Gamereactor International Svenska / Dansk / Norsk / Suomi / English / Deutsch / Italiano / Español / Português
Logga in medlem






Glömt lösenordet?
Jag är inte medlem men vill bli det

Eller logga in med Facebook-konto
FacebookFacebook
RECENSION

SPLINTER CELL: CONVICTION

Sophie har stiftat bekantskap med en mycket argare, men fortfarande precis lika kunglig, Sam Fisher som står inför sitt livs hittills tuffaste uppdrag...


Det är dags. Efter minutiös bevakning av de patrullerande vakternas rundor är vi äntligen redo. Den första tar vi ut enkelt med hjälp av ett vant handlag runt nacken. De andra fyra, de ska få vad de tål. Vi slajdar bakom ett gäng bildäck, hukar och störtar vidare till ett nytt gömsle bakom en låda. Med en skärpa och ett tålamod som osar flerårig vana och grånande tinningar har samtliga vakter fått möta sin skapare. Vi är redo för mer, Sam och jag.

Det har varit en lång resa för Ubisoft att få ihop fortsättningen om den enmansarmé som är Sam Fisher. Efter insikten om att Splinter Cell: Convictions börjat smälta samman med Assassin's Creed på alldeles för många nivåer, togs hela projektet tillbaka till ritbordet. Hela tre år efter sin tilltänkta release är Splinter Cell: Conviction redo att fortsätta med att ta Sam Fisher till en ny nivå, och på sätt och vis återuppfinna sig själv som spelserie.

Visst fick vi provsmaka på den inre resa Sam Fisher skulle bege sig på i Splinter Cell: Double Agent, men en sak är mer uttalad än någonsin i Splinter Cell: Conviction. Sam Fisher är arg. Arg på sig själv, arg på omständigheterna, arg på sin förre arbetsgivare. Arg på precis allt. Sam har blivit en Jason Bourne, modell äldre. Totalt uppfylld av sina spöken, sin ilska och sin hämndlystenhet. Det är knappt att jag känner igen honom i sin nya skepnad.

Det blir lite av ett predikament. Sam är mycket annorlunda och Splinter Cell: Conviction skiljer sig från det som varit seriens försäljningsknep, nämligen allt smygande. Eller snarare, spelet försöker på ett intensivt sätt att tillmötesgå alla tänkbara smaker. Vare sig man gillar konfrontation eller att hålla sig dold i mörkret.

Till en början känns det dock som om Ubisoft vill lansera den hårdare, argare Sam Fisher till varje pris. Splinter Cell: Conviction går ut på att döda med finess, att överlista fienden och inte ge dem någon chans att ha något att prata om hemma vid matbordet. Ubisoft introducerar exempelvis några spelmekaniska nyheter för att göra Sams transformation till en samvetslös mördarmaskin enklare.

En av nyheterna låter Sam attackera en intet ont anande fiende genom att övermanna honom och döda honom i en smidig rörelse. Om du gjort detta obemärkt, blir du belönad med möjligheten att kunna 'markera och avrätta'. Detta innebär att du kan markera ett antal fiender (hur många beror på ditt vapen) med ett knapptryck för att sedan ta ut dem, en efter en. Du kan markera fiender genom att se ha dem i ditt blickfång på skjutavstånd, eller genom att använda det klassiska spegel under dörren-tricket för att sedan sparka upp dörren och göra proceduren kort med de överraskade vakterna.

Mycket av Splinter Cell: Conviction står och faller med markera och avrätta-funktionen, vilket är Ubisofts främsta vapen i Sams pånyttfödelse. I alla fall vid första anblick. Splinter Cell: Conviction är nämligen så pass fyndigt upplagt att det må se ut som anfall är bästa försvar i extremt många lägen, men om du hämtar andan och sansar dig så ser du att Sam fortfarande har alla möjligheter i världen att göra det han är bäst på - att smyga förbi obemärkt. Utmaningen ligger i att finna de alternativa vägarna, för de är inte alltid så uppenbara.

Ta till exempel ett gäng uppdrag som tar plats på ett flygfält. Utan att säga för mycket är det ett välbevakat område, med vakter som är utrustade till tänderna med allt ifrån snabba automatvapen till förödande granater. Självklart kan du, likt en blind tjur, storma in och försöka ta med dig så många som möjligt i de små barackerna för att sedan hämta andan långt därifrån i skuggorna, eller så kan du välja att aldrig lämna skuggornas mörka räddning. Om du har stake nog att gå in i hangaren, kommer du att se att lite gamblande ger dig en säkrare rutt om du har ögonen med dig och upptäcker de många rör som kan klättras på. Vips så kan du vara framme vid ditt mål - utan att låta någon, inklusive dig själv, komma till skada.

En annan spelmekanisk nyhet är den som dubbats 'senast kända position'. Det innebär att dina fiender kommer ihåg var du senast befann dig när du blev upptäckt av dem, något som är ett tveeggat svärd. Självklart är utgången dödlig om du inte flyttar på dig inom någon sekund eller så, men du kan även dra nytta av detta korttidsminne. När du blivit upptäckt finns siluetten av Sam kvar där han senast befann sig, och fienderna fokuserar på den platsen. Det ger dig lagom med tid att smyga runt dem och överraska dem med ett par skott i nacken.

Något som nästan alla Splinter Cell-spel haft gemensamt är att handlingen inte varit så påträngande. Tidigare har handlingen varit lite anonym, eftersom spelaren har varit tvungen att pussla ihop och läsa alla de små PM, datorfiler och annat som Sam har kommit över i informationsväg på sina uppdrag. För den som inte orkar bry sig om att läsa utan hellre vill spela, har detta varit något av ett problem i de tidigare spelen. Splinter Cell: Conviction är ett mer story-drivet spel än något av de tidigare spelen i serien, och du som spelare får ta del av handlingen på ett spännande sätt.

Istället för att läsa alla småbitar som utgör ramberättelsen, har Ubisoft gjort att nyckelsekvenser spelas upp direkt i din omgivning som en film. Sam kan exempelvis tänka tillbaka på sin dotter Sarah, och hans minnesbilder projiceras med omgivningen som bioduk. Ubisoft har på detta sätt lyckats bra med att få till en bra helhet i Splinter Cell: Conviction, för även dina uppdragsmotiv projiceras med text på olika ställen i din närhet för ett mer filmiskt utseende - utan att bli påträngande.

Grafiken i spelet håller hög standard. Smådetaljer som att slopa mörkermätaren och istället lägga på en effekt som gör bilden svart-vit när Sam är helt gömd i skuggorna är smart, och bidrar till en effektiv, filmisk känsla. I och med att Splinter Cell-spelen tidigare har utspelat sig i mindre områden och utrymmen, har Ubisoft kunnat lägga ganska mycket kräm på grafiken. Samma sak gäller för Splinter Cell: Conviction, som är snyggt. Visst finns det några lågupplösta texturer (spelet renderas i 576p istället för 720p), men helheten är fräsch, väldesignad och det är gott om läckra omgivningar och snygga specialeffekter.

Något som gjort mig positivt överraskad till Splinter Cell: Convictions grafikmotor är de gånger som uppdragen kräver att du befinner dig på öppna platser, i och med att det blir ett sådant intensivt folkmyller som ändå ser vettigt ut. I ett uppdrag släpps du och Sam lös på jakt efter en man som flyr, mitt på ljusa dag, och det är då man märker av att Splinter Cell: Conviction har en del Assassin's Creed i blodet. Sam springer, slajdar, hukar, hoppar och klättrar. Att knuffa sig igenom folkmassor och försök till att undvika poliser i en rasande fart känns inte alls som Splinter Cell, och jag skulle ha uppskattat en mer bestämd linje från Ubisoft i det avseendet.

Förutom ett spännande äventyr finns det även flera intressanta multiplayerlägen, där spelarna kan co-oppa i ett specialskrivet storyläge eller spela matcher med olika underhållande teman. Sam får däremot inte Sam delta i buset, utan den amerikanske agenten, Archer, och hans ryska motsvarighet, Kestrel, står för smiskandet och smygandet. Handlingen i co op-läget är förlagd till Sovjetunionen, och spelarna måste hela tiden samarbeta för att ta sig vidare i äventyret. Samtliga funktioner som Sam har tillgång till, såsom markera och avrätta och sista kända position, finns tillgängliga även för agenterna.

Splinter Cell: Conviction är inte riktigt vad jag hade förväntat mig att spelserien skulle ha utvecklats till. Vissa lär får svårt att förlika sig med den mer actionbetonade approachen och handlingen levererar kanske inte riktigt som jag hade hoppats på. Men det kvittar när Sam Fishers nya väg är så pass coolt och intressant. Vare sig du föredrar hårdkokt action med sanslös ilska, eller stämningsfullt kurande bland skuggor i hårdbevakade militärbaser är detta något för dig.

Splinter Cell: ConvictionSplinter Cell: ConvictionSplinter Cell: ConvictionSplinter Cell: Conviction
08 Gamereactor Sverige
8 / 10
+
Välskriven story, mycket bra flerspelarlägen, intuitivt, läcker presentation, ursnyggt
-
Stundtals för självspelande, saknar mycket Splinter Cell-finess

En andra åsikt

Mikael Sundberg
Sam Fisher är arg. Heligt förbannad. Livet är sönderslaget och han är förrådd av exakt alla. Det leder till ett stenhårt actionäventyr där Sam knäcker ben, bryter nackar och skjuter ljudlösa välplacerade skott till både höger och vänster. Storyn känns tätare än någonsin, spelkontrollen har finslipats in absurdum och grafiken är ursnygg. Splinter Cell: Conviction är precis den nystart serien så väl behövde. 9/10

Medlemsrecensioner

  • Slender Jr
    Obs Recensionen är inte färdig hjälp till genom att hitta stav fel eller liknande. Sam satt i ett cafe och tog det lungt och tittade runt vid den... 8/10
  • Andreas Blom
    Förrädisk, arg och allmänt förbannad. Någon har pissat i Sam Fishers kaffe och han ger sig ut på jakt efter sin dotters mördare. Du kontrollerar Sam... 9/10
  • Maiden333
    Troligen ett av mina mest efterlängtade spel någonsin. Som ett fan av Splinter Cell serien så följde jag utvecklingen av det här spelet från att det... 6/10
  • addeSYNC
    Tre år efter Sarah Fishers bortgång befinner sig Sam på Malta. Han har hört ett namn, snappat upp ett stoff som antyder att hans dotters död inte var... 8/10
  • bistirdslap2
    Majsigt. Fiskigt. Ja, det finns många saker som man kan säga om mat. Men detta är inte vad vi är ute efter. Jag har tittat på när min kompis Sverre... 1/10
  • Olzar
    Sam Fisher... Tidigare en ansiktslös skuggagent i våtdräkt. Numera hämnddriven, snygg och råbarkad vigilante som gör allt för sin dotter. Conviction... 7/10
  • gurage
    Agent 007 släng dig i väggen, Sam Fischer äger ut dig på alla nivåer. I Ubisofts senaste Splinter Cell: Conviction, har man gjort en nystart av hela... 9/10
Detta är en annons:
BETA +