Svenska
Gamereactor
recensioner
Sonic Boom: Rise of Lyric

Sonic Boom: Rise of Lyric

Om du alltid ställt frågan om hur cool Sonic hade varit utan sin absurda hastighet har Sonic Boom svaret för dig. Vem vill springa i överljudshastighet när du kan jogga?

Prenumerera på vårt nyhetsbrev här

* Obligatoriskt att fylla i
HQ

Jag var mer av en Sonic-kille än en Mario-kille under nittiotalet. Jag gillade Refreshers, att gå kalsonglös och att lira Sonic, helt enkelt. Åtminstone fram tills Super Mario 64 välsignade min tillvaro och i samma veva vände upp och ner på allt jag dessförinnan trodde mig veta om plattformsgenren. Världens bästa blå igelkott har, om jag får avfyra årets underdrift, haft svårt för att finna fotfäste i tre dimensioner. För medan han under Mega Drive-eran var det coolaste som fanns att hitta i genren har han sedan dess, tveklöst med ett visst mått av desperation, försökt hålla jämna steg med den moderna konkurrensen. Experiment som Sonic Colours och nostalgimaskinen Sonic Generations lyckades hyfsat bra medan övriga installationer har varit ojämna historier med personlighetsklyvning.

Sonic Boom: Rise of Lyric
Skillnaderna i dessa karaktärers utseenden är i slutändan rätt små och obetydliga. Man ser fortfarande vilka som är vilka och efter några minuter har man glömt av att de såg annorlunda ut från början.

Sonic behövde en ny start, ett färskt nytänk som kunde blåsa liv i serien. Här kommer Big Red Button Entertainment in i bilden, en studio som består av bland annat avhoppare från Naughty Dog. När vi fick vår första titt på Sonic Boom tidigare i år var det många som höjde ögonbrynen. Den mest ställda frågan var "vad i hela Västra Götaland har de gjort med Knuckles?". Och efter att slutligen ha spelat Sonic Boom: Rise of Lyric på Wii U kan jag tryggt konstatera att Knuckles nya, bulkiga design är det minsta problemet som det här spelet dras med.

Innan jag tar upp dessa problem vill jag dock belysa de få grejer som spelet faktiskt gör bra. Presentationen är faktiskt helt okej, till att börja med. Den nya designen på karaktärerna gör mig faktiskt ingenting även om det är synd att Knuckles har fått bli den korkade i gänget bara för att han har blivit biffigare. Karaktärsmodellerna är godkända, miljödesignen är stundtals riktigt mysig och jag är glad över att äntligen få slippa den eländiga punkrocksdoftande musiken som plågat stora delar av Sonics karriär i tre dimensioner. Här finns inga omedelbara klassiker i stil med temat för Green Hill Zone eller Emerald Hill Zone men musiken i Sonic Boom: Rise of Lyric är rätt skonsam för öronen. Även röstskådespelet är, i förhållande till övriga spel i serien, oväntat stabilt.

Detta är en annons:
Sonic Boom: Rise of Lyric
Miljödesignen är för det mesta helt okej men på det tekniska planet finns det inget att uppskatta. Texturerna är grötiga, upplösningen är för låg och bilduppdateringen klarar knappt att hålla sig på trettio bilder i sekunden.

Men utöver detta då? Man får inte ett spel med en okej presentation, godkända karaktärsmodeller, skonsam musik och relativt stabilt röstskådespel. Det första jag slås av när jag kommer igång med Sonic Boom: Rise of Lyric är hur undermåligt det körs på ett tekniskt plan. Spelet kämpar verkligen för att hålla sig på trettio bilder i sekunden och upplösningen är inte alls något att hänga i julgranen. Det är inte ett väldigt snyggt spel vi har att göra med (det är snarare rent fult på ett tekniskt plan) så Wii U:n borde kunna prestera bättre.

