Gamereactor International Svenska / Dansk / Norsk / Suomi / English / Deutsch / Italiano / Español / Português / Français
Logga in medlem






Glömt lösenordet?
Jag är inte medlem men vill bli det

Eller logga in med Facebook-konto
FacebookFacebook
recension

Dragon Ball Xenoverse

Jattateeee! Tidsresor och anime-bataljer. Jerry har delat ut sparkar på marken och i luften i Dragon Ball Xenoverse.

Detta är en annons:

Den ytterst kaotiska, dramatiska introsnutten ackompanjeras av fartfylld technorock med japansk touch. Sammanbitna miner och inzoomade blickar utbyts, varpå titeln till spelet sprängs fram på skärmen. Mina fördomar om anime tycks infrias redan här, men det hindrar mig inte från att nyfiket trycka på start och sätta igång Dragon Ball Xenoverse.

För första gången i Dragon Balls långdragna TV-spelhistoria, är det en egenskapad protagonist som gäller. Jag kan välja mellan fem vitt skilda klasser, där bland annat försvar eller attack, styrka eller snabbhet är olika beroende på vilken karaktärstyp jag vill vara. Som den Dragon Ball-nybörjare jag är, skapar jag en Earthling som är lagom bra på det mesta. Det kan ju inte gå snett? Jo då, men det ska jag berätta mer om senare...

Detta är en annons:

När min tjusiga, blåhåriga spelkaraktär är skapad, äntrar jag en hubbvärld. Min tecknade Earthling träffar där Trunks, och det står genast klart att Xenoverse förväntar sig att spelaren ska ha förkunskaper om Dragon Ball för att få ut så mycket som möjligt av spelet. Jag som aldrig har sett ett enda Dragon Ball-avsnitt tidigare, har ingen aning om vem denne Trunks är. Tydligen är han en Time Patrol, som nu behöver min hjälp att ställa i ordning vissa historiska händelser (läs: historiska slagsmål) för att kunna rädda Goku från döden.

Dragon Ball Xenoverse
KI-projektiler erbjuder ett mer passivt attackmönster och räddar mig ofta från döden när livmätaren är låg.

Goku, som verkar vara en betydelsefull person inom Dragon Ball-universumet, gör att jag lägger ned kontrollen för att få lite mer kött på benen. Jovisst! Goku är ju för bövelen huvudpersonen... Tack internet för att du finns och kan tillhandahålla med den information som Dragon Ball Xenoverse så kallhjärtat räknar med att jag redan besitter.

Nu menar jag förstås inte att det är fel att rikta ett spel mot den redan etablerade publiken, men det är värt att poängtera att Dragon Ball Xenoverse är som roligast för spelaren som redan är insatt i anime- eller manga-förlagan. Efter en del internetsnokande, beger jag mig hur som helst tillbaka till spelet, där Trunks ber mig att utforska hubbvärldens tre olika områden: en marknad där jag kan köpa nya sorts attacker och kläder, en duellplats där vanliga dueller samt sidouppdrag kallade Parallell Quests erbjuds både offline och online, och så självaste Plaza of Time där huvuduppdragen - Time Patrol - går att finna.

När jag strövar omkring i hubbvärlden, slås jag av hur livlöst allting känns. Runtomkring står ospelbara karaktärer som pratar genom dialogrutor istället för riktigt röstskådespel. Att det dessutom är laddningstider mellan de tre olika platserna i hubbvärlden, gör att Dragon Ball Xenoverse känns lika föråldrat som de datorgjorda effekterna i skräckfilmen Jumanji från 1995 (ja, den med Robin Williams).

Dragon Ball Xenoverse
Hubbvärlden är inte det mest actionpackade stället att befinna sig på...

Raskt överger jag den träiga hubbvärlden, för att istället ge mig i kast med huvudstoryn. Här är det mer fart! Trunks förklarar att vissa historiska fighter har mixtrats med av en okänd duo, och att Goku med flera måste räddas av mig. Historien måste återgå till vad den en gång var och jag blir således sänd till dåtiden för att ställa allt till rätta. Detta är själva grundpelaren i Dragon Ball Xenoverse, en rätt enkel premiss som är desto svårare att ta sig an.

Jag nämnde tidigare att jag valde en Earthling för att kunna slåss på ett så varierat och framgångsrikt sätt som möjligt. Det dröjer dock inte fler än två Time Patrol-uppdrag, innan jag får erkänna mig besegrad och måste ge mig av på sidouppdrag för att nå en högre nivå med min övermodiga protagonist. Spelkontrollen är visserligen enkel att bemästra, där vanliga bas-attacker mixtras med lite starkare sådana och avslutas med rejäla superattacker när min energimätare är full, men att jag slåss som jag ska hjälper föga när mina temporära medhjälpare knappt gör någon skada på fienden. Till slut blir motståndet mig övermäktigt och jag ger alltså upp Time Patrol, eftersom det helt enkelt är omöjligt att klara vissa huvuduppdrag utan att först samla på mig tillräckligt många erfarenhetspoäng genom sidouppdrag.

Dragon Ball Xenoverse
Att trä på sig den högteknologiska ögonlappen Scout leder ofta till upphittade små skatter.

Istället för att ta mig vidare i huvudstoryn, får jag alltså bege mig av till Parallell Quest. Där kan jag välja att slåss offline med datorstyrda karaktärer från Dragon Ball-universumet vid min sida, eller hitta mina medkombattanter online. Det sistnämnda är att föredra, eftersom riktiga spelare gör långt mycket mer nytta än det datorstyrda, ganska värdelösa alternativet i Dragon Ball Xenoverse. När jag har genomfört några Parallell Quests, har jag tillräckligt många erfarenhetspoäng att spendera på styrka, hälsa och alla de andra attribut som jag behöver uppgradera innan jag kan fortsätta med huvuduppdragen som är Time Patrol.

Dragon Ball Xenoverse
Dragon Ball Xenoverse
Dragon Ball Xenoverse
Dragon Ball Xenoverse
Dragon Ball Xenoverse
Dragon Ball Xenoverse
Dragon Ball Xenoverse
Dragon Ball Xenoverse
Dragon Ball Xenoverse
Dragon Ball Xenoverse
Dragon Ball Xenoverse
Dragon Ball Xenoverse
Dragon Ball Xenoverse
Dragon Ball Xenoverse
Dragon Ball Xenoverse
Dragon Ball Xenoverse
Dragon Ball Xenoverse
Dragon Ball Xenoverse
Dragon Ball Xenoverse
Dragon Ball Xenoverse
Dragon Ball Xenoverse
Dragon Ball Xenoverse
Detta är en annons: