Gamereactor International Svenska / Dansk / Norsk / Suomi / English / Deutsch / Italiano / Español / Português
Logga in medlem






Glömt lösenordet?
Jag är inte medlem men vill bli det

Eller logga in med Facebook-konto
FacebookFacebook
RECENSION

FINAL FANTASY CRYSTAL CHRONICLES: CRYSTAL BEARERS

Medan en hel värld väntar på del tretton får Wii ett alldeles eget Final Fantasy. Love har gått vilse bland kristallerna


När släppet av Final Fantasy XIII står för dörren så kanske suget efter ett mindre påkostat spinoff-spel inte står högst upp på önskelistan. Men Final Fantasy Crystal Chronicles: Crystal Bearers är ett ganska trevligt alternativ till de kolosser som med långa mellanrum släpps i huvudserien. Chrystal Chronicles-serien började med ett flerspelaräventyr till Gamecube. Det senaste spelet i serien släpps till Wii och är istället riktat till den ensamma spelaren. I Chrystal Bearers hittar vi ett förhållandevis sett traditionellt Final Fantasy som också lyckas med att vara väldigt annorlunda. Vi börjar med spelets starka sidor.

Chrystal Bearer är snyggt. Visst, bilduppdateringen sjunker ibland och jag fick aldrig ont i huvudet av att räkna polygoner. Men det ser ändå förbaskat bra ut. Miljöerna är vackra, levande och omväxlande. Arkitekturen är intressant. Naturen växlar mellan försiktigt stram och prunkande överdådig. Visserligen kan bristen på kommunikation med de flesta av världens invånare göra att vissa områden känns lite livlösa men överlag så är det en riktigt imponerande fantasy-värld som vecklas ut framför mina fötter.

Hur världen och dess invånare målas upp är otvivelaktigt spelets största styrka. Chrystal Chronicles har kvar fotfästet där huvudserien spårat ur i något slags emoträsk där knasmodet och de stora känslorna fått breda ut sig en aning för mycket. Visserligen kan man hitta en och annan överdesignad svid i Chrystal Chronicles men överlag är spelet mer återhållsamt i sitt uttryck.

I centrum står som vanligt en ung man med stylat hår. Denna gång är han ovanligt gladlynt. Han är inte riden av den där svåra ångesten som många rollspelshjältar verkar lida av. Layle är ganska spontan och ibland nästan lite hänsynslös av sig. På så sätt kvalar han inte in på listan över stereotypa rollspelshuvudpersoner.

En av spelets främsta nackdelar är den gimmick som används i både pussellösning och i alla strider. Layle kan telekinesi och använder sig av en sorts magisk lasso för att påverka saker i hans omgivning. Genom att fästa lasson på dörrar och vifta lite med Wiimoten öppnas de. På samma sätt kan man komma åt annars otillgängliga områden. Fäst lasson vid en högre belägen klippvägg och dra upp dig dit genom ett ryck.

Detta i sig kan bli lite enformigt. Men det är striderna som får det enformiga att tippa över i något vansinnigt repetitivt. Fäst lasson i valfritt monster och ryck det fram och tillbaka tills det dör. Det finns ett visst mått av strategi eftersom man kan slunga in fiender i varandra och omgivningen, men snart blir striderna fruktansvärt långtråkiga.

Detta problem verkar utvecklarna vara medvetna om. För trots att monster attackerar från alla håll så går det lätt att springa förbi dem. Tröttnar du på att slåss så är det bara att fly. Snart springer jag iväg från de flesta strider. Naturligtvis missar jag då krigsbytet som monstren tappar, men det går att leva med. De kan jag köpa istället, för de pengar jag tjänat på att leta skattkistor. Och jag behöver inte oroa mig för att hamna för mycket efter, det finns nämligen inga traditionella erfarenhetsnivåer att klättra i.

Att springa förbi de flesta strider i ett rollspel känns otroligt hädiskt, men Chrystal Bearers är inget traditionellt rollspel. Inga vapen eller sedvanliga magier används. En jakt efter olika föremål som går att förvandla till ringar och broscher fortgår berättelsen igenom, men utrustning är ingen speciellt viktig del av spelet. Överhuvudtaget så är det svårt att placera in spelet i ett enda fack. Hälften rollspel, hälften äventyrsspel kanske. Med korkad dialog, mysiga omgivningar och plattformselement.

Spelets tempo går att påverka själv. De första timmarna verkar allting gå som på räls, men snart märker man att det finns massor av sidospår att utforska. Fiske, kurragömma, räddningsuppdrag och trädgårdsplanering är bara några få av de aktiviteter som finns att undersöka om man vill ta en paus från huvudberättelsen.

Dessa pauser får jag ofta ta ofrivilligt. Avsaknaden av en vettig världskarta gör nämligen navigering mycket svår. Jag går vilse mer än ofta. Vägskyltar finns att tillgå, men hoppar jag ned från min Chocobo för att försöka tyda dem så springer fågeljäveln till skogs. Det är en stor öppen värld jag rör mig i och jag hade varit tacksam för lite fler ledtrådar om var jag borde befinna mig.

Jag har funderat huruvida varumärket Final Fantasy ligger spelet till last när det gäller min uppskattning av Chrystal Bearers. Jag har onekligen höga krav på ett nytt Final Fantasy-spel. Kanske att ett helt nytt äventyrsrollspel inte fått genomgå en lika kritisk granskning. Samtidigt så smälter jag snabbt när jag får hänga med Moogles och rida på gula fåglar.

Final Fantasy Crystal Chronicles: Crystal Bearers har inte haft samma budget som ett spel från huvudserien. Ändå är spelet betydligt mer än ett hafsverk hopslängt för att casha in på namnet. Miljöerna är genomarbetade och utforskandet tillfredsställande. För den som följer huvudstoryn och har gott lokalsinne så kan spelet förefalla kort, men de som gillar att försöka se allt kommer att få ihop en rejäl klase speltimmar.

Trots ett gäng stora brister belönar jag spelet med en ganska generös sjua. Det är de levande miljöernas förtjänst. För trots ett repetitivt stridssystem och en del tjatiga klichéer så trivdes jag riktigt bra med att vara vilse i Final Fantasy Crystal Chronicles: Crystal Bearers.

Final Fantasy Crystal Chronicles: Crystal BearersFinal Fantasy Crystal Chronicles: Crystal BearersFinal Fantasy Crystal Chronicles: Crystal BearersFinal Fantasy Crystal Chronicles: Crystal Bearers
07 Gamereactor Sverige
7 / 10
+
Vacker natur, sköna miljöer, väldesignad värld, många extrauppdrag
-
Repetitiva strider, kräver lokalsinne, korkad dialog
BETA +