We are LIVE Streaming

Destiny: Vault of Glass Raid

Gamereactor International Svenska / Dansk / Norsk / Suomi / English / Deutsch / Italiano / Español / Português
Logga in medlem






Glömt lösenordet?
Jag är inte medlem men vill bli det

Eller logga in med Facebook-konto
FacebookFacebook
RECENSION

DOOM II: HELL ON EARTH

Hela helvetet återvänder än en gång och nu är det jorden som ska förvandlas till ett mindre trevligt ställe fyllt med aska och vidbränt människokött, detta måste du göra något åt!


Att Doom II: Hell on Earth är en odödlig klassiker är det väl få som inte håller med om, huruvida det känns aktuellt och intressant som spel år 2010 kanske det är fler som gärna vill bestrida. Personligen har jag alltid haft en speciell relation till id Softwares helvetesmassaker och när jag nu får äntra id Softwares egna helvete än en gång, känner man att det är ett spel från en annan tid, en tid där spel var spel och det egna ödet låg i ens egna händer.

Alla vet vi grundpremissen i Doom II: Hell on Earth, i det första Doom gick något snett på UAC-basen på Mars och helvetets invånare gjorde ett litet gästspel på den röda planeten för lite lämplig utrensning och allmänt helvetesbeteende. Som en duktig köttrygg till överjävlig marinkårssoldat rensade spelaren ut allt helvetiskt från Mars, allt var frid och fröjd och första bästa skyttel tillbaka till jorden togs för att smutta på Cinzano-drinkar och i det ljuvsa solskenet läsa... jag vet inte, italienska Vogue eller nåt.

Så blir dock inte fallet, Hin håle sett till att skicka sina kompisar till Jorden och allt från Stockholm till Scranton är fyllt med köttätande zombies och härliga monster som inget hellre vill än skicka hela mänskligheten ner i fördärvet. Så kan vi ju inte ha det och du måste därmed massmörda dig genom ett 30-tal nivåer och förpassa mörkrets krafter tillbaka till helvetet.

Upplägget är enkelt, du behöver hitta nycklar, trycka på knappar för att öppna låsta dörrar och förvandla allt därimellan till rykande slaggprodukter. Upplägget har alltid varit väldigt enkelt och det är där styrkan i Doom II: Hell on Earth verkligen ligger. Röj loss och ha skoj med vapen liksom. Allt detta till ett underbart midi-soundtrack av bästa rang. Det är svårt att inte ryckas med när man störtar genom korridorerna till Robert Princes stenhårda midi-toner och fyller impar och zombiesoldater med dubbla hagelkärvar.

Xbox Live Arcade-versionen inkluderar självklart det klassiska Deathmatch-läget och även ett co-op-läge för den som gillar att samarbeta sig genom kampanjläget. Precis som i Xbox Live Arcade-versionen av det första Doom kan man ställa in storleken på skärmen och anpassa den efter ens egen TV, de områden som inte räcks av spelet omges istället av svarta kanter då spelet visas i klassiskt 4:3-format. Grafik och ljud är självklart intakt och inget som på något sätt imponerar stort idag, men det går inte att komma ifrån att det är ett 15 år gammalt spel, som ändå besitter en väldig charm.

Doom II: Hell on Earth är ett spel som egentligen är lika bra idag, som när det släpptes. Utmaningen är konstant och man får till skillnad från många av dagens nyare spel, kämpa lite för att överleva. Samtidigt slipper man många av de irritationsmoment som ofta finns i dagens spel, såsom fiender som prickar dig från ett angränsande län, istället hör du mer elle mindre alltid om du har fiender i närheten och konstant matas man med små hintar om vad som finns runt nästa hörn.

Nerve Software har fått ynnesten att utveckla en helt ny episod till Doom II: Hell on Earth. Nio nya banor med samma gamla klassiska utseende som de gamla, men utvecklade med all finish och touch som branschen har lärt sig under de senaste 15 åren. De nya banorna är självklart mer detaljerat designade och innehåller mer utfyllnad än de gamla klassiska banorna. Därmed får vi se lite större banor och mer innehåll än de konstant raka korridorerna som präglade den ursprungliga kampanjen. Här har Nerve även valt att populera banorna med mycket mer fiender än tidigare, vilket i sig är lite av en bedrift.

Överallt man vänder sig träffar man på en otrevlig helvetesdemon som bara väntar på att få förstöra din kropp och förtära din själ. Till skillnad från i originalkampanjen finns det här sällan en enda lugn stund och man måste faktiskt ge Nerve en applåd då de har lyckats utforma ett fullkomligt briljant tillägg till ett redan väldigt kompetent paket.

När man spelar Doom II: Hell on Earth är det såklart lätt att bli nostalgisk, spelet i sig är ju på inget sett något revolutionerande eller nytt, det var det inte ens när det släpptes. Dock innehåller det massvis med utmaning och ett enklare, mer avskalat spelupplägg än vad man är van vid sedan tidigare. I Doom II: Hell on Earth blir det aldrig komplicerat, samtidigt som det kanske inte heller bjuder på någon upplevelse i absoluta världsklass. Dock ska det erkännas att Nerves nya kampanj faktiskt lyfter denna klassiker till nya höjder och det resulterar i en välförtjänt extrapoäng.

För de som gillar det klassiska Doom är Doom II: Hell on Earth ett givet köp, för oinvigda och de som inte bryr sig om nostalgi torde demot kunna avgöra om det är värt pengarna eller inte. Personligen kan jag tycka att trots att det är rakt och ibland simpelt i sin struktur, bjuder det på en ärligare utmaning än vad spelen gör idag. Grafik och ljud för mina tankar tillbaka till 90-talet och id Softwares egna lilla helvete, ett trevligt ställe att vara, några svettiga och hektiska timmar.

Doom II: Hell on EarthDoom II: Hell on EarthDoom II: Hell on EarthDoom II: Hell on Earth
08 Gamereactor Sverige
8 / 10
+
Härligt retroröj, utmanande, lysande musik, bra spelkontroll
-
För simpelt för vissa, dåliga dödsmatch-banor
Detta är en annons:
BETA +