Det mervärde Rockstar gett det redan innehållspackade Grand Theft Auto IV har varit en ynnest. En medryckande, våldsam och ruskigt underhållande sådan. Nedladdningsbara expansionerna The Lost and Damned och The Ballad of Gay Tony gav oss inte bara nya huvudpersoner och fräcka storylines utan dessutom en närmare relation med skådeplatsen, Liberty City. De två expansionerna har som du kanske vet packats ihop och släppts som Episodes from Liberty City, och nu när Microsofts tidsexklusivitet gått ut har samlingen nått även Playstation 3.

Vi kastade oss förstås över Grand Theft Auto IV-expansionerna när de släpptes för nedladdning till Xbox 360 och som du kanske minns fick The Lost and Damned och The Ballad of Gay Tony de fina betygen 9/10 respektive 8/10. The Lost and Damned var först ut och när jag testar Playstation 3-utgåvan är det återigen MC-knutten Johnny Klebitz äventyr jag testar först. Trots att det är en historia jag upplevt förr blir jag snabbt fast igen, och av flera goda anledningar.

Först och främst är det nästan konstanta höga tempot och de många actionmomenten ett klart pluspoäng för en rabiat eskortuppdrag-hatare som undertecknad. "Klebban" Klebitz behöver ingen lång presentation av staden och hur ett avsågat hagelgevär fungerar, utan ger sig på skjutglada konfrontationer så fort konflikten mellan honom och den ännu vildsintare gängledaren Billy eskalerar.

Även om det är skjutandet och uppdragen vi vill åt kastar Rockstar som vanligt inte bort storyn. Handlingen är av toppklass och även om Klebban som karaktär enligt mig inte når upp till Nico Bellics nivå vill man ständigt veta vad som händer honom, och folket kring honom, härnäst i handlingen. Att storyn dessutom stöter på händelserna i originalspelet (diamantkuppen, Roman Bellics kidnappning med flera) är en elegant detalj som visar på utvecklarnas berättarambitioner.

Intensiteten i uppdragen är rolig och precis som i min första genomspelning njuter jag av stressen när Klebitz kallar in sina MC-polare för de mer omfattande eldstriderna. Håller du kumpanerna vid liv stiger de i nivå och är strået vassare i nästa fight, en funktion som gör underverk för inlevelsen när kulorna viner som mest. Vare sig om jag viftar med en biljardkö eller en granatkastare har jag riktigt roligt under striderna och kontrasten när jag en stund senare tar hojen överallt och ingenstans, samtidigt som solnedgången accenturerar tempoväxlingen, är inget annat än briljant.

Dessutom finns det gott om sidouppdrag och diverse extragodis att hugga in på. Du kan delta i dussinet nya motorcykel-race, pröva fightinglyckan i 25 gängkrig, pricka 50 måsar när du känner dig på djurplågarhumör, langa narkotika och förstås stjäla fordon och ramma fotgängare i klassisk Grand Theft Auto-anda som ger oss lika stora portioner glädje och skam. Allt till tonerna av passande rock med dofterna av nysuttet MC-säte. Det tar helt enkelt sin lilla tid att plöja genom The Lost and Damned, och då är det bara halva Episodes from Liberty City...

Ty där finns ju också The Ballad of Gay Tony. En kovändning i story och design, där det verkar som om Rockstar velat göra omgivningarna och karaktärerna till The Lost and Damneds raka motsatser. Luis Lopez, rutinerad livvakt åt nattklubbsägaren Gay Tony, ger precis som Johnny Klebitz oss nya glasögon att titta på Liberty City genom. Champagne och glitter i stället för whisky och avgasrör, helt enkelt, men lyckligtvis inte draget till en sådan spets att actionmomenten försakats. Tvärtom är Lopez en lika livsfarlig huvudperson som Rockstars alla andra huvudpersoner, särskilt då han redan i spelets början har tillgång till en sjuk mängd vapen och utrustning.

Om The Lost and Damned utvecklade MC-körandet så är det mer högtflygande finputsningar som kännetecknar The Ballad of Gay Tony. Ett av redaktionens sämsta internskämt i slutet av förra året härstammar från hur Luis Lopez ständigt "gör helikoptern" och fordonet i fråga är något vi ser ofta i expansionen. Att se Liberty City från ovan, ta sig till annars onåbara platser och dessutom förkovra sig i diverse dogfights är kul.

I Balladen om Gay-Tompa bjuds vi även på några sköna spelmässiga nyheter. Denna gång kan vi till exempel spela om uppdragen för att bättra på poängen och sedan kolla online hur bra (eller i mitt fall, dåligt) vi spelat jämfört med andra. På Luis trånga schema finns även våghalsiga fallskärmshopp, dryckes- och danslekar på nattklubbarna och en drös slagsmål i bur där vi antingen kan delta eller satsa pengar på vem som vinner.

Det känns nästan löjligt att smolka till glädjebägaren efter att ha plöjt genom dessa två eminenta episoder, men några minus bör ändå nämnas. Då allt med Grand Theft Auto IV har så oerhört många, varierade spelmässiga inslag i sig är det inte konstigt att allt inte kan vara i toppklass. I bland är eldstriderna lite för kaotiska, cover-systemet lite bökigt och många av flyguppdragen är svårstyrda. Jag kan även bli lite mätt på den ibland skitnödigt "coola" approachen (mest tydligt i The Lost and Damned) i mellansekvenserna där karaktärerna går från trovärdiga till klichéer. Dessa spelmässiga solfläckar är dock inget som ska avskräcka dig från ett köp.

Episodes from Liberty City är sammanfattningsvis ett fenomenalt prisvärt paket, och på många sätt facit på hur man gör expanderar ett spel. Det finns inte en tillstymmelse till simpel cash-in; Rockstar har med de båda episoderna visat att man tar sina verk och världar på allvar. Har du inte stiftat bekantskap med Johnny Klebitz och/eller Luis Lopez tidigare är det hög tid. Glitter och glamour i ena änden, skinnpajar och MC-skägg i den andra. Allt i samma stad, i samma förpackning och av samma karaktäristiska uppkäftighet.