Gamereactor International Svenska / Dansk / Norsk / Suomi / English / Deutsch / Italiano / Español / Português
Logga in medlem






Glömt lösenordet?
Jag är inte medlem men vill bli det

Eller logga in med Facebook-konto
FacebookFacebook
RECENSION

TATSUNOKO VS CAPCOM: ULTIMATE ALL-STARS

Street Fighter IV finns som bekant inte till Wii. De Wii-ägare som suttit och muttrat surt i en hörna över detta faktum får härmed ett stort mysigt plåster på sitt sår


Tatsunoko vs Capcom: Ultimate All-Stars är ett fightingspel med retrokänsla i två dimensioner. Alltså exakt samma genre som vi nött till och från i nästan två decennier nu. Grafiken är naturligtvis något vassare än under guldåldern och specialattackerna betydligt galnare, men i huvudsak känner jag igen mig. Slå och sparka och skicka gigantiska energistrålar mot din motståndare tills han eller hon ligger ner. There can only be one. Eller två rättare sagt, eftersom varje spelare har två kämpar att byta mellan. Tempot är högt och det är variationen på karaktärerna också.

Capcom har kört sina "vs."-serier rätt länge nu. Marvel vs. Capcom är väl den hetaste licensen de haft, men de har också låtit sina kämpar slåss mot SNK figurer i Capcom vs. SNK. Nu har de alltså gett sig på ett japanskt företag som spottat ur sig anime-serier sedan urminnes tider.

Att spelet överhuvudtaget nått hit är ett under, eftersom de flesta västerlänningar inte har koll på Tatsunokos produktioner. Dessutom har det varit en snårskog av licenser inför lokaliseringarna här i väst. Mot alla odds får vi nu slåss mot varandra i trikåer samtidigt som massiva attacker, missiler och laserstrålar fyller skärmen. Och det är ju inte dumt.

Om vi skulle reda ut det här med Tatsunoko. Innan jag spelade Tatsunoko vs Capcom: Ultimate All-Stars hade jag aldrig hört talas om företaget. Om du inte har stenkoll på japanska tecknade serier så är du troligen lika ovetande. Tatsunoko har producerat tv-serier sedan mitten av sextiotalet. Det är över fyrtio års flitigt skapande av tecknad underhållning som aldrig nått mina ögon. Därför känner jag inte igen karaktärer som Ken the Eagle, Jun the Swan eller min nya favvo-robot Gold Lightan.

Det är en konstig känsla att för första gången möta kämpar som för andra är nostalgi. Designen av karaktärerna och deras dräkter får mig att associera till någon slags parodi på japansk animekultur. Det känns som om jag spelar ett spel som killarna i South Park skulle kunna lira om Matt och Trey dedikerat ett avsnitt att driva med obskyra japanska fightingspel.

Eftersom hälften av kämparna är okända för en västerländsk publik och det länge var osäkert att spelet ens skulle släppas här så kan man lugnt utgå från att Tatsunoko vs Capcom utvecklades för den asiatiska marknaden. Då känns det lite gnälligt att klaga över att licenserna inte tilltalar mig personligen. Att spelet översattes överhuvudtaget borde man kanske vara tacksam över. Samtidigt skulle jag hellre spela "Capcom vs Vad Som Helst Som Jag Känner Igen" än att ställas inför det här mystiska karaktärsgalleriet. Men oavsett vad jag tycker om utbudet så är det ett riktigt kul spel i botten.

Igenkänningsfaktorn i Capcoms kämpar står i stark kontrast till de nygamla ansikten som Tatsunoko presenterar. Ryu, Chun-Li och Alex representerar Street Fighter-serien. Men Capcom har också slängt in mer oväntade karaktärer. Förutom Roll, Zero och Megaman Volnutt från de olika Megaman-spelserierna så finns överraskningar som Viewtiful Joe och Dead Risings Frank West. Gamla Capcom-spelare kan också glädja sig åt att vampdrottningen Morrigan för första gången sedan 1994 har fått en grafisk uppfräschning. Alla spelbara karaktärer är ritade i tre dimensioner, men spelet ses från sidan under striderna och känns väldigt old-school. På ett ganska bra sätt.

Spelet är rörigt och hektiskt. Precis som det ska vara. Men också en aning förenklat. Speciellt om man spelar med Wiimote, vilket jag inte kan rekommendera. Inte heller Gamecubekontrollen fungerar speciellt bra. Med en Classic Controller får man ut mer av spelet. Om man är så lyckligt lottad att man äger en arkadsticka till Wii så bör naturligtvis denna användas.

Den största förändringen spelmässigt är att man nu använder samma knapp för slag och spark. Det finns tre attackknappar med olika snabbhet och hårdhet. En fjärde knapp används för att byta mellan sina två kämpar. Det är förvirrande till en början, men snart får man hyfsat koll på läget.

Om du har Wii och är sugen på tvådimensionell fighting så är det klart att du ska köpa Tatsunoko vs Capcom: Ultimate All-Stars. Råkar du vara rejält insnöad på japanska tecknade serier så kanske du redan börjat spara dina slantar. Spelet kommer garanterat att ingå i en hel del av mina spelkvällar 2010. Ett buttomashande sällskap kommer garanterat att ha kul med Tatsunoko vs. Capcom: Ultimate All-Stars. Men jag tror även att de mer svårflörtade hardcorefansen kommer att få glädje av spelet.

Det är den höga knas-faktorn som får mig att återvända till spelet. Att Frank fotograferar sig själv i en vinnarpose efter att hans motståndare fallit. Eller när ett stort leksakståg fyller upp skärmen, kör över Ruy och mosar honom mot en vägg. Tatsunoko vs Capcom: Ultimate All-Stars bjuder inte på finstämda subtiliteter. Men det skiter jag fullständigt i när jag med två ihoplänkade specialattacker delar ut inte mindre än 15 083 BILLION DAMAGE!

Detta är en annons:
Detta är en annons:
Tatsunoko vs Capcom: Ultimate All-StarsTatsunoko vs Capcom: Ultimate All-StarsTatsunoko vs Capcom: Ultimate All-StarsTatsunoko vs Capcom: Ultimate All-Stars
08 Gamereactor Sverige
8 / 10
+
Sköna specialattacker, högt tempo, intuitiv spelkontroll, härlig grafik
-
Tatsunoko-vem?

Medlemsrecensioner

  • Gnoll king
    Det är första maj och min födelsedag. Jag sitter i min säng och får mina födelsedags presenter och i en av dem är spelet som jag idag trettioförsta... 9/10
  • Fulgore
    '+' Mycket djup för att vara ett Fighting-spel. Många färgstarka och härliga slagskämpar. Läckra Super Attack-effekter. Är snyggare än SF4, när det... 9/10
Detta är en annons:
BETA +