Gamereactor International Svenska / Dansk / Norsk / Suomi / English / Deutsch / Italiano / Español / Português
Logga in medlem






Glömt lösenordet?
Jag är inte medlem men vill bli det

Eller logga in med Facebook-konto
FacebookFacebook
recension

Mortal Kombat X

Jonas Mäki har knäckt ryggrader, slitit ut tarmpaket och krossat hjärnor i drivor i Mortal Kombat X...

Det känns som lilla julafton när jag sätter mig ner med Mortal Kombat X. Bläddrar förstrött mellan de olika karaktärerna och kikar på deras många fightingstilar. Sedan jag fick möjligheten att provspela tidigare i år vet jag att det inte bara är kosmetika, utan något som förändrar upplägget från grunden. Varje figur är helt enkelt tre väldigt olika, och i grund och botten finns därmed tre gånger så många figurer som listan ger sken av.

Detta är en annons:

Jag bestämmer mig för att premiärstryket i det färdiga Mortal Kombat X ska delas ut av Kung Lau och hans Hat Trick-variant med möjligheten att lägga ut sin stiliga huvudbonad som fälla. Ett koncept som för tankarna till Urien i Street Fighter III: Third Strike och möjliggör långa, smarriga combos. Grundtanken är att jag helt enkelt ska juggla min motståndare så länge det går och sedan få dem att landa på min hattfälla, varpå de studsar upp och ännu mer stryk kan delas ut mot den försvarslöse stackaren.

Detta är en annons:
Mortal Kombat X
Inklusive DLC finns 29 figurer att välja bland, alla med tre distinkt olika stilar. Räkna inte med att bemästra Mortal Kombat X det närmsta året.

Ett underbart grundkoncept som tillför ett välbehövligt djup till serien. Min gode vän och tillika motståndare ger sig istället på Scorpion och väljer kampstilen Ninjutsu. En stil som ger en Scorpion som påminner om den vi är vana vid - varpå matchen kan börja. Det känns direkt hur Netherrealm Studios arbetat hårt med den enskilt största bristen i Mortal Kombat-serien, nämligen flytet - följsamheten. Det har aldrig riktigt funnits där tidigare - alltid varit aningen styltigt.

Här flyter det på med figurer som lyder min minsta vink och Xbox One-handkontrollen (har främst spelat denna version) visar sig leverera när det kommer till slagsmål. Allra bäst är det förstås med arkadjoystick, och lyckligtvis har jag en sådan med stående i garderoben (bredvid mina lakritspipor). Det blir en hård fight där vi hinner prova på flera nya spelmässiga grejer i Mortal Kombat X, inte minst Xray-attackerna som är direkt häpnadsväckande våldsamma, samt möjligheterna att nyttja själva miljöerna till enstaka attacker, vilket ger ett tämligen unikt slagsmål olikt det mesta annat i genren.

Mortal Kombat X
Brutalities är tillbaka. Denna gång är det inte bara glorifierade automatiska combos, utan ett sätt att avsluta matcherna.

Matchen avslutas som sig bör med en Fatality, vilken även den är blodigare och råare än någonsin förr. Jag skulle säga att Mortal Kombat X nu befinner sig precis på den gräns där det fortfarande är roligt, men börjar angränsa mot regelrätt, osmakligt snusk. Jag upplever det lyckligtvis aldrig som att de går över gränsen, men var beredd på något betydligt mer hårresande än i de tidigare spelen. 18-årsmärkningenär tämligen välförtjänt.

Kärnmekaniken är i stort sett oförändrad mot tidigare delar med två knappar för slag och två för sparkar. Precis som i Soul Calibur-serien sköts blockeringarna via en knapp, vilket bidrar till att ge Mortal Kombat X en rörlighet som ofta saknas i de fightingspel där man blockar genom att trycka bakåt. Rent generellt sett är Mortal Kombat X inte överdrivet combovänligt, utan fokus tycks istället ha legat på att göra slagserierna mer komplexa. Det gäller att studera och träna, för de absolut bästa ger en brutal mängd skada.

Mortal Kombat X
Redan från start finns mängder av mikrotransaktioner och sätt att betala för att låsa upp innehåll.

Varje combo bör som sist åtföljas av en Xray-attack om du har laddad mätare, alternativt en EX-specialare för att kräma ut de sista dropparna ur din motståndare. Även om det är komplicerat, så är det fortfarande Mortal Kombat och tämligen lätt att bara spela, för den som inte vill något annat än att spela med polarna utan inslag av prestige eller tävling. Men det märks tidigt att Netherrealm Studios vill att det här ska vara ett fullgott alternativ på turneringar och liknande, och jag uppskattar hur de prioriterat spelbarheten först och främst.

För det ska sägas direkt. Fighting är en genre för två personer som slåss mot varandra. Singleplayer är i de absolut flesta fall en mycket torftig grej med krystad story, korkad artificiell intelligens och avsaknad av variation. Föregångaren, det nionde Mortal Kombat, var dock en annan historia med en riktigt välgjord singleplayerkampanj de välförtjänt fick mycket beröm för. Det är en av mycket få gånger jag uppskattat detta. Dessförinnan var det förmodligen Soul Calibur till Dreamcast som erbjöd något liknande.

Kampanjen i Mortal Kombat X är dock kortare och kan klaras på några timmar. En stor del av förklaringen till detta är att det helt enkelt är lite lättare och mindre varierat. De mest frustrerande inslagen som bossfighter eller asymmetriskt handgemäng är nu bortplockade. Det var något jag kritiserade i föregångaren, men som jag nu ändå märker tillförde något - nämligen just variation. Att bara köra en serie man mot man hela vägen, gör att det trots ett underhållande berättande (som i ärlighetens namn fortfarande överskuggar alla konkurrenter på området) blir helt enkelt inte lika intressant.

Mortal Kombat X
Precis som i Injustice: Gods Among Us är banorna till viss del interaktiva. Det har sällan någon större inverkan på spelandet dock.

Grundkonceptet är att det denna gång gått 25 år sedan sist, och därför har figurerna åldrats betänkligt, några har fått barn och andra har bara försvunnit. En del gamla ansikten skymtar förbi i spelets story utan att vara spelbara och det känns som att Netherrealm Studios gjort det mesta av konceptet. Presentationen är dessutom sådär ostigt rakt på sak som gamla kungfu-filmer ofta var (inte minst filmen Mortal Kombat), vilket får mig att dra på smilbanden med jämna mellanrum.

Att lång tid gått sedan föregångaren är något jag gillar eftersom fightingspel lite för ofta känns som uppdateringar snarare än nya spel där bara två-tre nya ansikten lagts till och alla gamla bekanta återvänder. Här hittar vi exempelvis avkomman till Johnny Cage och Sonya Blade - nämligen Cassie Cage, som även fungerar som något av storyns huvudperson. Ferra/Torr förtjänar också att nämnas, en unik skapelse som egentligen är två figurer där en av de tre kampstilarna låter ena halvan stå vid ringside och titta på.

Mortal Kombat X
Grafiken är väldigt genomarbetad, i synnerhet till PC syns viket arbete som lagts ned på detaljrikedomen.

Totalt är det 24 figurer med på skivan utan nedladdningsbara sådana, vilket känns mer än tillräckligt, även om somliga kritiserat det för att vara för få. Men jag tar hellre färre fullt fungerande och balanserade figurer än att få så många som möjligt. Dessutom är varje figur i praktiken som ovan nämnt tre, så jag har inga invändningar här. Däremot störs jag av mängden DLC som finns tillgänglig redan från start. Det känns tyvärr ovärdigt att det första jag uppmanas göra är att ladda hem bjässen Goro och det dräller av saker som alternativa dräkter och till och med Fatalitys som kan utföras enklare. För mig känns det här mest girigt. Javisst, jag behöver inte handla, men jag vill inte bli påmind hela tiden om allt jag saknar i det spel jag just köpt för 600 kronor.

Det finns fler sätt för den ensamme spelaren att underhålla sig på, inte minst online. Bland annat finns ett nytt Krypt-läge i förstaperson där du undan för undan låser upp saker (eller betalar en slant för att slippa spela). Viktigast är naturligtvis alla "Towers" med olika utmaningar som roteras vid olika intervaller, men det Netherrealm har hypat mest är "Faction War". Du väljer en av fem sidor att slåss för och allt du gör sedan, inklusive att bara slåss mot polarna, bidrar till att stärka ditt eget lag. Sedan finns givetvis online. Jag hör till dem som aldrig var överdrivet imponerad av Mortal Kombat på den här biten och tyvärr är Mortal Kombat X inte mycket bättre.

Mortal Kombat X
Onlinekoden är inte riktigt så bra som den borde vara och vill du kunna spela någorlunda seriöst bör du se till att dina motståndare är geografiskt nära dig.

Jämfört med de japanska storheterna eller Killer Instinct är Mortal Kombat X lite för instabilt online. Just fighting är en genre där minsta lilla feltajmade grej får direkt katastrofala följder och jag insåg snabbt att det här inte var något för mig personligen. Ska jag spela Mortal Kombat X online så får det vara mot sådana jag känner som bor relativt nära med bra uppkoppling. Här finns en del att jobba på, tycker jag. Innan jag avrundar recensionen vill jag inflika att det märks att det är anpassat för en ny generations konsoler. I synnerhet PC-versionen (som dock strulat otroligt mycket initialt) är grymt tjusig och sätter en standard för genren som lär vara den rådande under lång tid framöver. Det märks dock att det inte är helt optimerat ännu och skärmuppdateringen halkar efter ibland till alla versioner. Dessutom tycker jag nog att det blir lite för plastigt mellan varven.

Mortal Kombat X
Det kanske inte är mer blod i Mortal Kombat X jämfört med tidigare delar, men det är betydligt råare upplagt.

Men för att summera uppskattar jag hur Netherrealm Studios prioriterat, undantaget de giriga mikrotransaktionerna och ojämn nätkod. För första gången känns serien som ett seriöst alternativ till exempelvis Street Fighter och Tekken. Mortal Kombat X är gediget spelmässigt på ett sätt som jag inte tycker serien varit sedan Mortal Kombat 3 och allt tycks vara fokuserat på gameplay snarare än att fylla ut med lullull runtomkring.

Mortal Kombat X är kort sagt ett spel man köper för att det faktiskt är riktigt bra att spela mot andra, inte för att det finns så otroligt mycket att göra ensam. Jag är för min egen del övertygad om att jag kommer spendera mer tid med detta än föregångaren tack vare just detta.

Mortal Kombat X
Mortal Kombat X
Mortal Kombat X
Mortal Kombat X
08 Gamereactor Sverige
8 / 10
+
Mycket bra spelkontroll, smart upplägg med kampstilar, ursnygg grafik, passar både proffs och nybörjare, mycket singleplayerinnehåll, härlig humor
-
Ojämn nätkod, giriga mikrotransaktioner, tröttsam story

En andra åsikt

Petter Hegevall
Story Mode är uselt. Låt mig börja med att klargöra detta. Riktigt, riktigt uselt och därmed inte ens nära den kvalitet som Mortal Kombat (9) erbjöd för den ensamme storytorsken. Jag avskyr även de skrikiga, snudd-på påtvingade mikrotransaktionerna eller überpatchen som måste laddas hem för att Mortal Kombat X ska fungera överhuvudtaget. Med det sagt älskar jag i stort sett allt annat i det här spelet som utan tvekan är spelseriens absoluta höjdpunkt. Bättre flyt i matcherna, följsammare fighters med mer kraft och momentum samt trevligare balans och mer valfrihet utgör grundstommen i ett strålande spelsystem, att grafiken och ljudet är brutalt bra gör knappast saken sämre. Jag trodde verkligen aldrig att jag skulle skriva detta men just nu regerar Mortal Kombat genren fullständigt. 8/10
Detta är en annons: