Gamereactor International Svenska / Dansk / Norsk / Suomi / English / Deutsch / Italiano / Español / Português
Logga in medlem






Glömt lösenordet?
Jag är inte medlem men vill bli det

Eller logga in med Facebook-konto
FacebookFacebook
RECENSION

ECHOSHIFT

Love har lekt med tiden i utmärkta Echoshift till PSP. Djupa veck har fårat hans panna, men nu är hjärnan gymnastiserad tillräckligt för ett tag...


Två år gamla Echocrome var ett smart och framförallt snyggt spel som lekte med tanken på hur förändring av perspektiv ändrade på förutsättningarna för en liten könsneutral docka. Genom att snurra och vända på perspektivet kunde den lilla figuren avancera på korta banor. Ett häftigt tankeexperiment som låg till grund för ett småmysigt och utmanande pusselspel. Jag gillade, men fick ont i hjärnan.

Uppföljaren Echoshift handlar om tid istället för perspektiv. Nu är banorna tvådimensionella, men den stenhårda utmaningen är kvar. Varje bana har en utgång som mål. Mellan dig och utgången finns hinder. På en genomspelning går det sällan att avancera förbi alla hinder. Efter en kort tidsperiod tar omgången slut. Då börjar det om från början.

Detta är en annons:

Under den andra spelomgången spelas den första rundan upp medan man spelar. En genomskinlig figur utför allt du gjorde första gången. Om ditt dåtida jag öppnade en dörr genom att trycka på en knapp kan du nu gå igenom den öppna dörren. När du stöter på ett nytt hinder så kan du hjälpa ditt framtida jag genom att lägga grunden till att i nästa omgång forcera även detta hinder. Har du spelat Braid eller The Misadventures of P.B. Winterbottom så vet du ungefär vad som väntar. Har du inte gjort det så föreslår jag att du testar utmärkta gratisspelet Cursor#10 för att få en uppfattning om vad jag pratar om.

Principen är något jag ofta praktiserar i verkligheten. Fast tvärtom. Disk, tentapluggande eller jobbiga deadlines är bra exempel på saker jag aldrig försöker hjälpa mitt framtida jag med. Faktum är att jag alltid haft ett icke-jämnlikt förhållande med framtida Love. Han får alltid lida medan jag med ett elakt leende på läpparna lastar över allt jobbigt på honom. Det där får framtida Love reda upp, brukar jag tänka och lugnt luta mig tillbaka i soffan.

Men om framtida Love är en slasktratt som jag matar med jobbigheter är förhållandet det omvända med ärkeskurken dåtida Love. Det är en elak jävel, ansvarig för i princip all stress i mitt liv. Lättsinnig och dryg behandlar han mig som en personlig slav som får reda upp i hans röra. Jag vill straffa honom för hans handlingar, men han är hela tiden precis utom räckhåll.

I Echoshift är det nödvändigt att alltid hjälpa sitt framtida jag. De första banorna kräver minimal tankeverksamhet, men snart går hjärnan på högvarv. Efter bara ett fåtal banor måste jag tillämpa trial and error-principen för att komma vidare. Ibland blir det så förvirrande och svårt att jag vill lägga ifrån mig min PSP och istället titta på bilder av söta små kattungar och hundvalpar. Som plåster på såren åt min söndriga hjärna. Men det gör jag inte. För om jag försöker lite till så kanske jag klarar ännu en bana.

Estetiskt är Echoshift avskalat och minimalistiskt. Ändå är spelet betydligt mer färggrant än det strikt svart och vita originalet. Är man snäll kan man kalla resultatet funktionellt och stilrent. Är man elak så kan man anklaga spelets designers för att tagit en enkel väg. Jag pendlar lite mellan dessa ytterligheter. Huvudpersonen är en liten modelldocka, en sådan som används när man lär sig rita människor i olika positioner. Spelets sterila utseende ligger långt ifrån den färggranna epileptiska grafik som brukar bygga upp ett genomsnittligt pusselspel.

Allt eftersom jag arbetar mig längre in i spelet introduceras jag för nya sorters hinder i ett jämnt tempo. Ganska snart blir det ohyggligt klurigt och min hjärna har svårt att hänga med. Det finns massor att göra. Om man klarar det hyggligt stora utbudet av banor går det alltid att spela om dem för att försöka klara dem på färre antal omspelningar. Dessutom finns det klurigare versioner av banorna att prova, där nycklar måste hittas och tiden kan stannas.

Echoshift tvingar mig att tänka i flera led, jag planerar inte bara för nästa omspelning utan måste också ta omspelningen efter den i beaktande. Det är ett utmanande sätt att tänka på pussellösning och passar som hand i handske för en trött hjärna som behöver gymnastik. Spelsessionerna kan vara korta och passar utmärkt för det bärbara formatet. Jag har ännu inte lyckats med de klurigaste banorna, men passar glatt vidare uppgiften till framtida Love. Han kan behöva en utmaning, den sopan.

EchoshiftEchoshiftEchoshiftEchoshift
07 Gamereactor Sverige
7 / 10
+
Grym pusseldesign, utmanande, varar länge, underhållande hjärngympa
-
Tråkig grafik, inte lika nyskapande som originalet
Detta är en annons: