Gamereactor International Svenska / Dansk / Norsk / Suomi / English / Deutsch / Italiano / Español / Português
Logga in medlem






Glömt lösenordet?
Jag är inte medlem men vill bli det

Eller logga in med Facebook-konto
FacebookFacebook
recension

Mario Party 10

Nintendo besvarar äntligen frågan om hur bra Mario Party egentligen skulle kunna bli till Wii U genom att faktiskt släppa det. Vi har roat oss kungligt och har nu satt ett betyg...

Detta är en annons:

Det var bara två drag kvar, och min polare Börje skrockade självsäkert och strök sig över buken med 58 hopsamlade stjärnor. Själv låg jag två på ynka 30, så matchen var i princip avgjord. Ett tärningsslag senare hamnar gruppen på en Bowser-ruta, varpå han illasinnat föreslår att vi ska spela om hälften av allas stjärnor. Börje fick alltså satsa 29 stjärnor, själv kom jag undan med 15 och resten ännu färre.

Detta är en annons:

Ett minispel tog vid där det gällde att kasta in en bomb bland en massa Bob-Ombs, och hoppas på en så liten kedjereaktion som möjligt. Det slutade med att jag rodde hem matchen och plötsligt badade jag i stjärnor. Börje svor styggt och insåg att det var match igen, men under följande tärningsslag fick han först tio minusstjärnor och råkade på nytt ut för Bowser som utan pardon tog hälften. Helt plötsligt var Börje sist.

Mario Party 10
Precis som i Mario Party 9 sitter alla i samma fordon och förflyttar sig samtidigt.

I alla andra spel hade jag avskytt detta scenario, i Mario Party 10 fullkomligen älskar jag det. Den rena, oförfalskade sadismen där två tärningsslag fullkomligt kan rubba placeringarna. Mario Party 10 är i slutändan nästan som att spela Yatzy. Jag kan fatta hur mycket kloka beslut som helst och ro hem minispelen, men i slutändan kommer slumpen ofta vara det som avgör utgången.

Det gör att alla kan vara med och spela, och Mario Party 10 är därmed ett spel där folk som hånskrattar åt utmaningen i Super Meat Boy kan spela på nästan samma villkor som femåringen som aldrig provat något Mario tidigare. Den bättre spelaren kommer vinna oftare, men inte alltid. Dessutom finns många vinster att se fram emot under själva brädspelandet eftersom alla minispelen skapar en massa prestige.

Mario Party 10
Både bossfighter och minispel är av ovanligt hög klass.

Mario Party 9 kom att bli något av en nystart för serien. Istället för partier som tog runt en timme att spela där man gick runt, runt på en spelplan med en pjäs - sattes Mario och gänget i ett fordon som tog dem med på ett litet äventyr. Antalet minispel minskades, mer slump tillfördes och pengarna och stjärnorna slopades till förmån för ministjärnor. Det var något av en vattendelare som många ogillade, medan andra älskade.

Själv hörde jag till sistnämnda gruppen. Visst fanns det nackdelar, men Mario Party behöver också utvecklas, och det var precis vad som nu hände. Banorna fick tydligare teman, med minibossar och en stor fight mot slutet. I Mario Party 10 fortsätter utvecklarna Nd Cube där föregångaren slutade och det är alltså mer av det konceptet som gäller. Den här gången finns dock möjligheten att spela ett traditionellt minispel om du har Svampriket-Amiibos som låser upp detta alternativ.

Mario Party 10
Tack vare HD-grafiken se spelplanerna bättre ut än någonsin,

Amiibos fungerar därmed lite som DLC där det alltså finns innehåll på skivan du inte kan komma åt innan du handlat en Amiibo av rätt sort. Helst flera om du vill ha mer än en bana att välja bland. Att spela på detta sätt hade kunna vara roligt om det nu inte vore för att Nintendo tvingar mig att även använda Amiibos under själva spelandet. Varje gång en tärning ska kastas krävs att Amiibon läggs mot Wii U Gamepad, vilket för tankarna till hur ett enkelt knapptryck på A-knappen kunde vara ersatt av att skaka en Wii-fjärr förra generationen då allt skulle vara rörelsekänsligt för sakens skull.

Det förtar glädjen och även fast jag har gott om Amiibos till både mig och mina vänner så verkar ingen sådan superpepp på att sitta med en liten plastgubbe i näven medan man spelar. Det hade varit betydligt vettigare att bara låta oss låsa upp detta innehåll med en Amiibo och sedan låta det vara kvar så länge som Wii U är igång medan man spelar som vanligt. Risken för missbruk är minimal, alla Amiibo-samlare jag känner drar sig för att alls öppna figurerna, de vill ha dem i obruten förpackning.

Mario Party 10
Det är gott om grenar där man kan jävlas med varandra.

Om detta inte stör dig kan du se fram emot mycket Amiibo-innehåll, vilket lett till att det är något färre ordinarie banor i Mario Party 10. Fem stycken finns att välja på, samt ett renodlat minispelsläge som dock är väldigt fiffigt utformat. Jag måste ändå säga att jag tycker det är aningen i minsta laget med innehåll och hade gärna sett lite mer.

Redan när Wii U utannonserades trodde jag att ett nytt Mario Party var nära förestående. Så blev det alltså inte, utan det skulle komma att ta två och ett halvt år. Det kan jag fortfarande tycka är lite märkligt, men klart är att Wii U Gamepad öppnar för alldeles underbara möjligheter i spelet. Med facit i hand anser jag dock att Nintendo missar det här, då det är tämligen få gånger konceptet alls nyttjas.

Mario Party 10
Efter avklarade rundor erbjuds inte längre någon statistik där man kan se vem som egentligen var minispelsmästare och liknande.

När det spelas normala partier trycker Bowser bakom sex galler som vart och ett representeras av ett tärningsslag. När alla slag, det vill säga ett till sex, rullats på tärningen kliver han fram och gör livet surt för personen som slog det avgörandet tärningsslaget och passar även på att dekorera med lite fler fällor längre fram på banan. Det är visserligen kul att se Bowser trycka där bakom (och Toad på en av banorna), men det är inte sådär jätteimponerande användning av en extra skärm.

Däremot finns ett spelläge där fyra spelare ska försöka undvika en femte i rollen som Bowser. Det är en rolig variant som tillför glada skratt, men känns lite underutvecklat. Det är mer en bonus snarare än ett matigt tillskott. Det hade gärna fått utvecklas mer, för grundidén är väldigt bra men nu tröttnade vi relativt snabbt på det.

Mario Party 10
Med Amiibos kan du låsa upp mer klassiska Mario Party-bräden.

Pluspoäng till minispelen som jag upplever är av bättre snitt än tidigare. Det finns enstaka rötägg som en bana där man springer automatiskt och ska hoppa och ducka. Hoppande sköts dock med den godtyckliga viftfunktionen i Wii-fjärren och för att öka farten ska den skakas. Synd på en gren som hade varit bland de bättre med riktig spelkontroll. I ett annat bottennapp ska små fiender såsom Goombas räknas för att se vilken det finns flest av, men där jag ser vad motståndarna väljer. Ingen tar därmed fel utan det urartar i en kamp om vem som hinner trycka snabbast på rätt alternativ. Hade jag istället uppmanats att trycka styrkors för en figur, A för en annan och B för den tredje, hade det istället varit en toppengren.

Men med runt 80 minispel är två missar inga problem och det finns flera förstklassiga att ha roligt med. Min favorit låter Mario och gänget hoppa på en bergssida där jag hela tiden kan bli utknuffad av de rörliga väggarna alternativt ramla när marken skjuts ut och in. Det ges möjlighet att jävlas med varandra samtidigt som det gäller att vara på sin vakt och ha en gnutta flax. Mario Party när det är som bäst med andra ord.

Mario Party 10
En normal spelomgång tar ungefär en halvtimme.

Mario Party 10 är i slutändan snudd på obligatoriskt att ha hemma i spelhyllan just för att det är så lämpat att spela med alla bekanta, och det är underbart att se de vackra och fantasifulla minispelen och spelplanerna i ljuv HD-grafik för första gången. En del tveksamma beslut gör att det inte riktigt når upp till de bästa delarna i serien, men å andra sidan finns det fortfarande inget annat digitalt brädspel som matchar detta.

07 Gamereactor Sverige
7 / 10
+
Ovanligt bra minispel, roligt Bowser-läge, innehåller klassiska spelplaner, ljuvlig design, massor att låsa upp
-
Ogenomtänkt Amiibo-stöd, få ordinarie spelplaner, saknar statistik

En andra åsikt

Petter Hegevall
Till skillnad från min kära vapendragare och assisterande redaktör Jonas "Lakkupippu" Mäki tillbringar jag inte 35 timmar per vecka med diverse partyspel. Jag brukar däremot njuta av lite Mario Party, ibland, i goda vänners lag. Dock inte del 10 som är ett ytterst svagt spel som är omöjligt att rekommendera. Detta känns som renodlad mjölkning. Trist. 5/10
Detta är en annons: