Gamereactor International Svenska / Dansk / Norsk / Suomi / English / Deutsch / Italiano / Español / Português
Logga in medlem






Glömt lösenordet?
Jag är inte medlem men vill bli det

Eller logga in med Facebook-konto
FacebookFacebook
RECENSION

RESONANCE OF FATE

Sophie har siktat och skjutit tillsammans med tvålfagra ungdomar i Tri-aces ambitiösa rollspel


Det var länge sedan jag spelade ett japanskt rollspel som var annorlunda. De verkar följa en djupt inrotad idé om att vara mycket linjära, ha sävliga turbaserade fightingsystem och ett stort persongalleri. Att bli riktigt överraskad hör inte till de japanska rollspelens forte något mer. Döm min förvåning när japanska Tri-ace gör ett rollspel som är så långt från det man kan förvänta sig.

Resonance of Fate levererar en, förvisso ganska läroboksaktig, framtidsvision som luktar dystopi lång väg. I samband med att jorden blivit förorenad har ett reningsverk byggts upp, kallat Basel. Människor har, i hopp om överlevnad, bosatt sig ovanför och runtomkring den gigantiska kuggförsedda uppfinningen. Med en klassuppdelning som får mig att tänka tillbaka till borgare och bönder-tänket bor de förnämsta invånarna högt upp medan de som inte har det lika gott ställt bor på marknivå.

Om jag ska återkoppla till det där med att Resonance of Fate är ett ganska atypiskt japanskt rollspel, märks det väl, även när det kommer till persongalleriet. De figurer du tar kommandot över är endast tre till antalet - hela spelet igenom. Trojkan består av Vashyron, Zephyr och Leanne som alla är unga och vackra. Visst är deras personligheter ganska humoristiska med Vashyron som är ett riktigt pervo, Zephyr som är en tystlåten emogosse och Leanne som försöker hävda sig mitt i testosteronträsket, även om det känns ganska konventionellt ibland.

Som frilansande legosoldater tar de sig an diverse uppdrag, som alltför ofta går ut på att tillfredsställa överklassens konstiga nycker. Att förse en gottesugen adelskvinna med bakelser och att hjälpa en minst sagt excentrisk skulptör varvas med mer jordnära uppdrag som att få tillbaka elektriciteten i slummen och hitta borttappade saker. Uppdragen är uppdelade i nyckeluppdrag som för handlingen framåt, samt sidouppdrag som kan vara bra att göra om man vill få in lite extra pengar och erfarenhetspoäng.

Ibland finner jag mig lite frågande till vad spelet egentligen handlar om. Visst, jag får en indikation på att det finns något som inte direkt stämmer med reningsverket, men det är under tjocka lager spackel. Resonance of Fate fortsätter helt enkelt sin så långt ifrån konventionella bana genom att låta handlingen sitta i baksätet. Totalt är det ungefär fyra av spelets sexton kapitel som används för att föra handlingen framåt, de andra spenderas med att fokusera om och kring karaktärerna på ett sätt som jag inte riktigt greppar. Jag skulle ha velat ha lite mer av det sammanhang som de tre ungdomarna ändå befinner sig i.

I Resonance of Fate är det utforskandet på kartan och fightingsystemet som är så långt ifrån de traditionella japanska rollspelsmallarna. Tri-ace har verkligen fått till något som är annorlunda, som kan vara knepigt att greppa. Utforskandet sker genom att du lägger ut färgade månghörningar, som är ihopsatta till olika geometriska former, på kartan som för att blida en stig. Om du lägger ut en månghörning som har samma färg som underlaget på kartan, öppnas vägen upp och du kan färdas vidare. Du kan även öppna upp nya platser på samma vis, genom att låta rätt färg på månghörningen hamna på ett underlag med samma färg. Månghörningarna kan vinnas efter ett slagsmål, hittas i Resonance of Fates motsvarighet till kistor eller vara en del av en belöning som du får av en figur i spelet.

Och fightingsystemet... hjälp, vad snurrigt det är innan man greppar hela kalaset. Resonance of Fate är lite annorlunda då det bara erbjuder skjutvapen och diverse granater som smiskutdelare. Det köper jag, Mass Effect-spelen erbjuder ju bra rollspelande tillsammans med pangpang. Men, sedan tillkommer olika typer av skada som vapnen tillfogar fienden, att vapnen gör så att figurerna går upp i level, hjälteattacker, resonanspunkter och mördarglosan för dagen; bezels. Att lära sig fightingsystemet är extremt tidsödande, och även om man kan klara sig ett tag genom att skjuta eller bomba ihjäl mindre starka fiender kommer man att få smisk av en boss om man inte fattar alltihopa. Så är det bara.

Jag ska inte ens försöka förklara slagsmålssystemet för det är så intrikat, men att säga att spelet har en lodrät inlärningskurva är inte alls att ta i utan snarare en underdrift. Det är onödigt komplicerat. När man, kanske efter 7-8 timmar som det tog för mig, börjar greppa konceptet är det ganska roligt, actionfyllt men ofta oförlåtligt. Att bli ständigt bli förolämpad av spelet genom att du tvingas betala pengar av de du tjänat in-game för att få fortsätta med fullt liv och alla fördelar intakta som du hade innan fighten började, har fått mig att se rött både en och två gånger.

Resonance of Fate är en riktig 180-graderssväng från vad vi är vana vid när det kommer till japanska rollspel. Det tar ett tag att förlika sig med den upp-och-nervända värld som Tri-ace serverar, men det växer faktiskt på en. Jag tycker att det är ett extremt tappert försök av Tri-ace att tillföra något nytt och fräscht, men Resonance of Fate känns stundtals otympligt och svårforcerat.

Det känns dubbelmoraliskt att klanka på det som jag så länge har efterlyst, det vill säga någonting nytt. Jag är för förändring till hundra procent, men då borde förändringarna kännas elementära och vara snabba att ta till sig. Lägga pussel för att kunna komma vidare på kartan räknas inte riktigt till den kategorin, och det gäller även fightingsystemet som är lite för mycket till en början. Tri-ace har dock gjort ett hästjobb med Resonance of Fate och jag hoppas att de fortsätter på samma bana, fast med något mer lättillgängligt i bagaget.

Detta är en annons:
Detta är en annons:
Resonance of FateResonance of FateResonance of FateResonance of Fate
06 Gamereactor Sverige
6 / 10
+
Extremt pampig musik, roliga karaktärer, djärvt nytänkande
-
Komplicerat fightingsystem, handlingen är anonym, inget omspelarvärde

Medlemsrecensioner

  • Filip_M
    Tri-Ace försöker med sitt nya JRPG Resonance of Fate - eller End of Eternity som det också kallas - revolutionera den annars rätt trötta genren.... 6/10
Detta är en annons:
BETA +