Gamereactor International Svenska / Dansk / Norsk / Suomi / English / Deutsch / Italiano / Español / Português
Logga in medlem






Glömt lösenordet?
Jag är inte medlem men vill bli det

Eller logga in med Facebook-konto
FacebookFacebook
RECENSION

HALO: REACH

Så var det äntligen dags, Bungie tar farväl av Halo-serien med det största och mäktigaste spelet hittills. Gamereactor har hårdtestat och är redo att berätta om de avslutar serien med flaggan i topp...


Jag flyger den futuristiska helikoptern Falcon mellan New Alexandrias kilometerhöga skyskrapor när jag nås av anropet. En grupp UNSC-krigare har problem på en nattklubb. Jag gör helt om och sätter av för att assistera dem när plötsligt en skvadron fientliga skepp dyker upp bakom mig. Mina rotekamrater bemannar kulsprutorna och lyckas med nöd och näppe klara livhanken. Jag landar den rykande helikoptern på ett tak så högt upp att jag inte ens kan se marken och ger mig av för att assistera trupperna.

Till min förfäran ser jag att de terroriseras av Hunters, Halo-världens kanske jävligaste fiender. Till råga på allt är de fyra stycken. Det blir en Halo-strid olik någon annan jag utkämpat där jag hoppar över bardiskar, river ned drinkglas på golvet och tömmer magasin efter magasin i de bepansrade jättarna, som besvarar elden med ett kraftfullt fyrverkeri. En discokula roterar i taket och skapar en märklig stämning av lika delar död och glamour.

Det är nu tre år sedan Halo 3 släpptes och avslutade den historia som Bungie påbörjade i Halo: Combat Evolved. Covenanterna är nedkämpade, ringvärldarnas hemligheter avslöjade och luckorna i storyn fyllda. Hur går man vidare efter det? Genom att blicka bakåt såklart. Med Halo: Reach vrider Bungie klockan tillbaka till tiden då Covenanter fortfarande var mystiska och Master Chief bara var en mängden bland många likvärdiga Spartan-krigare.

Halo: Reach är Bungies motsvarighet till Titanic, en liknelse de själva ofta gjort i intervjuer. Storyn handlar om planeten Reach, en av mänsklighetens viktigaste utposter fylld med militär industri och forskning. Men som vi kunde läsa redan i instruktionsboken till Halo: Combat Evolved för snart nio år sedan, är Reach dödsdömd. Covenanterna attackerade med en kraft som aldrig tidigare skådats, och Master Chief lyckades som enda Spartan-krigare undkomma och flydde till den numera så klassiska ringvärlden Halo.

Vi vet alltså att Reach kommer gå under och vi vet att alla Spartaner är dödsdömda. Det gör Halo: Reach till en dyster, mörk och bitvis olustig historia om en kamp mot nästan löjligt dåliga odds. Men berättelsen innehåller även hjältemod och en okuvlig vilja att kämpa till den sista blodsdroppen för att bevara mänskligheten.

Du spelar som det senaste tillskottet i Noble Team, en Spartan-trupp bestående av sex starka viljor med varierande bakgrunder och färdigheter. Här finns till exempel den väldige Jorge som gladeligen släpar runt på enorma miniguns som om det vore en frigolitattrapp, men även dataspecialisten Kat och prickskytten Jun. Det är ni sex som går på äventyr för att försöka rädda det som räddas kan av Reach.

Ja, om inte du pluggar in en extra handkontroll eller kopplar upp dig mot Xbox Live, det vill säga. Halo: Reach stödjer nämligen co-op för upp till fyra spelare genom hela äventyret. Bungie rent av uppmanar folk att spel co-op för att verkligen få uppleva äventyret som de tänkt sig, och skruvar upp svårighetsgraden lite extra för varje person som ansluter sig. Tanken är att man ska kunna försöka flankera fienden, nyttja alla fordon mer effektivt och samarbeta i grupp på de milt sagt enorma banorna.

Bungie är omåttligt stolta över den artificiella intelligensen i Halo: Reach, och det med all rätta. Det finns fler fiendetyper än någonsin förr och alla känns plötsligt livsfarliga. En annan anledning till det är att Bungie velat göra Covenant skrämmande igen. Spartan-soldaterna har inte den inbyggda översättaren Master Chief har, så Covenanterna talar på sitt eget språk som är unikt för varje ras. En kanonmatsfiende som Jackals låter plötsligt direkt obehagliga och flera gånger när de överraskat mig med sin utomjordiska rotvälska har en kall kår kilat upp längs med ryggraden.

Covenanterna ser också annorlunda ut, då Bungie återvänt till de tio år gamla ursprungliga designerna över hur fienden skulle se ut. Av tekniska skäl fick de sedan det enklare utseende vi vant oss vid idag när Xboxen släpptes. Nu ser man verkligen att Grunts har på sig en rustning innehållandes konstgjort iskallt klimat av det slag som finns på deras hemplanet. Och skjuter man av slangarna i deras livsuppehållande system börjar de små Gruntsen flyga omkring för att krascha in i en vägg eller något annat med en köttig ljudeffekt.

