Gamereactor International Svenska / Dansk / Norsk / Suomi / English / Deutsch / Italiano / Español / Português
Logga in medlem






Glömt lösenordet?
Jag är inte medlem men vill bli det

Eller logga in med Facebook-konto
FacebookFacebook
RECENSION

BLACKLIGHT: TANGO DOWN

Jonas har krigat loss i Blacklight: Tango Down, som är tänkt att vara ett billigare alternativ till Modern Warfare och Bad Company. Men hur bra är det egentligen...


Grundidén i Blacklight: Tango Down är genialisk. Jag vet inte hur många av mina bekanta som aldrig klarat storyn i Battlefield: Bad Company 2 eller Call of Duty: Modern Warfare 2. De spenderar all sin tid med onlinekrig, trots att det är storyn den mesta av budgeten gått till. Så varför inte bara slop storyn då, och skicka med enbart multiplayer-komponenten. Ungefär så tycks Zombie Studios ha resonerat, och de tankegångarna är det sannerligen inget fel på.

Det finns dock en liten brist i planen. Både Battlefield: Bad Company 2 eller Call of Duty: Modern Warfare 2 hör till det bästa man kan spela online, Blacklight: Tango Down gör det inte. Jag kastas bryskt ut i strid utan någon som helst förklaring om någonting, och något fungerande match making som låter mig kriga mot andra n00bs finns inte.

Istället hamnar jag med veteraner, utrustade med perverst grymma vapen med dinglande plyschtärningar (japp!) eller dekorerade med coola nyckelringar (jajjebox!), som skoningslöst skjuter mig i stycken. Jag tvingas till och med stänga av spelet och surfa lite info på diverse spelforum innan jag vågar mig online igen.

Och då växer Blacklight: Tango Down. De tidigare närmast openetrerbara menyerna går plötsligt att hjälpligt uttolka och jag börjar så sakteliga förstå hur allt hänger samman. Här finns till exempel möjligheter att skräddarsy och bygga på sina vapen på samma sätt som i Army of Two. Antalet puffror är magert, men mängden prylar till dem är fantastiskt. Det går utmärkt att komponera sin drömpuffra på ett sätt som ger i alla fall lite MacGuyver-vibbar.

Men så var det ju spelbarheten. Och den är det faktiskt inget fel på. Det är som själva grundstommen i alla förstapersonsskjutare, utan alla de krystade spellägen som vanligtvis kastas in. Jag får till exempel spela dödsmatcher (både alla mot alla och i lag), fånga flaggor, plantera bomber och ta över områden.

Den stora grejen med Blacklight: Tango Down är att det är framtidskrig. Genom ett knapptryck kan du för en kort stund se genom väggar och föremål för att se var dina motståndare finns. Vilka självfallet kan förhindra det genom diverse flashbang-liknande granater. Inget banbrytande koncept, men det fungerar. Även spelkontrollen är utmärkt och möjliggör taktiskt spelande.

Vad som ligger Blacklight: Tango Down i fatet är att det finns så många fullprisspel som har så mycket bättre online-stöd, utan att det för den sakens skull är dåligt (för det är det inte). Varför skulle jag vilja harva på med det här när jag kan starta Rainbow Six: Vegas 2 eller Halo 3 och få allt mycket bättre.

Jag gissar att de flesta äger en förstapersonsskjutare värd namnet idag med ett bra community, och för dem finns det ingen riktig anledning att växla till detta. Enda fördelen med Blacklight: Tango Down är att det är billigt, men det skulle ha behövt vara ännu lite bättre och ha ännu lite mer innehåll för att verkligen kännas motiverat att spela. Det är svårt att låtsas att jag har roligare än jag har bara för att spelet är billigt.

Men om du absolut inte äger någon annan förstapersonsskjutare eller bara vill ha några veckors snabb förströelse kanske Blacklight: Tango Down ändå kan vara något för dig. Det är värt pengarna, men mer är det heller inte.

Detta är en annons:
Detta är en annons:
Blacklight: Tango DownBlacklight: Tango DownBlacklight: Tango DownBlacklight: Tango Down
06 Gamereactor Sverige
6 / 10
+
Bra vapenmodifiering, 12 varierade multiplayer-banor, genomtänkt spelkontroll
-
Ojämn grafik, få vapen, urusla menyer
Detta är en annons:
BETA +