Gamereactor International Svenska / Dansk / Norsk / Suomi / English / Deutsch / Italiano / Español / Português
Logga in medlem






Glömt lösenordet?
Jag är inte medlem men vill bli det

Eller logga in med Facebook-konto
FacebookFacebook
RECENSION

IRON MAN 2

Iron Man är tillbaka med ett nytt obligatoriskt licensspel. Denna gången försöker Sega hitta en ny botten i värdelösa tunnan


När tidningen Buisness Week rankade de tio smartaste seriefigurerna var det klart att Tony Stark aka Iron Man skulle få en plats. En genial uppfinnare och affärsman som inte låter något projekt passera utan hans personliga kvalitetskontroll. När jag spelar Iron Man 2 - The Video Game tänker jag att i en serietidning någonstans ligger Tony Stark och gråter blod. För Iron Man 2 är inget mer än en orgie i ofärdig speldesign som trampar i varje fälla som ett filmlicens-spel någonsin kan.

Med risk för att bli långrandig. Låt oss börja med kontrollen. Hur känns det att vara Iron Man? Inget bra. Nä, inget bra alls faktiskt. Det jag gillar med karaktären Iron Man är att det är en man i en dräkt. Att dräkten och mannen är olika saker vilket leder till att om någon av dräktens funktioner lägger av så blir det problem. Segas hyllning till detta är att Iron Mans dräkt aldrig någonsin funkar som den ska. Kontrollschemat är så misslyckat att jag frågar mig själv om någon ens fick beta-testa det eller om Sega under "crunch time" istället spelade Twister och Ryska posten. I korta drag leder knappsättningen till att tummarna konstant befinner sig i en finesslös jenkadans där man schizofrent byter mellan att styra och sikta med L3 och R3 och ladda om och flyga med D-padden respektive höger knappsats.

För vill du inte se Iron Man gå omkring som en himla tomte på marken så flyger du förstås. I flyg-läget kontrolleras Iron Man som om han hade en promillehalt på 3,0. Något som osökt leder till hjältedåd av Djungel Georg:ska mått. Det blir många träd och hus som får sätta livet till. Du kan faktiskt återskapa Iron Man-spelandet nu när du sitter och läser detta. Ta upp en penna. Rita en kanin samtidigt som du spastiskt head-bangar till blek moshmetal och bit gärna tungan av dig samtidigt (Gamereactor ansvarar ej för eventuella skador). Ta-da! Du har precis spelet Iron Man 2. Eller i alla fall försökt.

Customisering är ett slagord som spelet försöker pumpa ganska hårt. Tanken är att du mellan uppdragen ska kunna skräddarsy din egen dräkt i val av generatorer, stridssystem, vapen och ammunition. Till din hjälp har du en helt okej mängd alternativ, om än i ett svåröverskådligt och ofärdigt system. Synd bara att när allt kommer kring så spelar det ändå ingen roll vad du väljer för utrustning. Då i princip alla strider går ut på att cirkulera runt din motståndare likt en högteknologisk husfluga och trycka på alla knappar samtidigt tills den dör. Upprepa i några timmar och så har du snart varvat det 8 uppdrag korta (spoil spoil) spelet.

Uppdragen är alla så gott som olika varianter på temat: Flyg dit, försvara datt och flyg hit, försvara ditt. Självklart är uppdragsdesignen så trasig att det är ett under att inte hela skivan går sönder. Du kan exempelvis inte lämna det du ska försvara. Vilket gör att fienderna på tryggt avstånd kan peppra med långdistansattack medan du är fast med objektet som skjuts sönder i fråga. Alltså får du blixtattackera dina fiender och sedan återvända fort som tusan till försvarsobjektet innan Nick Fury börjar skrika och säger att ni inte är kompisar längre.

Det är som att Iron Man 2 har kastat sig ut över filmlicens-spelens minfält och landat på varenda en av dem. Target-systemet fungerar lite som det vill, oftast inte alls. Check pointsen följer samma trend med att ibland fungera och ibland vara lika effektiva som en klassisk quick-save framför en exploderande granat. Listan på fel går vidare in i oändligheten.

Grafiskt verkar allt ha gått till att få Iron Man och War Machines dräkter att glänsa så snyggt som möjligt. Resten är en sandfärgad sörja av karaktärslösa landskap och identiska cementbunkrar. Mellansekvenserna är ryckiga och frame raten kräks gång på gång. Ljudmattan utgörs av ihåliga vapenljud och ett Lamb of God-spår som dovt går på repeat i bakgrunden.

Historien har inget vidare gemensamt med filmen mer än att den lånar karaktärerna. Robert Downey Jr är inte ens med mer än i att ha lånat ut sitt utseende. Hans röstimitatör kan gå och dö i en eld för allt vad jag bryr mig. Historien är skriven av Iron Man-veteranen Matt Fraction som förhoppningsvis satt sin sista potatis i och med det här manuset. För det är så dåligt, så otydligt, så olidligt pinsamt, att vetskapen att någon fått betalt för det får mina ögon att tåras. Allt det detaljmaniska technobabblet är däremot lite småkul. Om man nu går igång på sånt.

Själv är bäste dräng heter det ju och i Iron Man har man faktiskt inte roligare än man gör sig. Att flyga huvudstupa igenom ett hus och se den fula grafiken försöka simulera ett husras har ju sin charm. Om än på ett ironisk sätt. Samma sak gäller när man använder Iron Mans starkaste attack. Då han öppnar upp fronten på dräkten och ser ut som en mekanisk blottare med smak för hus och helikoptrar. Det är också festligt. Om än på ett tragiskt sätt.

Annars är Iron Man 2 ett spel som till och med filmlicensspelen kommer skämmas för. Att resultatet är så här dåligt när det till och med funnits ett helt spel innan att ta lärdom ifrån, gör det snudd på oförlåtligt. Det verkar som att Sega, förutom att ha spelat på varandras underläppar och partajat upp hela sin budget, lagt sin tid på att komma på så dysfunktionella och ogenomtänkta spelmoment som möjligt. De flesta filmlicens-spel lider av att de har för korta utvecklingstider. Att de ska stressas ut tillsammans med filmens deadline. Iron Man 2 är däremot ett spel som inte hade blivit bättre med längre utvecklingstid. Det är ett spel som hade blivit bättre av en liten gnutta engagemang och kreativitet. Sega har inte ens försökt.

Detta är en annons:
Detta är en annons:
Iron Man 2Iron Man 2Iron Man 2Iron Man 2
03 Gamereactor Sverige
3 / 10
+
Småkul technobabbel
-
Trasig spelkontroll, värdelös story, genomful grafik, oinspirerat spelsystem, innehållslös kampanj, repetitiva uppdrag, avsaknad av kul

Medlemsrecensioner

  • fille49
    Klåparen tony stark är tillbaka med en ny dräkt. war machine är kntorlloerad av hans kompis jarvis. Man siter i sitt rum och väljer mission dräkter... 1/10
  • Destroyah18
    Efter att äntligen ha sett en av de bästa filmerna någonsin (Iorn Man 2 menar jag då såklart), så var jag bara tvungen att köpa mig spelet så fort... 10/10
  • Zoiler
    Lagom till filmsläppet kommer del två av järnmannens upptåg även till spelvärlden. Utvecklarna, som fick göra "färdigt" spelet innan de... 2/10
Detta är en annons:
BETA +