Gamereactor International Svenska / Dansk / Norsk / Suomi / English / Deutsch / Italiano / Espaņol / Portuguęs
Logga in medlem






Glömt lösenordet?
Jag är inte medlem men vill bli det

Eller logga in med Facebook-konto
FacebookFacebook
RECENSION

DANTE'S INFERNO

En Gudomlig Komedi blir till ett riktigt bra actionspel när Visceral Games gör hack 'n' slash av urgammal helvetesskildring. Elfving är glad och matt efter sin resa genom helvetets nio cirklar...


Dante har gjorts till korstågsriddare. Helvetet är fullt av magibehållare och Dödens lie går varm i avancerade combos. Ja, Dante's Inferno är en hyggligt fri tolkning av Den Gudomliga Komedin. Missta det dock inte för en ostig adaption; att utforska helvetets nio cirklar lär utöver hack 'n' slash-fansen faktiskt även locka till sig litteraturintresserade. Nu ska vi nio trappor ned. I som här inträden, låten hoppet fara...

Helvetet är ett lika läckert som utmanande miljöval att göra inför ett actionspel. Roligt nog är det som Visceral Games valt att låna från 1300-talsdikten faktiskt riktigt omsorgsfullt återberättat och läckert designat. Här finns det trehövdade monstret Cerberus som pinar frossarna, virvelvinden där de vällustiga blåser omkring och de giriga som drunknar i guld och får knuffa pengasäckar i evighet. Guiden Vergilius följer inte med Dante hela tiden som i boken, utan hittas i stället vid nyckelpunkter i helvetesvandringen, där poeten förklarar de helvetiska sevärdheterna. Ett tryggt sällskap att ha hela vägen ned till bottenvåningen, där du nog kan gissa vem som väntar...

Det är lustigt hur ett 700 år gammalt verk passar så löjligt väl för ett TV-spel. Nio helveteskretsar blir nio världar. En förklarande sidekick. Ständigt skiftande miljöer och fantasirika monster. Förändringar har dock varit nödvändiga och den som läst verket vet att Dante mest strosade omkring, och inte slogs, i infernot. I spelet vankas det dock konfliktlösning av det brutalare slaget och bara inom några spelminuter har Dante knackat självaste Döden och snott hans lie. Dags att rensa upp lite.

Spelmässigt lånar/snor Dante's Inferno ogenerat formulan hos God of War och de spel som följt i dess fotspår. Dante flyger och far, svingar trädgårdsredskapet mot drivor av helvetesfiender och serverar magiattacker och däng med ett kors. Upplägget är bekant, beprövat men också underhållande. Till Dante's hjälp finns också olika reliker som boostar attack eller försvar, nödvändigt för helsickets fruktansvärda fiendeflora. Dante kan dessutom välja att sona eller straffa vissa varelser, allt från simpelt helvetes-fotfolk till storsyndare som Pontius Pilatus. Valen leder till antingen en "holy" eller "unholy" inriktning vilket låser upp specialattacker för endera sida. Ingenting är dock gratis, och valutan i helvetet är förstås själar.

Att välja vilka som ska sonas och vilka som ska brinna för evigt får en faktiskt att tänka kring stora frågor, förutom vilka bonusar det kan ge en i spelet. Stundtals blir dömandet till och med smått obehagligt, då möjligheten finns att straffa själar vars "synder" består av självmord eller sodomi. Synen på gott och ont var förstås rejält annorlunda för 700 år sedan, så när det placeras i ett modernt spel blir det en krock. Att Dante kan köra upp en lie i ansiktet på någon som står på knän och ber om nåd, någon som inte är en fiende, kan uppfattas som stötande. Å andra sidan finns alltid valet att skicka själen till en trevligare adress.

En titt på fienderna kanske? De är både många och intressanta; redan i den första helvetescirkeln träffar jag på några av de mest obehagliga spelfiender jag någonsin sett. Jag kallar dem... äckelbebisarna. Dessa odöpta blöjbarn har deformerade kroppar, svärdklingor till armar och när de i grupp attackerar mig med rysliga babyskrik blir jag förtjust och förskräckt på samma gång. Pampers-reklam ā la David Lynch. Svårt att ogilla. När jag sedan hamnar i en bossfight med en enorm Kleopatra och ser ungarna flöda ur drottningens fördömda bröstvårtor(!) börjar jag undra hur Visceral Games idékläckare egentligen mår.

Just bossfighterna är en av höjdpunkterna i Dante's Inferno. Vare sig du svingar lie mot den fåfånga Kleopatra eller den girige Plutus är bataljerna intensiva och smart designade. Ofta täcker superskurkarna hela skärmen och oddsen ser inte ut att vara på Dantes sida. Men med en slipad lie och ett gudalikt kors kan man slå världen med häpnad. Att kunna ändra svårigetsgraden när som helst kan också vara smidigt.

