Om det är någonting som den italienska spelstudion Milestone inte saknar så är det passion. Jag besökte deras kontor i september 2014 och bortsett från hysteriska mängder espressokoppar och cigarettfimpar - var utvecklarnas lokaler proppfyllda med passionerade, entusiastiska och ambitiösa personer som i Ride försökt klumpa ihop all den erfarenhet och rutin som de samlat på sig under de senaste åren.
Efter att ha utvecklat spel som SBK Generations, MotoGP 14, WRC 4 FIA World Rally Championship och SBK 2011: Superbike World Championship har Milestone siktat mot stjärnorna. Ride är ett försök att bygga en racingvärld hårt inspirerad av själva grundstrukturen i Gran Turismo, med fokus på tvåhjulsdriven racing, tuning och styling. Upplevelsen är tänkt att inspirera redan inbitna motorcykelfanatiker samt trollbinda icke-initierade nybörjare.
Karriärläget i Ride är upplagt precis som i Gran Turismo. Det handlar om att börja från början men att sikta mot stjärnorna. Om att traggla sig genom ett antal rätt trista tävlingar på trötta cyklar för att vinna prispengar och med dessa pengar uppgradera, trimma och inhandla nya bågar för att kunna klättra i rank och ta sig an allt snabbare motståndare. Redan under mitt Bologna-besök under fjolårshösten stod det klart för mig att Milestone lyckats hitta en belönande körkänsla som på ett representativt sätt lyckats emulera beteendet i olika typer av motorcyklar.
Att vrida runt gashandtaget hela vägen, kliva ned med överkroppen och lägga ned såväl axel som knä för att slicka asfalten i den fjärde kurvan på Potrero Circuit, är en belönande känsla som går att jämföra med ögonblicket då bilen smeker insidan av Nordslingans klassiska "Schikane". Och det är där som Ride glänser och glimrar som allra mest. Det finns passion i det här spelet, entusiasm och kärlek inte bara för racing och motorsport i allmänhet utan för road racing i synnerhet. Där har Milestone lyckats.
Det finns dock en hel del områden där de inte lyckats särskilt väl. En av dessa är alla dröjsmål, väntetider och laddskärmar som förstör en rätt rejäl del av Ride. Det var länge sedan jag spelade ett spel (förutom Bloodborne vars makalöst dryga "You Died"-laddningstider fick mig att våldsskrika av våldsam frustration) som tvingat mig att stirra på urtrista laddningsskärmar mer än detta. Varje gång ett lopp ska starta om laddar spelet onaturligt mycket. Det handlar om minuter, varenda race. Varje gång jag ska hoppa runt i menyn - samma sak, för att inte tala om väntetiderna som uppstår varje gång jag avser att byta ut en fälg eller en kåpa på motorcykeln jag rattar för tillfället.
Värst är det när dubbla laddningstider uppkommer som inför varje lopp. Efter att ha valt vilken av mina bågar jag ska använda i kommande tävling börjar spelet ladda medan jag tvingas stirra på en stillbild av motorcykelmodellen jag nyss valt. Efter 44 sekunder dyker en liten symbol föreställande X-knappen upp. När jag väl tryckt på den börjar spelet ladda igen, med samma laddningsbild på samma motorcykelmodell. Att spela Ride är tålamodskrävande, något fruktansvärt. Jag har stirrat betydligt, betydligt mer på laddningsskärmarna i det här spelet än vad jag faktiskt kört motorcykel. Det märks att Milestone inte riktigt besitter den spetskompetens som krävs idag för att tävla med racinggenrens främsta på det tekniska planet och detta bidrar till att förstöra delar av spelupplevelsen. Tyvärr.
Racingbanorna och spelets miljöer är en annan del av Ride som inte imponerar, alls. Under långa stunder ser omgivningarna ut som om de hämtats direkt från ett Playstation 3-spel och även om motorcyklarna (inklusive förare) ser betydligt bättre ut vore det orättvist att kalla Ride för ett snyggt racingspel. Milestone har som sagt tidigare bevisat att de helt enkelt inte hänger med genrens giganter gällande grafik (WRC-spelen var aldrig särskilt trevliga att titta på) och i Ride blir det plågsamt uppenbart att studion borde köpa in en grafikmotor som CryEngine eller Unreal 4 istället för att tjura på med sin egenutvecklade variant.
Tillkommer gör en smått hysteriskt mängd textur-popping som ofta får objekt i horisonten att likna rena rama stroboskopen. Detta är ett större problem under de onlinetävlingar som jag deltagit i än i själva karriärläget men existerar genom hela spelet och borde naturligtvis aldrig ens vara ett bekymmer med en så pass kraftfull konsol som Playstation 4 faktiskt är.
En del av spelets grafik som verkligen inte är en besvikelse, är dock animationerna som kommer från Emotion FX-teknologin som Milestone licensierat. Föraren och på det sätt som han/hon klättrar runt på bågen när jag lägger ned inför stundande kurva är ordentligt välgjort och tillsammans med lyckad motorcykelfysik gör detta till något av en fröjd för den inbitne. Till skillnad från så gott som varenda MC-spel som jag testat under de senaste 15 åren ser själva motorcykeln plus förare verkligen 100% helt verklighetstrogen ut när den slungas runt på någon av spelets 14 banor.
Att kasta runt sin vildsinta sporthoj i Ride är i grunden riktigt roligt. Hjälmkameran som Milestone lånat från Slightly Mad Studios Need for Speed: Shift-titlar fungerar ypperligt och motorcykelfysiken är som sagt bra. Balansen mellan vridmoment och toppfart är klart godkänd och dynamiken i hur däckfysiken fungerar i samförstånd med systemet för gravitation är till belåtenhet. Det är, för min del, allt runtomkring som sänker det här betyget och som till stor del förstör upplevelsen - ganska precis exakt som det sett ut i de senaste tre Gran Turismo-spelen. Presentationen är olidligt torr och livlös, berättarrösten sömnframkallande generisk, laddningstiderna sanslösa och musiken katastrofal. Om Milestone renoverar alla beståndsdelar utom just själva körningen i den ofrånkomliga uppföljaren kan Ride 2 komma att bli en riktig fullträff.