Alan Wake: The Signal

Alan Wake var ett både olustigt och suggestivt äventyr med enorm potential. Potential som aldrig riktigt togs tillvara på av Remedy och mynnade ut i en underhållande och välskrivet, men något repetitivt äventyr som hackades sönder av ganska menlösa strider som faktiskt inte tillförde något.

Men konceptet fanns som sagt där. Man visste aldrig riktigt vad som var verklighet och vad som inte var det, och det är just var Remedy nu väljer att bygga vidare på i den allra första Alan Wake-expansionen The Signal. The Signal kan laddas ned gratis av alla som köpt ett nytt ex av Alan Wake där en kod som låser upp det medföljer. De som handlat begagnat måste däremot betala 560 Microsoft-poäng för kalaset, vilket visar sig vara en ganska bra prissättning.

The Signal tar vid där Alan Wake slutar (läs inte vidare om du ännu inte klarat äventyret, då det finns vissa spoilers), och även om Alan Wake tycks ha fått mer koll på den verkliga världen, är hans sinne fortfarande upp och ned. Och faktum är att hela The Signal utspelas i just Alans sinne, vilket betyder att man får en ännu mer vriden värld än i originalet.

Ingenting man ser behöver nödvändigtvis vara verklighet och allt känns oerhört suggestivt. Det stora problemet med The Signal, som också förföljer mig är det faktum att det inte innehåller någon riktig historia. Alan är fast i sina drömmar och till skillnad från huvudäventyret där man hela tiden jagar efter Alans fruga, finns här egentligen ingenting som driver på mig att fortsätta äventyra. Exakt vad signalen i The Signal är för något ska jag naturligtvis inte avslöja, men vägen dit är tämligen befriad från allt vad story heter.

Alans sinne är en farlig plats där Bright Falls framför dina ögon kan förvandlas till något helt annat. En öppen plätt kan kläs med skog, vägar kan rämna framför dina fötter och broar kan dyka upp ur tomma intet. I luften flyger även bokstäver som man kan lysa på för att få exempelvis mer batterier och ammunition, och det känns riktigt olustigt tryckande.

The Signal är även märkbart svårare än originaläventyret, vilket i kombination med avsaknad av story gör att det är just Alan Wakes gameplay allt handlar om. Och faktum är att det hjälper upp The Signal. Utan en spännande story att följa, blir striderna istället det intressanta, och de är svårare än någonsin. Det leder ofta till en spännande flykt där man kämpar för livet för att överleva.

Något annat jag är tacksam för är att det inte finns så mycket saker att samla på. Inga termosar på ologiska ställen eller manuskript liggandes på avlägsna platser (jag avskydde att inte kunna spela spelet som en spännande thriller utan måsta ränna och kolla under Washingtons alla granar i originalet för att hitta all story). Visserligen finns tio väckarklockor som symboliserar Alans behov av att vakna, men de känns både mer logiska och är som sagt också bara tio.

I slutändan lider The Signal av att inte ha någon riktig historia och jag förmodar att kommande expansionen The Writer kommer fylla i precis så många luckor att det plötsligt finns något slags logik i äventyret. Men det är kul att spela, ursnyggt och många gånger sanslöst spännande. Hade det här varit ett kapitel i det ordinarie äventyret, hade det varit ett av de bättre och det är absolut värt sina slantar.