Ett plus i kanten för ljudmattan i Dante's Inferno, som är riktigt genomarbetad och rysligt stämningsfull. Märkliga stön och viskningar hörs lite överallt. Dömda själar skriker efter nåd och en av de girighetsdömda väser "give me that cross!" till mig när jag klättrar över honom (ett vanligt öde är tydligen att bli del av en köttig klätterställning). Att syndarna har kvar samma personlighet i helvetet är en rolig tanke. Musiken är också bra; disharmoniska stråkar och dystra körer gör det minst sagt ogästvänliga Infernot ännu mer läbbigt och musiken till de intensivare bossfighterna är också väl komponerad.

Den som kränger spakar i Helvetet lär vara en tät enterepenör - trähandtagen finns verkligen överallt. Mellan striderna måste Dante stup i kvarten veva ned galler och broar med dessa och även om det är skönt med en tempoväxling kan dessa inslag bli aningen tråkiga. Den enkla omgivningsbaserade hjärngympan känns lite oinspirerad och när Dante knuffar runt stora block liknar han nästan Link, med den avgörande skillnaden att Dante's Inferno aldrig når samma kvalitet på Zelda-spelens tempelutmaningar. Detta är dock snabbt överstökat och den som inte enbart vill svinga lie lär glädja sig åt att svinga i köttiga rep som en helvetes-Tarzan.

Utöver storyläget kan du i huvudmenyn också välja "Gates of Hell", ett storybefriat spelläge där du ska nita horder av fiender som blir tuffare och tuffare. En rolig tanke och kul för den som vill träna in snygga kombinationer, men snabbt ganska långtråkigt även det. Jag körde minst 20 minuter innan det ens blev aningen svårt, jag behövde aldrig använda magi och min Dante var inte maxad i vare sig Holy eller Unholy inriktning. Gates of Hell känns som ett snabbt ihopslängt läge för att ge extra speltid. Då lussevakar jag hellre efter kommande expansionen Trials of St. Lucia, där vi får lira co-op som antingen Dante eller Sankta Lucia, samt leka med en baneditor.

När Gissa Vem bitit i gräset och eftertexterna rullat klart känner jag mig mycket nöjd och börjar smyglängta efter ett Dante's Purgatory, hur nu ett sådant skulle kunna se ut. Främst gillar jag Dante's Inferno för konceptet, designen och modet att göra något av en 700 år gammal dikt. Att ta sig an spelets enorma bossar höjer också pulsen, knappnötning och quick time events till trots, och vetskapen om att något extraordinärt helvetiskt lurar bakom nästa hörn driver en konstant framåt. Ska du bara göra en helvetesresa i år, sikta på Dante's Inferno.

Dante's InfernoDante's InfernoDante's InfernoDante's Inferno
08 Gamereactor Sverige
8 / 10
+
Helvetiskt läcker design, fräna bossar, stämningsfullt, tight spelkontroll, bra ljud
-
Småtrista pusselmoment, stressade alternativa spellägen

En andra åsikt

Jonas Mäki:
Dante's Inferno är ett stabilt spel för sin genre och även om jag föredrar Bayonetta mer (och dreglar efter God of War III) är Helvetesresan fascinerande. Här finns dock några missar som gör mig lite mindre entusiastisk än lill-Jonas. Jag kan bli trött på den högfärdiga tonen och scenerna när Dante blickar tillbaka på sitt liv är trista och småfult animerade, Spelet tappar dessutom lite tempo och värdighet mot slutet då en av cirklarna är uppdelade i små korta fightingövningar, där vi till exempel ska besegra ett gäng fiender utan att använda magi, eller genom att stanna i luften så länge som möjligt. I övrigt - skön action i Helvetet och världens coolaste trehövdade monster!
7/10

Medlemsrecensioner

  • WhiteScorpion4
    Dante är en av mina favoriter inom plattformsspel. Att gå runt med dödens ryggrag och slice´a alla demoner och ynkryggar genom helvetets vägar är... 9/10
  • MrKalleOh
    Jag var först tveksam om jag skulle köpa Dantes Inferno eller inte... Jag testade demot och var ganska tvivelsam, det var okej grafik, gameplay var... 9/10
  • scott_kennedy
    Med ett av de mest klassiska litterära verken att bygga ett spel på känns det som att Visceral Games har tagit en stor dos vatten över... 6/10
  • felixen
    Dantes inferno är ett spel byggt på boken den gudomlige komedin skriven av Dante alighieri. I boken är dante en poet och i spelet är han lite mer... 9/10
  • MisterMarshall
    Det är omöjligt att nämna Dante's Inferno utan att nämna minst två andra spel - God of War och Dead Space. Det jag ska göra nu är att försöka skriva... 7/10
  • Zoiler
    När utvecklarna bakom Dead Space gör ett actionspel som bygger på Dantes resa genom helvetet i verket Den Gudomliga Komedin blir jag hoppfull.... 5/10
  • Siegfried
    Jag bytte in 2 spel och bokade Dante´s Inferno så jag fick det för en krona, egentligen skulle jag bara sälja det direkt, men sen så tänkte jag testa... 9/10
BETA +