Gamereactor International Svenska / Dansk / Norsk / Suomi / English / Deutsch / Italiano / Español / Português
Logga in medlem






Glömt lösenordet?
Jag är inte medlem men vill bli det

Eller logga in med Facebook-konto
FacebookFacebook
RECENSION

BLUR

Studion bakom Project Gotham Racing-spelen laddar på med verkliga bilar, plasma-raketer, 20-manna-race och mängder av fräcka multiplayer-idéer. Kan Blur erbjuda den där beroendeframkallande, lättsinnigt fnitterframkallande arkadracingen som Split/Second aldrig gjorde?


Jag vet inte hur många gånger jag suttit i bilen, pratat för mig själv och svurit som en gammal styggubbe. Tanter i hatt som kör 30km/h på 50-väg står skyldiga till tusentals svordomar som yttrats bakom min ratt. Ibland blir jag direkt folkful, skriker, slår i instrumentpanelen, river i frisyren och växlar frenetiskt. Vid alla dessa tillfällen har jag önskat mig framförallt en sak; Missiler! Ordentliga scud-raketer smidigt monterade i fronten som med ett lätt knapptryck avfyras mot valfri (bilburen) kärring.

Kapoff!

Jag har gått så långt att jag vid ett antal tillfällen skissat lite på en stålställning till min bil som skulle svälja en del av den ofrånkomliga smäll som skulle bli om jag började ramma tanter som kryper fram i trafiken. Jag har även kikat på ett eventuellt bilbyte till något bepansrat, en Hummer H1 till exempel. Eller något ännu större.

Blur är inget mästerverk till racingspel. Det är varken superkul eller supersnyggt och jag kommer aldrig att spela det igen efter att den här recensionen färdigställts. Men det är en sak som Blur lyckas otroligt väl med, och det är att låta mig leva ut de där psykotiska fantasierna om att bomba löständerna ur de där slökrypande trafiktanterna som jag avskyr (av hela mitt hjärta). För i det här spelet blandar utvecklarna bakom Project Gotham Racing-spelen semi-realistisk racing med verkliga bilmodeller - med furiös arkadlättja, Mario Kart-doftande vapen och mängder av kollisioner.

Upplägget är enkelt. 20 stycken bilar tävlar runt en snitslad bana. Spelet består av nio separata sektioner innehållande sju race var (allt som allt) och varje av de nio sektionerna avslutas med en boss. Utmed banan finns diverse power-ups som tillåter för spelaren att skjuta sina motståndare med missiler, plasmastrålar eller elektriska pulser. Bland dessa power-ups finns även en turbofunktion samt en liten grunka som mekar med ens egen bil såtillvida den beskjutits eller tillknycklats av den snudd på vansinnigt tuffa artificiella intelligensen som Blur innehåller.

Tidigare idag publicerade vi artikeln om tidernas 10 svåraste spel. Det har tagit månader att enas eftersom alla uppfattar svårighetsgrad på olika sätt. Jonas Mäki älskar till exempel att kärva och kämpa sig igenom retro-doftande banor och bestraffas för minsta lilla medan Jesper Karlsson alltid slår sönder något ur inredningen här på redaktionen när han dör. Jag hamnar någonstans mitt i mellan och hade såklart förväntat mig ett utmanande spel i fallet Blur (Project Gotham-spelen har alltid varit utmanande) men kanske inte riktigt i den utsträckningen som här erbjuds.

Blur är skitsvårt. De datorstyrda motståndarbilarna är stundtals direkt omöjliga att slå och en bit in i spelet gäller det verkligen att ha tungan rätt i truten då man utmanas av specifika fiendebilar på man-mot-man-race där vinnaren kammar hem den andres kärra. När det gäller just den här delen av Blur påminner det ganska mycket om Xbox-spelet Juiced som också innehåll en otroligt oförlåtande svårighetsgrad och man-mot-man-tävlingar där en förlust innebar att man blev av med kärran.

Svårighetsgraden i Blur är i slutändan för hög och på "Normal" slutar det inte sällan med att jag tappar ledningen och faller tillbaka till plats 12 ett halvt varv innan mål för att sedan inte ha en chans att hämta tillbaka den förlorade ledningen. För att vara ett lättsmält arkadspel är svårighetsgraden på tok för högt uppskruvad och det känns ibland som att Bizarre liksom tvingar ut en på nätet där mänskligt motstånd erbjuder mer balanserade race.

För det är online som Blur verkligen glänser. Här finns mängder av spellägen och multiplayer-biten fungerar ypperligt, rakt igenom. Jag kan ibland tycka att 20 spelare är lite för mycket då tävlingarna ofta övergår till totalt motormos där det bilburna kaoset ofta liknar stora högar av neon-pimpat vansinne. Team Races är därmed det kan helst rekommenderar då den här delen känns mest balanserad och absolut mest lättöverskådlig. Att köra i smågrupper och försöka vakta varandras bakpartier är en beroendeframkallande upplevelse som fungerar riktigt, riktigt bra.

I slit-screen har Bizzare Creations tvingats banta Blur, ganska ordentligt till och med. Den nödvändiga backspegeln har tagits bort, belöningssystemet saknas och det går inte att hoppa in i online-race så länge man spelar mot en polare på delad skärm.

När det kommer till bilfysiken i Blur märks det tydligt att Bizarre Creations utgått från Project Gotham Racing och gjort små men naggande goda förändringar för att skapa en mer lättsam racingupplevelse. Bilarna sladdar mycket enklare i Blur än i exempelvis Project Gotham Racing 4 och de är givetvis också betydligt snabbare. Samtidigt är fysiken och själva körkänslan inte alls lika överdriven som i exempelvis Burnout-serien utan hamnar i gränslandet mellan semi-simulation och arkadracing.

Grafiskt sett känns Blur som ett steg tillbaka för studion som tidigt i denna generationen stod för den snyggaste grafiken som fanns att beskåda. Project Gotham Racing 3 var en grafisk milstolpe i genren och med tanke på det är Blur en visuell besvikelse. Visst, bilarna är väldigt välgjorda och det finns en del effekter som ser riktigt bra ut. Men samtidigt är banorna generiska och detaljfattiga och hela spelet känns som om det dränkts i överdrivet tunga skuggor och brusig rörelseoskärpa.

När det gäller ljudet i Blur så känns det som om Bizzare Creations legat en aning på latsidan. Musiken är tråkig och intetsägande medan ljudeffekterna låter en gnutta för burkigt för min smak.

I slutändan är Blur ett bra racingspel som erbjuder kaotisk och frenetisk körning med stilfullt modellerade, verkliga bilmodeller. Online-delen är knökfull av godis och allt eftersom man blir bättre öppnas nya delar av spelet upp. Någon livsfarlig utmanare till Criterions Burnout-spel är det dock inte. Blur glädjer sadisten inom mig men lämnar racinggalningen en gnutta otillfredsställd.

Detta är en annons:
Detta är en annons:
BlurBlurBlurBlur
07 Gamereactor Sverige
7 / 10
+
Fartfyllt upplägg, varierade banor, många bilar, Innehållsrikt multiplayerläge
-
Medelmåttig grafik, blekt split screen-läge

En andra åsikt

Jesper Karlsson
Beta-versionen var verkligen ingen höjdare. Slamsig körkänsla och trista banor. Det är ingen underdrift att påstå att jag trodde att Blur skulle stinka. Men så blev inte fallet, för efter en vecka tillsammans med den färdiga versionen av Bizzare Creations märkliga fusion mellan Project Gotham och Mario Kart - är jag fast. Bilfysiken är en gnutta för stel och grafiken imponerar aldrig men körningen blir snabbt extremt beroendeframkallande och onlineläget är som sagt väldigt välgjort. 8/10
Detta är en annons:
BETA +