Det var på Sonys E3-presskonferens år 2008 som MAG utannonserades. Ett actionspel för upp till svindlande 256 spelare, tre valbara fraktioner och möjligheter att klättra i både rang och level. Allt utvecklat av Zipper som tidigare gjort de åtminstone anständiga Socom-spelen, med fokus helt lagt på online-spelande. Kampanjer och liknande för den ensamme spelaren existerar inte ens.
Det kanske mest utmärkande med MAG är hur man redan i spelets startskede måste välja vilken privatarmé man vill slåss för. Det skabbiga öststatsgänget S.V.E.R., västeuropeiska och toppmoderna Raven Industries eller de amerikanska veteranerna i Valor Company. Och det gäller att göra sitt val med omsorg, för Zipper tänker inte låta dig prova på någon av de andra utan att byta PSN-profil, så man är rätt körd om man ångrar sig.
Ett lika kontroversiellt som korkat val, och egentligen helt meningslöst. De tre olika fraktionerna är nämligen olika och har egna specialfunktioner, vilket gör att det vore kul att få kunna variera mellan dem. Förstnämnda S.V.E.R. tycks vara den som föredras och i de flesta matcher jag spelar är S.V.E.R. inblandade, men överlag känns det ändå hyfsat balanserat. Vinst eller förlust i MAG beror nämligen uteslutande på samarbete.
Till skillnad från exempelvis Call of Duty: Modern Warfare 2 är man ingen hjälte utan bara en kugge i ett oändligt mycket större maskineri. Innan man får sätta igång med de där eftertraktade 256-spelarsbataljerna måste man dock få fason på sin figur, även om möjligheterna att skaffa ett unikt utseende är minimala. För att distansera mig lite från stridspittarna valde jag att spela som medicinare, tillhörande Raven. Mitt jobb blev därför att se till att få skadade krigare på benen igen.
Att få eftertraktade erfarenhetspoäng i MAG är ingen enkel historia. Till skillnad från gängse norm nuförtiden där man snabbt låser upp mängder av material, får man här slita för brödfödan. Något som faktiskt känns belönande och nästan lite old school i upplägget. Poängen får man inte bara genom att kriga, utan framför allt genom att hela lagkamrater, reparera saker, sabotera för fienden och utföra tilldelade mål.
Tack vare att jag var medicinare gick det snabbt att gå upp i nivå och kunde börja ta mig an de större striderna. Kanske lite för snabbt och andra som spelade samtidigt som mig gick inte upp i nivå ens i närheten som snabbt som mig, vilket jag misstänker kan leda till ett onormalt stort antal medicinare bland de som vill boosta level snabbt.
Fram tills nu hade MAG fungera åtminstone hyfsat, men det är när det växer man börjar se grundläggande spelmekaniska problem. Ett sådant är att förmodligen ingen har ens i närheten av ett 60-tal polare som kan koppla upp sig för att spela med dig. Istället får man spela med slumpvis utvalda personer varav de flesta inte ens har headset och kan inte kommunicera, och de är mest intresserade av att stiga i rang snarare än att se till att din krigsapparat fungerar optimalt.
Det har Zipper försökt lösa genom att högre rankade spelare får fungera som gruppledare som kan tilldela dig uppdrag att utföra. Genom att göra som de säger kan du enkelt tjäna lite extra erfarenhetspoäng, och det bidrar till känslan av ett riktigt krigsmaskineri. Ofta tycks dock mina officerare vara riktiga tölpar som inte alls ser till lagets bästa med i mitt tycke helt felaktiga order, men de gånger man får en riktigt bra ledare är det här en strålande lösning.
När jag äntligen nått så långt (tog några timmar) att jag kunde börja avnjuta de enorma striderna för 256 spelare bekräftades mina farhågor kring medicinarna. Närmare hälften av de jag spelade med hade valt att spela som medicinman, förmodligen just för att snabbt kunna klättra i nivå. Det märkliga med de större striderna är att de inte alls är lika intensiva som de mindre och Domination och det är sällan man alls får en uppfattning om storskaligheten i kriget.
Tvärtom ser man oftast bara sin trupp och andra mindre grupper av fiender. Istället är det spelsättet Acquisition jag fastnar för där 64 spelare möter 64 andra. Halva storleken men dubbla intensiteten och det blir behållningen för mig av MAG som fortfarande känns lite som en beta. Dels hade jag velat ha fler spelsätt än de fyra som finns tillgängliga, mer innehåll överhuvudtaget och framför allt mer buggfixar.
Det är väl bara att slå fast att MAG inte är något för alla. Spelkontrollen är inte direkt förfinad och menyerna är svårnavigerade. Dessutom tror jag många kommer förfasas över att upptäcka att grovkalibrig ammunition faktiskt är farligt. Det går inte att ta ett par tre skott i bröstet, vila fem sekunder och sedan komma tillbaka. Tvärtom, i MAG dör man ofta och hårt och det är ett frekvent spawnande sedan man återigen fallit offer för någon förhatlig prickskytt.
Vet du med dig att du vill vara delaktig i ett större krig utan möjlighet att själv bli hjälte och gillar ett mer realistiskt spelsätt är MAG något för dig. Men det känns som att det är ett spel som begagnathyllorna snabbt kommer att bli överfyllda av. Zippers i teorin goda idé sabbas för mycket av idiotiska medspelare, folk som inte kan kommunicera och ett antal obalanser och buggar. MAG är för de sanna krigsentusiasterna, andra göre sig faktiskt inte besvär.