Och med tanke på hur fina Nintendos egna spel är i sextio bilder i sekunden kan jag inte tänka mig något annat än att spelet är illa optimerat. Jag ställer mig också frågande till om detta är tänkt att fungera som en reboot eller en spin-off för vi får inte direkt en introduktion till världen eller dess karaktärer som förklarar läget. Det är till en början det gamla vanliga standardgrollet mellan Sonic, hans vänner och Eggman som gäller och nykomlingar lär undra vad som händer.

Den största synden som Sonic Boom: Rise of Lyric begår är dock att det aldrig är kul att spela. Om det är något man förväntar sig när man införskaffar ett Sonic-spel så är det hastighet och bandesign som förhoppningsvis drar nytta av den hastigheten. Big Red Button Games har i princip eliminerat Sonics enskilt mest karaktäristiska egenskap och vi lämnas med något som känns som vilket anonymt plattformsactionspel som helst. Sonic och kompani snarare joggar fram längs banorna i lugn och ro, något som är lite av en deprimerande syn. Det finns sektioner där gänget får upp farten ordentligt men det är bara när spelet låter dig göra det genom "boost"-plattor eller "boost"-ringar. Dessa sektioner är således hårt självstyrda och kräver oerhört lite input från spelaren.

Detta är en annons:
Sonic Boom: Rise of Lyric
De få gånger man faktiskt får färdas med skaplig fart är man knappt delaktig i händelseförloppet. Det går som på räls och kräver sällan mer av spelaren än ett hopp här och där för att undvika hinder.

Det finns här så många obegripliga designbeslut att jag har svårt för att veta var jag ska börja. Varför går halva spelet ut på att slå och sparka sönder ändlösa vågor av illasinnade robotar, exempelvis? Sedan när är Sonic, utanför Smash Bros-världen, en slagskämpe i första hand och en ilsnabb akrobat i andra? Du kommer förbruka tillräckligt mycket tid i strider i Sonic Boom: Rise of Lyric att du kommer börja längta tillbaka till "Werehog"-delarna av Sonic Unleashed och det är något jag aldrig trodde skulle vara möjligt. Du har en väldigt begränsad verktygslåda av attacker här och det blir aldrig roligare än att febrilt hamra på Y-knappen i hopp om att bara få komma vidare till nästa plattformssegment.

Så det kan jag väl ge spelet - plattformandet är bättre än striderna. Men det är väl ingen överraskning med tanke på vilken typ av spel vi har att göra med och även om det som sagt är bättre än slagsmålen är plattformsmekaniken tillräckligt kass för att göra även dessa delar onjutbara. Bandesignen överraskar aldrig någonsin, hoppen känns både oresponsiva och klumpiga och pussellösningen kräver sällan mer av spelaren än att hitta en knapp och trycka på den.

De fyra karaktärerna har alla sina egna förmågor och du behöver såklart utnyttja dessa för att komma vidare. Sonic kan med sin patetiskt korta snurrattack rulla upp för ramper, Tails kan glidflyga och skicka in små robotar i hål för att öppna upp dörrar, Amy kan till skillnad från övriga karaktärer hoppa upp till tre gånger istället för två och Knuckles kan klättra på vissa väggar. Ibland kan du byta mellan karaktärerna som du vill och ibland delas de upp två och två men förutom dessa skillnader är de i princip identiska sett till hur de kontrolleras.

Sonic Boom: Rise of Lyric
Sonic Boom: Rise of Lyric är till stor del ett obarmhärtigt tråkigt actionspel där du hamrar attack-knappen och försöker överleva tristessen.

En av de mest frustrerande aspekterna är den enorma hubbvärlden som du tvingas utforska ibland. Förutom att den är större än den behöver vara är den dessutom i princip tom vilket gör avsaknaden av hastighet extra olidlig. Och jag skojar inte när jag säger att jag promenerade omkring i den eländiga världen i timmar utan att komma vidare till nästa "riktiga" bana då du inte får någon som helst form av hjälp att gå i rätt riktning, åtminstone inte till en början. Senare i äventyret får man en karta men även den är snudd på värdelös då den varken är tydlig eller sugen på att ens visa åt vilket håll du är riktad åt för tillfället.

