Gamereactor International Svenska / Dansk / Norsk / Suomi / English / Deutsch / Italiano / Español / Português
Logga in medlem






Glömt lösenordet?
Jag är inte medlem men vill bli det

Eller logga in med Facebook-konto
FacebookFacebook
RECENSION

PRISON BREAK: THE CONSPIRACY

Duschstunder, rymningsförsök, syskonbråk och fängelsemat. Prison Break har reinkarnerats i spelform, och Daniel berättar precis vad han tycker...


Den första säsongen av Prison Break är något av det mest rafflande jag sett i TV-serieväg. Den var spännande, smart, annorlunda. Hunken Wenthworth Miller kom från ingenstans med sitt kisande manface och spelade brallorna av alla på TV som ingenjörsgeniet Michael Scofield. Jag och miljontals andra satt som fastlimmade i TV-sofforna.

Allt börjar som bekant med Scofields avsiktliga misslyckande med ett bankrån, något han gör för att bli instängd på samma fängelse som sin tjurnackade tillika dödsdömda storebror Lincoln Burrows, för att slutligen bryta sig ut tillsammans med hjälp av kisfejsets mästerplan. Däremellan bjuds det på några fullkomligt briljanta nagelbitare, och vi får stifta bekantskap med ett karaktärsgalleri där den slingriga sliskbollen T-Bag, kärlekskranke latinon Sucre och mafioson Abruzzi snabbt blir favoriter.

Men efter säsong ett av TV-serien gick det snabbt utför. I vad som kunde ha blivit en närmast perfekt avslutning redan efter den första säsongens sista avsnitt, utvecklade det sig hela till en utdragen katt och råtta-lek med ett stundtals riktigt taffligt manus. Fox mjölkade skoningslöst. Från början var 13 avsnitt beställda. Man utökade premiärsäsongen med ytterligare nio, och 22 avsnitt blev till slut 81. Kvaliteten sjönk stadigt och den fjärde och sista säsongen var nog något av det tråkigaste förfall jag varit med om. Och efter det fick det vara nog. Publiken hade sedan ett tag börjat svika och Prison Break fick äntligen dö med ett uns heder i behåll.

Eller?

Ett spel säger du, kan det verkligen stämma? Jo, visst är det Michael och Lincoln som pryder omslaget, och visst skymtar jag titeln Prison Break: The Conspiracy. Men vad jag inte ser är logiken. Det här kommer ungefär fyra år för sent. Ingen bryr sig längre. Att släppa ett licensspel baserat på Prison Break år 2010 känns ganska märkligt. Men nu är det här i alla fall. Fram med defibrillatorn bara. Mitt i all skepsis måste jag erkänna att jag ändå är lite förväntansfull. Bilderna från spelet har på förhand sett åtminstone hyfsat trevliga ut.

Prison Break: The Conspiracy utspelar sig under seriens första säsong. Bra, utvecklarna ZootFly har fattat vinken. Man har koncentrat sig på det som kännetecknar seriens storhetstid, och finkan Fox River State Penitentiary är skådeplatsen genom hela spelet. Tvärtemot vad man på förhand kan tro spelar man dock inte som Michael. Istället axlar man rollen som agent Paxton hos den skumma institutionen The Company. Paxton ska från insidan av fängelset se till att Lincoln sätter sig som han ska på den elektriska stolen. Initialt känner jag mig obekväm i den här rollen. Jag vill ju egentligen hjälpa Linc och boysen att rymma. Vara en i gänget, göra balla gangstahälsningar med Sucre och planera uppsåt med Scofield.

Istället står jag på andra sidan, ser händelserna från ett annat perspektiv. Jobbar under en knepig flintis vid namn Mannix, märkligt lik The General från TV-upplagan, vilket med största sannolikhet är ett medvetet men likväl förvirrande val. Skallighet och en släng av psykopati är tydligen det hemliga receptet till en respektabel position inom denna organisation. Det känns i ärlighetens namn mest krystat när dessa nykomlingar, som vi aldrig tidigare sett förut, vävs in i historian.

Prison Break: The Conspiracys fokus ligger på smygande och smutsiga rallarslagsmål. Eftersom du är en illaluktande fånge i ett högsäkerhetsfängelse kan du såklart glömma pistoler och fläskiga eldstrider. Det passar sig inte riktigt, av naturliga skäl. Vankas det bråk är dina egna knogar det enda att lita på. Och slagsmålssugna tölpar finns det gott om. Djupet i fightingscenerna är dessvärre grundare än en vattenpöl och spelkontrollen känns lika rapp som en dement gnuhona.

Ty det finns enbart två olika typer av slag, en knapp för parering och ytterst begränsade (noll) möjligheter till tillfredsställande slagkombinationer. Segt som sirap. Synd. Här skulle Prison Break: The Conspiracy mått bra av en skvätt Batman: Arkham Asylum eller kanske en gnutta The Chronicles of Riddick: Escape from Butcher Bay. Fighterna blir snabbt monotona, trista och alldeles för simpla.

För att jobba sig närmare Scofield och luska ut hans planer (som vi egentligen redan kan utan och innan) måste man interagera med medfångar och springa diverse ärenden åt dem. Det kan vara allt från att byta ut någons medicin mot råttgift till att slipa en bult till ett användbart vapen. Välkända nunor som Abruzzi och C-Note är ett par av dem jag utbyter tjänster och gentjänster med. Uppdragen rundas normalt av med att Paxton talar in sina upptäckter i en liten diktafon, och varken vakter eller galna mördare verkar bry sig i att han håller monolog stup i kvarten.

Rent berättarmässigt bjuder Prison Break: The Conspiracy alltså inte på några storverk. För dialogen luktar med få undantag gammal mök. Konstiga betoningar, banalt författande och stela replikleveranser dyker upp i var och varannan mening. I en del fall blir det komiskt, men oftast är det direkt jobbigt att lyssna på. Trots att de flesta av de tongivande skådespelarna i serien har lånat ut sina röster och utseenden, så är det tydligt att Prison Break: The Conspiracy är en lågbudgetproduktion.

Även grafiskt blir det aldrig bättre än medelmåttigt, med halvdan läppsynkning och odetaljerade miljöer, vilket är en liten besvikelse med tanke på den ursnygga Scofield-bullshotten ZootFly delade med sig av på förhand. Miljövalet lämnar inte särskilt mycket utrymme för variation, så vänta dig inte mycket annat än korridorer, ventilationstrummor eller en och annan kloak.

Tyvärr smittar lågbudgetkänslan av sig på resten av det spelmässiga också. Spelmekaniken är gravt automatiserad, där allt från nivådesign och plattformselement till de halvdant implanterade QTE-momenten tråkar ut. Det är ungefär lika utmanande som skeppsbrott på högstadiegympan. Alla hinder och gömställen är så prydligt uppställda att man inte kan misslyckas. Vakter och övervakningskameror har inte en chans när jag för hundrade gången kullerbyttar mig mellan två lådor. Spelet kunde i många fall lika gärna spela sig självt. Kartan pekar en alltid i rätt riktning och äventyret som sådant är en ultralinjär upplevelse.

I slutändan är jag ändå kluven till om det var rätt att lägga handlingen låst till den första säsongen. Hade den utspelat sig över samtliga fyra hade det öppnat för eldstrider, biljakter och en större variation i nivådesignen. Till exempel. Nu hade det med all säkerhet inte blivit särskilt bra ändå, eftersom ZootFly uppenbarligen inte besitter varken erfarenheten eller kompetensen för ett stabilt actionspel idag.

Förutom storyn finns även ett versus-läge där två spelare kan puckla på varandra. Dessvärre är det samma fightingsystem som i enspelarläget, vilket betyder ett ständigt matande av långsamma rallarsvingar utan finess.

Jag slöspelar mig igenom Paxtons bravader på en söndagseftermiddag. Som ren avkoppling duger Prison Break: The Conspiracy. Det är banalt och enformigt, men sällan på ett frustrerande sätt. Något man utan den minsta ansträngning kan spela med hjärnan på stand-by.

Dessutom bjuder upplevelsen på sin beskärda del ofrivillig komik (som när jag i en oinbjuden visit till fängelseköket plötsligt hör köksmästaren nasalskrika "We're out of oniooooooooons!") och stundtals är det ganska mysigt att smyga runt i mörkret inom Fox Rivers höga murar. Men spelets uppenbara brister tar överhanden - mer än vad man kan ha överseende med - och det känns som vi kan begrava varumärket nu. En gång för alla.

Detta är en annons:
Detta är en annons:
Prison Break: The ConspiracyPrison Break: The ConspiracyPrison Break: The ConspiracyPrison Break: The Conspiracy
04 Gamereactor Sverige
4 / 10
+
Lättspelat, godkänd grafik
-
Enformigt upplägg, sladdrig spelkontroll, tråkiga fighter, krystad story, ostig dialog

En andra åsikt

Jesper Karlsson
Prison Break: The Conspiracy är vidrigt dåligt. Snudd på Robocop-uselt faktiskt. Jag hade tänkt försöka stapla upp en massa bra punkter på varför men orkar inte då blotta tanken på det här spelet får min hjärna att svettas. Jag gillade TV-serien innan den började stinka, men kan för mitt liv inte tvinga mig själv att gilla ens en sekund av Prison Break: The Conspiracy. Detta är licenssmörja när den är som allra sämst. 2/10

Medlemsrecensioner

  • Freezard
    Prison Break - en av de mest populära dramaserierna på senare tid. Att fortsätta serien var svårt nog, går det verkligen att göra spel av... 6/10
Detta är en annons: