Svenska
Gamereactor
recensioner
S.T.A.L.K.E.R.: Call of Pripyat

S.T.A.L.K.E.R.: Call of Pripyat

I den radioaktiva zonen kring Tjernobyls kärnkraftverk har ett smått dysfunktionellt samhälle växt fram. Gamereactor skickade dit en journalist för att ta reda på hur det senaste S.T.A.L.K.E.R.-spelet blev

Prenumerera på vårt nyhetsbrev här

* Obligatoriskt att fylla i
HQ

Ibland är jag en mes.

Jag traskar runt i den radioaktiva zonen kring Tjernobyls kärnkraftverk som S.T.A.L.K.E.R.: Call of Pripyat utspelar sig i. Jag har egentligen ingen specifik anledning att spela den här morgonen, spelet är stort och fritt och som gjort för att utforskas, så jag tänker bara springa runt lite och fånga lite snygga skärmdumpar till den här recensionen. Jag tar en runda förbi ett par utbrända hus uppe på en kulle, alltid stämningsfullt att ta lite bilder på, då jag får syn på en detalj i ett fönster. Två röda knappar lyser inne i huset, så jag bestämmer mig för att gå närmre.

Det var inte alls knappar på någon dator eller annan teknologisk pryl, utan två ögon. Snart jagas jag av en blodsugande mutant med förmågan att göra sig själv osynlig, medan jag vilt studsar runt i min kontorsstol, hjärtat i halsgropen. Någon ordentlig bild blev det inte, men jag har inkluderat en av dem ändå. Vilken det är borde bli uppenbart ganska snabbt.

Det har aldrig varit något fel på GSC Game Worlds vision, att skapa en hybrid mellan en förstapersonsskjutare och ett rollspel som utspelar sig i den avspärrade zonen kring det förstörda kärnkraftverket i Chernobyl. Två spel har det blivit tidigare, och Call of Pripyat är det tredje. Problemet är deras brist på resurser och att de inte riktigt lyckas ta sitt koncept hela vägen fram. Buggar, kollisionsproblem mellan karaktärer och ett bökigt användargränssnitt tar lätt udden av upplevelsen av zonen.

Detta är en annons:

Lyckligtvis betyder det inte att S.T.A.L.K.E.R:. Call of Pripyat är ett dåligt spel. Först och främst är det inte i närheten så buggigt som de gamla spelen i serien, under mina timmar i zonen kraschar inte spelet en enda gång vilket torde vara rekord för ett S.T.A.L.K.E.R.-spel. Grafiken är inte den mest avancerade i världen, och går mest i brunt (längst upp på mina anteckningar står faktiskt "brunt, brunt, brunt" klottrat), men den fungerar perfekt för den utsatta och deprimerande stämning som spelet så bra förmedlar.

Pripyat är namnet på den stad som evakuerades helt när en reaktor på Chernobyls kärnkraftverk exploderade 1986. Sedan dess har den legat helt övergiven och naturen har tagit över. Den står som en konstant påminnelse om vad som skedde här och vilken inverkan människan kan ha på sin omgivning. Du kommer få besöka staden, en skrämmande relik från Kalla Kriget, under ditt uppdrag att undersöka vad som hände med fem ryska militärhelikoptrar som under mystiska omständigheter kraschade i zonen.

Call of Pripyat är en direkt forsättning på det första spelet, S.T.A.L.K.E.R.: Shadow of Chernobyl, och huvudpersonen är en föredetta såkallad "stalker", en person som lever i den övergivna och radioaktiva zonen och som letar efter värdefulla artefakter att sälja. Jakten efter de fem helikoptrarna är inte den mest intressanta handling man kan hitta i ett spel, men inriktar man sig bara på huvuduppdraget missar man mycket av det som är riktigt spännande med spelet - det underliga semi-funktionella samhälle som växt fram bland zonens stalkers.

Detaljrikedomen är enorm. All bakgrundsdialog är på ryska och zonens invånare lever sina egna liv med en daglig cykel som har stor inverkan på spelet. Zonen är som mest farlig på natten, då det är svårt att upptäcka den där muterade hunden eller blodsugaren innan det är för sent, så då håller sig stalkers hemma eller i baren, medan de morgonen lämnar sina skydd för att undersöka omgivningarna. Det känns konstigt att säga det om ett spel när jag precis beskrivit hur jag blivit anfallen av en osynlig mutant, men på något underligt sätt känns S.T.A.L.K.E.R.: Call of Pripyat mer trovärdigt än många andra förstapersonssjuktare.

Detta är en annons:

Det finns en hel hög av sidouppdrag att ta sig ann och ofta kan du välja sida - tidigt i spelet får du exempelvis i uppdrag att anfalla en grupp stalkers och stjäla deras tillgångar. Du har då valet att genomföra uppdraget, eller avslöja vad som försigår och vända dig mot din uppdragsgivare. När du vandrar runt i zonen kan det mycket väl hända att du stöter på två rivaliserande gäng som öppnar eld mot varandra, och du har då valet att antingen ge dig in i striden (vill du välja sida eller skjuta på allt som rör sig?) eller helt enkelt vänta ut de stridande parterna och sen stjäla utrustning från de omkomna.

Call of Pripyat är dock först och främst ett spel för de redan frälsta fansen, då det inte ger dig några direktiv eller tid att vänja dig vid det hårda livet i den radioaktiva zonen. Ingen introduktion, inga virtuella händer som hjälper dig på vägen. Du får ditt uppdrag, sen är du på marken utan en aning om var du ska eller vem dina vänner är. Den första frågan du kommer att ställa dig är om de där killarna som kommer vandrande mot dig med dragna vapen är vänner eller fiender, ett par sekunder efter att spelet har börjat. Vill du vänta ut dem eller ta det säkra framför det osäkra?

Kommer du som nykomling över de problemen väntar en mäktig och ovanlig spelupplevelse. Call of Pripyat må vara oslipat här och var, men det tillhör en mycket vågad spelserie som blandar förstapersonsaction med rollspel i ett landskap som stundtals får Fallout 3 att framstå som en semester på en paradisö. Jag kan irritera mig på karaktärer som tittar in i väggar eller krockar med varandra, eller det stundtals skrattretande röstskådespeleriet. Visst hade lite mer färger suttit fint ibland, eller ett lite mer välfungerande användargränssnitt. Men att springa runt kring Chernobyls kärnkraftverk ska inte vara kul eller glatt, antar jag.

Vad hände med den blodsugande och osynlige mutanten? Han hade, såklart, ihjäl mig. Jag hämnades dock på honom och hans likar senare, genom att ta mig in i deras närliggande lya beväpnad till tänderna. Rättvisan är hård i zonen.

S.T.A.L.K.E.R.: Call of PripyatS.T.A.L.K.E.R.: Call of PripyatS.T.A.L.K.E.R.: Call of PripyatS.T.A.L.K.E.R.: Call of Pripyat
07 Gamereactor Sverige
7 / 10
+
Underbar stämning, imponerande detaljrikedom, underligt trovärdigt
-
Bökigt användargränsnitt, frekventa buggar
overall score
Detta är Gamereactor-nätverkets medelbetyg Du kan sätta ditt eget betyg genom att klicka här

Relaterade texter



Loading next content