Jo tack, det går undan och är väldigt kul. Banorna är snygga och bilarna många. Jag tillbringar en hel del tid i garaget och blir allt snabbare. Och framförallt, Need for Speed: Shift är ett spel man gärna lägger ett par timmar på och inte bara en kvart åt gången.
För även om snabbisar i spelets portionspackade Quick Race kan vara nog så tillfredställande är det med det strålande Career Mode du kommer att ägna mest tid. Här finns 28 banor och det är både engagerande och roligt att se din förare och karriär nå ny mark. All information sparas på din förarprofil och du kan följa hur många vinster eller förluster du fått på banan, och såväl nya banor som nya fordon låses upp i takt med att du klarar av loppen.
Din framfart bygger på ett stjärnsystem, och stjärnor får du genom att nå prispallen, göra snygga manövrar på banan eller klara av diverse delmål, till exempel genom att följa den optimala rutten på banan tillräckligt exakt. Kör du ett lopp extra snyggt får du fler möjligheter att välja utmaningar sedan och på ett omvänt sätt behöver du inte vinna varje lopp för att kunna avancera. Utmärkt både för proffset och novisen alltså.
Need for Speed: Shift är dessutom ett tjusigt spel och när jag susar runt i Chicago, London och Tokyo är det lätt att njuta av såväl detaljerade banor som snyggt modellerade bilar. Rutorna spricker vid krockar, rök kommer från bakhjulen och det tillförs mycket racingstämning av dessa detaljer. För prislappen (49 spänn) är det kul att se ett så här pass snyggt spel, och att den goda smaken även nått de snitsiga menyerna är alltid ett gott tecken.
Det är också kul att olja ned sig i garaget och i Need for Speed: Shift finns en jämfört med förlagan förenklad, men inte fördummad, möjlighet att byta de motordelar som köpt för de stålar du tjänat ihop på banan. Däck, motorer och nitros, de grundläggande egenskaperna hos bilarna kan ändras efter behag och garaget fungerar alldeles utmärkt.
Det gör även spelkontrollen. Rattandet styrs med accelerometern, en kontrollmetod som brukar dela in folk i två läger. Jag kan störa mig på vippandet i andra racingspel till formatet då det känts flyktigt och halkigt. I Need for Speed: Shift är tilt-styrningen däremot både exakt och inlevelsefull, även om jag smygundrar hur det hade fungerat med ett "styrkors". Körkänslan är dessutom varierad beroende på vilken bil du valt samt hur mycket du mekat med den. Alla val du gjort i garaget hade känts meningslösa om du inte upplevt konsekvenserna av dem på banan, vilket du lyckligtvis gör. I övrigt aktiveras nitros med ett enkelt pet på skärmen, bromsande likaså.
Need For Speed: Shift ansluter sig till skaran av riktigt vassa racingspel till Iphone och är ett av formatets absolut bästa. Karriärläget är matigt, nästan lika personligt och episkt som ett rollspel och körkänslan är mycket god. Fullt ös alltså och ett utmärkt exempel på att bärbart inte behöver innebära irriterande kompromisser.