Kött? Check. Benbitar? Check. Malm? Check. Uppdraget jag pysslat med under de senaste 40 minuterna börjar så sakteliga avrundas. Några småsaker är kvar att samla ihop, kan jag konstatera efter en snabb översikt i ryggsäcken. Av någon anledning blir stämningen mer intensiv, och jag känner mig minst sagt iakttagen. När jag slänger en blick över axeln när jag står där vid vattenbrynet ser jag honom. Lagiacrus. Simmandes i ett blint raseri, hungrig efter frukost. Hungrig efter mig.

Men jag ska ta en sak i taget. Capcoms spelserie Monster Hunter har sedan länge varit en populär spelserie, inte minst i Japan, och speciellt till PSP. För de initierade har varje ny titel varit något att se fram emot, där den minst sagt beroendeframkallande spelmekaniken fungerat klockrent för både online- som offlinespelande. Det är vad jag har hört, för jag har inte suttit en sekund med något Monster Hunter-spel. Att bli inkastad i Monster Hunter Tri känns med andra ord skrämmande och spännande på samma gång.

Moga Village heter den lilla fiskebyn jag blivit skickad till efter en jordbävning lyckats lamslå byn och dess invånare. Jag är en jägare och det är mitt uppdrag att, med hjälp av mina färdigheter, samla in de naturtillgångar jag kan finna genom att exploatera djur och natur för att skynda på återuppbyggnaden av det som en gång var ett väl fungerande samhälle. Byns äldste pratar om att jordbävningen, och ett antal dessförinnan, härstammar från ett monsters framfart. Jag kan inte göra annat än att fnissa. Skulle ett monster kunna starta jordbävningar? Fattar han inte hur stor den skulle behöva vara i sådana fall? Tokiga gammelgubbe...

Till en början känner jag mig lite vilse i Monster Hunter Tri. Det är inte förrän efter ett femtal timmar som det känns att jag börjar få ett hum om spelet, dess mekanik och vad det egentligen går ut på. Att dra några paralleller mellan Monster Hunter Tri och Phantasy Star Online är gångbart och inte helt offside. Precis som i sistnämnda spel finns det sparsamt med områden att äventyra på, och man får räkna med att besöka dessa flertalet gånger under äventyrets gång. Att träffa på samma fiender och döda samma bossar är också en återkommande ingrediens. En annan sak som känns igen från Phantasy Star Online är den ständiga jakten efter de bästa prylarna.

Det är nämligen så man levlar, genom att hitta maffigare vapen, svulstigare utrustning och bombastiska tillbehör. Min figur kommer inte att gå upp en ynka nivå genom spelets gång, inte heller kommer hon att lära sig några attacker eller speciella färdigheter. Allt är nämligen knutet till utrustningen, vapnen och de många tillbehör min hjälte kan bära med sig. Om du vill ha en rustning som kan hjälpa dig med att hela upp dig, måste du hitta eller tillverka den komponent som ger rustningen den färdigheten. Likaså om du vill ha ett vassare vapen måste du hitta de material som kan ge dig det vapen du söker. Det är det som är magin med Monster Hunter Tri, det lockar fram det mest kompulsiva samlarbeteendet jag någonsin sett hos mig själv. Love it.

Den oundvikliga frågan är såklart hur man hittar alla dessa komponenter som blir till rustningar, vapen och så vidare. Genom att jaga och döda de många djur du kommer att stöta på kring ön som Moga Village är förlagd till, kan du få tag på alla eftertraktade råmaterial du någonsin kommer att behöva. Att fiska, bryta malm och plocka det som naturen erbjuder är också viktigt, eftersom det alldeles för ofta krävs en stor variation av råmaterial för att kunna göra något vettigt av dem i slutänden.

Man skulle ju kunna tro att det är bara att samla på sig snuskigt mycket benknotor, skinnbitar och vassa näbbar för att komma någonstans i Monster Hunter Tri, men nej. Capcom har varit så pass smarta att det är en omöjlighet att få tillgång till de riktigt stekiga grejerna från start. Jag tänker mig jakten på tillgångar som ett levlingssystem, där man sakteliga går från ett bättre vapen till ett annat, från en halvsunkig rustning till en bättre. Jag tycker om systemet, men visst kan man känna sig lite frustrerad att det tar en sådan evinnerlig tid! Jag vet inte hur länge jag slaktade flockvis med dinosaurieliknande fyrfotingar under min jakt på ett visst material som skulle kunna göra min lans lite, lite bättre.

Monster Hunter Tri må vara ett underhållande spel offline, men det är online som festen verkligen går över till ett praktkalas. Tillsammans med tre andra spelare kan du äventyra och Capcom har, utan någon som helst tvekan, gjort den bästa onlinelösningen till ett Wii-spel någonsin. Förvisso är vi européer tvungna att spela med varandra, men som massiv förbättring behövs det inte stökas på med friendcodes något mer. Att Monster Hunter Tri dessutom har kompabilitet med Wii-speak gör spelandet så mycket bättre och mer lättillgängligt.

Online är du inte längre i Moga Village när du förbereder dig för att gå ut på äventyr, utan i den folkrika staden Loc Lac. Staden fungerar som en hubb för din kompisgrupp, och allt du kan behöva för att få uppdrag och skapa nya vapen och rustningar finns lättåtkomligt. Fördelen med att spela online är, och återigen dras tankarna till Phantasy Star Online, att du får möjlighet att göra uppdrag du inte annars skulle se röken av. Detta i sin tur innebär självklart att du kan få tag på bättre råmaterial och snaskigare vapen eller utrustning som följd.

Wii är inte den mest grafikkraftiga konsolen som finns ute på marknaden, men Capcom ska ha en eloge för att ha lyckats med att få till en snygg grafik i Monster Hunter Tri. Förutom de stämningsfulla områdena som sträcker sig från lummiga dalgångar, mörka grottor och till och med under vatten, har de även lyckats bra med animationsarbetet. Varje monster har ett eget rörelseschema som är unikt, vilket gör att spelet känns riktigt genomarbetat. Att din figur dessutom rör sig annorlunda beroende på vilket vapen han eller hon slåss med, bidrar till kvalitetskänslan.

Monster Hunter Tri är ett spel som tar en stund att komma in i för den oinvigde. Att spelet har försakat det vanliga levlingstänket och istället fokuserar på att du måste uppgradera dina vapen och tillbehör för att komma någonstans känns lite ovant i början, men man lär sig att inte vara så otålig när man spelar Monster Hunter Tri. Saker får helt enkelt ta tid, och om jag någonsin ska kunna ta mig an havsdraken Lagiacrus får jag vackert ta och acceptera det. Varje resa börjar trots allt med ett enda steg.