Sonic Boom: Rise of Lyric är proppfullt av mindre störningsmoment som tillsammans bildar en förargelseväckande upplevelse. Saker som att Sonic och gänget ständigt måste kommentera allt de ser gör mig helt galen. Så fort jag kommer i kontakt med en studsplatta måste någon av dem brista ut i en kärleksförklaring till just studsplattor. Samma sak gäller för ringar, "boost"-plattorna och allt annat jag ser.

Just ringarna fungerar annorlunda i det här spelet då de fungerar som din livmätare där maxantalet på hundra ringar representerar en full mätare. När du blir träffad av en fiende förlorar du ett litet antal och det finns inte längre några extraliv. Därför är det konstigt att ringarna finns i ett kraftigt överflöd då jag på bara någon timme hade lyckats samla på mig flera hundra av dem. Och då alla ringar jag plockar på mig efter att jag nått hundrastrecket inte betyder någonting känns det extra konstigt i dess designfilosofi.

Sonic Boom: Rise of Lyric
En bit in i äventyret får Sonic och hans vänner tag på en energilasso som används för att slänga fiender och dra i spakar. Den tillför inget speciellt.

Sonic Boom: Rise of Lyric är ett dåligt spel. Det är inte en trasig soppa som det ökända Sonic The Hedgehog från 2006 var utan är bara dåligt, fantasilöst, korkat, tekniskt undermåligt, opolerat, själlöst och framförallt galet trist. De allra yngsta spelarna kommer förmodligen finna något att roa sig med i vad som finns här men du som förälder borde sikta högre för ditt barn. Det finns så mycket bättre alternativ på Wii U. Om du inte redan införskaffat det kan jag inte rekommendera Super Mario 3D World nog, exempelvis. Om det måste vara ett Sonic-spel så är Sonic Lost World ett bättre alternativ, för även om det inte är något kanonspel heller är det åtminstone mer troget sin karaktär än Sonic Boom: Rise of Lyric är. Lita på mig och undvik.

HQ
03 Gamereactor Sverige
3 / 10
+
Stundtals mysiga miljöer, ingen jobbig punkrock
-
Trög bilduppdatering, undermålig grafik, oinspirerat plattformande, hemska strider, idiotisk pussellösning, eländigt tom hubbvärld, opolerad spelmekanik
overall score
Detta är Gamereactor-nätverkets medelbetyg Du kan sätta ditt eget betyg genom att klicka här

En andra åsikt

Jonas Mäki
Detta är inte bara hysteriskt töntigt, klumpigt, fult och allmänt svintrist. Det är även ofärdigt, bökigt, bångstyrigt, enformigt och ofta pinsamt. Ett av de sämsta spelen jag testat under hela 2014. 2/10

Relaterade texter

Sonic Boom: Rise of LyricScore

Sonic Boom: Rise of Lyric

RECENSION. Skrivet av Oliver Thulin

Om du alltid ställt frågan om hur cool Sonic hade varit utan sin absurda hastighet har Sonic Boom svaret för dig. Vem vill springa i överljudshastighet när du kan jogga?

Sega lovar att nästa Sonic-spel blir bra

Sega lovar att nästa Sonic-spel blir bra

NYHET. Skrivet av Jonas Mäki

Det verkar som att det för ovanlighetens skull faktiskt finns en orsak att hålla utkik efter nästa Sonic-spel, åtminstone om vi får tro Sega själva. Via Sonic-seriens...

Sonic Boom slår uselhetsrekord

Sonic Boom slår uselhetsrekord

NYHET. Skrivet av Jonas Mäki

Sonic Boom har slagit rekord. Det skulle kunna vara goda nyheter, om det nu inte var för att det handlade om att de båda släppta spelen till Nintendo 3DS och Wii U...



Loading next content