Även ljudet låter för övrigt bättre. Vapnen är tyngre, aggressivare och det smäller med mer tryck än det någonsin gjort i Halo-serien. På samma sätt har grafiken gjorts om från grunden. Till exempel består en Assault Rifle nu av fler polygoner än en hel marinkårssoldat gjorde i Halo 3. Till sist har Bungie jobbat hårt på designen för att göra Reach till en trovärdig och varierad värld där ingen bana är den andra lik. Och man har faktiskt lyckats. Här finns frodig växtlighet, karga bergsområden, rymdskepp, den enorma staden New Alexandria, avlägsna ruckel, nattbanor och mycket mer. Dessutom finns gott om olika djur och vanliga civilister, vilket gör allt så mycket mer levande. Målsättningen har varit att ingen bana ska vara den andra lik, och Bungie har lyckats fullt ut.

Utan att avslöja för mycket av storyn, är Halo-serien känd för sina många episka scener. I Halo: Reach är de fler än någonsin. Covenanternas ofattbart kraftfulla attack har förvandlat Reach redan spektakulära himmel till ett brinnande inferno, och som kontrast till detta syns ofta de olycksbådande silhuetterna av kilometerlånga Covenant-fregatter som spyr ur sig förödande attacker medan hela svärmar av Banshees dominerar himlavalvet.

Det finns fler scener som varit så maffiga att jag bara lagt ifrån mig handkontrollen, tänkt "Vafan var det som just hände" medan ett brett flin brett ut sig i ansiktet. Bungie bara lassar på med effekter, fordon och explosioner. Det rasar ned rymdskepp från himlen och till synes oändligt höga skyskrapor sprängs medan andra stora battaljer hela tiden äger rum i horisonten. Det är så storslaget att det saknar motstycke.

Halo: Reach överraskar även med flera andra roliga moment. Som vi bland annat fick se under årets E3-mässa får man bland annat krypa in i ett rymdskepp och ge sig ut i omloppsbana runt Reach för intensiva dogfights mot horder av Banshees och andra värre farkoster som Covenanterna skickar mot en. Man kunde tro att det bara skulle vara en menlös gimmiick, men det är grymt bra utfört med bra spänning och i själva verket en av höjdpunkterna i Halo: Reach.

Medan tiden i ett rasande snabbt tempo rinner ifrån planeten Reach, kämpar jag tappert på med Noble Team som bara blir allt mer tilltufsade. Spelkontrollen är förstklassig precis som vanligt i Halo-serien, vilket kommer väl tillpass i de intensiva striderna. Man får till fots kriga mot Covenant-skepp, slita deras tanks i stycken med bara händerna, kalla ner understöd från omloppsbana och brottas med håriga Brutes.

Man vill inte sluta spela, man kan inte sluta spela. Man känner hela tiden på sig att Spartan-krigarna mycket väl vet vilket hårt öde som väntar dem, men att det inte bekommer dem det minsta. Halo: Reach är Bungies längsta äventyr hittills och för mig tog det runt nio timmar att spela igenom, och då gjorde jag ändå långt ifrån allt.

Men hur maffig och pampig storyn än är i Halo-spelen, är det multiplayer som ger den stora livslängden. Halo 3 är än idag det näst mest spelade spelet på Xbox Live, och huvudattraktionen i den amerikanska spelligan MLG (som bland annat har ESPN-kontrakt). Halo 3 var multiplayer-perfektion på ett sätt som inga andra konsolspel ens kommer nära, och det är såklart en tuff grej att följa upp.

Eftersom Halo: Reach utspelas före Halo: Combat Evolved, har man försökt återvända till den känslan. Det betyder i praktiken att man helt slopat förmågan att ha dubbla vapen från Halo 2, tagit bort föremålen från Halo 3 och ratat de extra granattyperna från Halo 3: ODST samt alla bonusföremål. Kvar är ett mer avskalat multiplayer-läge som känns mindre konstlat och mer intuitivt.

Istället snabbt leta efter sitt favoritvapen och föremål som osynlighet efter att man spawnat, får man nu välja mellan varje dödsfall vad man vill ha för vapen och specialförmåga ur en lista om 3-5 alternativ (beroende på vad man spelar). Vips startar du med ett vapen du trivs med, och är osynligheten något du gillar så kan du välja att använda den så snart din mätare för specialförmågor laddats upp.

Själv fastnade jag snabbt för bubbelskölden och den klassiska pistolen från Halo: Combat Evolved. Den är brutalt stark och skölden kommer väl till pass eftersom den även skyddar mina lagkamrater när det krisar. Men det finns flera andra varianter som hologram som kan springa iväg och dra på sig elden, jetpacks och möjligheten att sprinta.

