dock att köpa spelet och sedan köra på svåraste direkt. Var länge sedan jag spelade ett så underhållande spel, och om någon annan (typ EA eller Activision) än THQ gett ut det hade det säkrligen fått mer uppmärksamhet.
Angående all kritik om att det inte är orginellt... hur orginellt är GoW3?.. som GoW1 och 2 med bättre grafik skulle jag gissa på? Och det andra GoW (gears)? 1:an och 2:a är likadana ändå smaskar det på med höga poäng? Uppföljare säljer pga av att konceptet som gjorde föregångaren populärt är sådant som säljer. Om någon annan tar de bästa elementen av några av de mest omtyckta spelen och slänger ihop dem till något eget (storyn och blandningen), så tycker jag man kan skita i om det gjorts förut. Är det ett roligt spel, så är det... Finns många orginella spel som inte är roliga (även om de får höga poäng).
Nåja, dags att börja nöta Bayonetta igen innan War skall ut på upptäcktsfärd igen. Sedan laddar jag för Mass Effect 2... och Dantes.
Är detta värt ett köp?
grafik 9
spelbarhet 9
hållbarhet 8
ljud 10
tveklöst det bästa spelet jag lirat på xbox 360 sedan jag köpte det för 2 år sedan.
förstår inte problemet med kontrollen? tycker allt sitter perfekt och har inga problem alls. Förstår inte heller hur man kan tycka att spelet är tråkigt i början? grym introduktion för att komma in i spelet och lära sig grunderna/handlingen.
Rekommenderar spelet starkt till alla, finns bara 1 negativ sak och det är att det inte finns multi elr online läge.
Du nämnde att grafiken inte var den bästa, men så är det tyligen med alla spel. Enligt min mening så jämför många som gör recensioner med TV och film vilket inte är bra. Film och TV har ju bättre grafik eller vad man sak säga och så är det ju. Ville bara säga det.
Är helt ense med ovanstående, man vill inte sluta spela och väntar med spänning på del 2.
nån som kan hjälpa mig? är i the dark tower och är inne i ett rum med 3 st hängade burar och så finns det 2 boxar man kan dra runt...hur ska jag göra???
Håller med avseende "brutalt Zelda" till 100%. Har nu lirat ca 16 timmar ( har backtrackat en del för att hitta alla gömda kistor), har tyvärr nog inte så mycket kvar av det här underbara spelet då Achivementsen börjar ta slut...
Måste säga att om man bortser från alla "lånade" moment i spelet som recencenter verkar störa sig på, så är det ett fantastiskt underhållande spel. Hjärngympa ( Black Tower, phew), brutala strider, stora bossar och upptäckande. En solklar 9:a i min bok.
Alla som väljer mellan Bayonetta och Darksiders bör som föregående person skrev inse att det är två ganska olika spel. 100% hack eller äventyr med brutala fighter ( hack).
Att recensenten inte nämner Zelda som inspirationskälla finner jag mycket konstigt. Har precis spelat en hel dungeon i ett gäng timmar som i princip var identisk med hela Zeldas upplägg.
Gillar man Zelda och vill spela en sämre kopia på sin favoritkonsol 360/PS3 så är detta ett solklart köp.
Det finns givetvis en hel del andra hyllningar också som redan nämnts, men det som lyser igenom tydligast är enligt mig Zelda, ett brutalt Zelda (har dock enbart spelat ca 5 timmar).
För er som väljer mellan detta och Bayonetta: Gör er själva en tjänst och sluta med det genast då det endast är hack 'n' slash-momenten de har gemensamt.
Tycker spelet - hittills - får väl godkänt. Om betyg ska sättas så känns jespers 8:a mer logiskt än Jonas 7:a. Men spelet har sina brister, håller med Jonas där.
IonNeo:
"de som spelar first person shooter gillar inte svärd spel etc."
Hahaha
Hur kan man klaga på kontrollen? Hae spelat i cirka tre timmar nu och slås fortfarande över hur bra allt funkar i kontrollen. Jag kastar mig fram och tillbaka, hugger ner fiender, kastar boomeranger och flyger gripar utan det minsta irritation över hur min karaktär agerar när jag trycker på knapparna. Darksiders är riktigt grymmt och ett spel som överaskade mig rejält. Tror jag ska ta mig tid att skriva en recension när jag spelat ut det.
Hur pass "dålig" som folk påstår, är spelkontrollen, och på vilket sätt?
Är riktigt skoj.
Verkar bra...