Gamereactor International Svenska / Dansk / Norsk / Suomi / English / Deutsch / Italiano / Español / Português
Logga in medlem






Glömt lösenordet?
Jag är inte medlem men vill bli det

Eller logga in med Facebook-konto
FacebookFacebook
RECENSION

EYE PET: MOVE EDITION

Sony ger oss ännu en pälsboll som du kan klappa och leka med, på golvet framför teven. Denna gång styrs gulligullandet med Playstation Move-kontrollen


Jag har inget emot alternativa kontrollmetoder. Tvärtom har några av mina bästa spelstunder det senaste halv-decenenniet skett med något som inte varit en klassisk handkontroll i näven. Guitar Hero, Buzz och Singstar har alla bjudit på god underhållning och vunnit på, inte lidit av, nytänktande i hårdvara.

Men när jag sitter där på vardagsrumsgolvet framför Eye Pet: Move Edition, skrapandes med pekfingret i parketten för att locka till mig en äcklig Monchichi-klon, har jag aldrig längtat så mycket efter den heliga treenigheten Fåtölj, Handkontroll och Stillasittande. Och framförallt efter ett annat spel.

Eye Pet: Move Edition är samma spel som Eye Pet som släpptes till Playstation 3 i höstas, med tillägg för konsolens nya handkontroll. Äger du redan det gamla spelet kommer en patch släppas för att hålla dig uppdaterad med nutiden. Nu slipper vi de särskilda korten som skulle placeras ut på golvet och Move-kontrollen fungerar som olika leksaker för din pälsboll, som återigen behöver både lek och mat för att inte bli ledsen.

Till en början måste du röja ett spelbart område framför din TV och placera Eyetoy-kameran lågt ned. Som du säkert sett i reklamfilmer för Move, Kinect och Wii äger ju dock ingen i världen soffbord, så det borde inte vara några problem.

Du får ett ägg, ruvar en smula och belönas sedan med en Eye Pet som är din för resten av livet. Jag döper min krabat till Belzebubbiz och förväntas att få känslomässiga band till den. Det sker aldrig. Visst, jag tillhör kanske inte spelets målgrupp, men som vi vet kan yngre spelare vara precis lika kräsna, om inte mer, än vuxna gamers.

Jag vill vara tydlig med att jag aldrig haft något mot gullighet i spel utan tvärtemot fått hjärtat smält av allt från Yoshis och Sackboys till Lumas eller Pokémons under mina år som spelare. Men jag kan för mitt liv inte förstå vad folk ser hos Eye Pet. När denna syntetiska, pipiga, äckel-gulliga hårboll skuttar över skärmen fyller mörka tankar om smådjurskremering mitt inre och jag vill bli injicerad med grovgrus bara för att känna något annat.

Även om spelkontrollen är en förbättring jämfört med det förra spelet finns ändå brister. Detaljer som att du måste byta till handkontrollen för att kunna skriva in din Eye Pets namn är korkat och att man inte använt ett peka-och-klicka-upplägg för att skriva likaså. Visst, det går att mata in bokstäver genom märkligt gestikulerande, men det går i snigelfart. Jag förstår inte heller varför jag måste använda min hand för att klappa eller locka på min Eye Pet när nu Move-stödet är orsaken till den här titelns existens.

Och när jag plockar fram leksaker till Belzebubbiz (som låses upp i ett långsamt tempo) och viftar dem framför nyllet på honom reagerar han väldigt opålitligt. Eftersom jag rör mig i djupled på riktigt och mitt husdjur bara har ett fiktivt sådant blir effekten väldigt påklistrad och den lilla illusion som finns försvinner. Tanken är att vi ska komma närmare vår Eye Pet genom att vi båda syns på bild samtidigt, men jag tycker effekten blir den totalt motsatta.

Jämför detta med ett spel som Nintendogs, där avståndet mellan husse/matte och virtuellt husdjur är betydligt mindre tack vare hur vi på ett mer fysiskt sätt interagerar med stylusen, valprackaren faktiskt tittar en i ögonen och vi inte behöver vara med i bild. Grafiskt blir det en rätt ful krock när en suddig bild av vårt vardagsrum möter pastelfärgade plastleksaker.

Precis som tidigare introduceras nya föremål och lekar väldigt tätt på varandra, men varje förändring är inte speciellt intressant i sig (dessutom är den babbliga forskaren som håller hos i handen fortfarande lika frusterande). I stället för en stor, öppen lekplats som omedelbart finns tillgänglig ur kartong måste vi ta denna utstakade väg framåt för att låsa upp allt till vår Eye Pet. Det är inte bara en gång under mina Eye Pet Move Edition-sessioner som jag sneglat på Toy Story 3 och längtat efter dess fria Toybox-läge.

Jag kan inte tala för en hel generation mindre spelare, och de kommer säkert att vilja spela Eye Pet och kanske till och med ha roligt under någon lek, något minispel eller någon matstund. Men spontant känns det som om betydligt bättre alternativ finns.

Detta är en annons:
Detta är en annons:
Eye PetEye PetEye PetEye Pet
03 Gamereactor Sverige
3 / 10
+
Unik spelidé
-
Tråkiga lekar, slött tempo, godtycklig spelkontroll, babblig presentatör, kass grafik
Detta är en annons:
BETA +