Vapenarsenalen är större är någonsin och Bungie har vågat sig på att slakta ett antal heliga kor under utvecklingen. Till exempel är prickskyttegeväret inte riktigt samma supervapen det en gång var, givna förstahandsalternativet Battle Rifle har ersatts av klart sämre DMR och för att kunna få sin energi tillbaka räcker det inte med att stå i skydd längre utan man måste ha medicin. Ingenting har fått vara som det var, utan man har rört om ordentligt i grytan. Något jag applåderar. Så mycket som jag tycker om Halo 3 var min största farhåga inför Halo: Reach ändå att det helt enkelt inte skulle kännas nog fräscht.

Själv fastnade jag stenhårt för banan Spire som har ett nästan löjligt högt torn i mitten från vilket man bokstavligt talat ser allt. Dit tar man sig antingen med hiss eller en så kallad "man canon", men det finns även Banshees tillgängliga så man kan flyga upp, samt massor av andra fordon på marken. Inte minst nya helikoptern Falcon.

Firefight är också tillbaka från Halo 3: ODST och är nu bättre än någonsin med matchmaking-funktioner och detaljerade inställningsmöjligheter. Jag vill även slå ett slag för Forge. Det fanns visserligen även i Halo 3, men har nu gjorts om från början så vilken klåpare som helst kan bygga grymma banor nästa helt utan begränsningar. Något som lär bli en enorm succé. Race och Rally är också två lite otippade funktioner Bungie lagt till, sannolikt mycket för att det är så kul att köra fordon i Halo, men framför allt för att fansen byggde så mycket racing-banor i Halo 3. I Race och Rally handlar det alltså inte alls om att skjuta motståndarna, utan om att tävla med fyrhjulingarna Mongoose på olika sätt.

Halo: Reach är Bungies avsked från Halo-serien, förmodligen för gott. Och Bungie har velat leverera den bästa, mest omfattande och tyngsta Halo-upplevelsen någonsin som sitt farväl till serien de en gång skapade. Nu tar nystartade 343 Industries över utvecklingen av Halo-serien, men Bungie har lagt ribban så högt att när vi tänker tillbaka på Halo-serien om tio år tror jag planeten Reachs olyckliga öde och de självuppoffrande krigarna i Noble Team vara det som folk minns bäst.

Detta är en annons:
Detta är en annons:
Halo: ReachHalo: ReachHalo: ReachHalo: Reach
10 Gamereactor Sverige
10 / 10
+
Perfekt spelkontroll, fantastiskt multiplayer-stöd, extremt mycket innehåll, härlig musik, bra banbyggar-editor, grym grafik
-
Inget widescreen-stöd på delad skärm

En andra åsikt

Petter Hegevall
Stickspåret Halo: ODST ser jag på idag som en ganska ordentlig besvikelse. Visst var multiplayer-delen an slags best of-samling från Halo 3 (and beyond!) men singleplayer-delen var svag, splittrad och proppad av märkliga designval. i Reach har Bungie återgått till en betydligt mer bekant formel som varenda Halo-fan kommer att känna sig bekväm med. Storyn är ibland en gnutta slätstruken, Covenanternas artificiella intelligens är stundtals märklig och rent visuellt har Halo: Reach en del problem med skärmuppdateringen men i övrigt bjuder Bungie på samma spelmässigt slipade och tempomässigt perfekta action som de gjort sedan det första spelet i serien. Äventyret förlitar sig lite för mycket på gamla idéer och känns ibland lite väl mycket som en repris av något man redan spelat, men multiplayergodiset är av grym kvalitet (som vanligt). 8/10

Medlemsrecensioner

  • 9906anke
    Bungies sista spel har kommit. Jag som började spela Halo 3 som första spel av Halo hade ganska stora förväntningar på ett avslut på en grym serie.... 9/10
  • left4lover
    Slutet av bungies serie är helt klart deras bästa med för bättrat online extrem story snygg grafik längre och bra ljud.Om ni är ett fan av halo köp... 9/10
  • metalteam123
    Halo Reach utspelar sig före Halo: Combat Evolved Halo Reach kretsar kring Spartan III-soldaterna i gruppen Noble team. Dessa spartaner, som tillhör... 7/10
  • stoffman94
    Den bästsäljande exklusiva serien till Xbox och en av de mest populära spelserierna någonsin går tillbaka till rötterna. Är det något att behålla,... 9/10
  • alleballe
    vällkomen till reach. Halo reach utspelar sig före alla de andra spelna i serien. Här får du inte spela som master cheif utan noble six, det nyaste... 10/10
  • Tonker
    Lediga helger med regn och åska har sina fördelar. Inte minst om det ligger spelslattar här och var och väntar på att bli avslutade. Så har det varit... 7/10
  • Dinox13
    bungies sista spel i halo serien men att 343 industries kommer ta över gör allt bättre Welcome to Reach , halo rätt så tråkigt men man tröttnar... 7/10
Detta är en annons:
BETA +