Icewind Dale 2

Icewind Dale 2 (IWD2) utspelar sig i Dungeons & Dragons klassiska Forgotten Realms-universum. Den röda tråden i historen är att goblin-raserna med orcherna i spetsen anfallit The Ten Towns; den nordliga alliansen av handelsstäder. Detta går ju inte alls för sig utan det gäller för dig och ditt band med glada legoknektar att rycka ut och rädda dagen. Dock måste du givetvis lösa en del andra klurigheter innan. Du startar i hamstaden Thagos; här har ett band med goblins anfallit och den lilla staden vid havet är upp och nervänt. Det är bara att börja rensa upp.

Alla rättrogna D&D-galningar kan andas ut. Allt styrs av tärningen och ett svärd gör 2d6 eller 4d12 i skada beroende på storlek och magisk laddning. Spelet använder sig D&D tredje generationen, vilket innebär både nya klasser och underklasser att välja mellan, nya trollformler och rent allmänt ett lite friare erfarenhets-system - man är inte låst från början till en klass utan kan inleda en ny karriär lite när som helst under spelets gång. Dessutom är det slut på de gamla tokigheterna att vissa blandade fighter/cleric-klasser inte kan kasta trollformler med rustningar på sig. Bland mycket annat förstås.

Spelet börjar med att du ska skapa dina karaktärer. Det finns en uppsjö att välja mellan och det gäller att försöka vara smart och sätta ihop ett så komplett gäng som möjligt. Givetvis kan du välja mellan att spela själv utan hjälp från NPC:er, men det kommer att bli tråkigt och spelet tappar lite av sin charm. Det är ganska tidsödande att skapa alla karaktärer och det finns därför färdiga grupper med fantasifulla namn att välja mellan. Enkelt, men kanske inte så roligt att spela med en grupp i 100 timmar som du inte själv satt ihop.

Striderna är det centrala i IWD2, du råkar redan från start på fiender och det enda som står mellan att de kokar och äter dig till middag är de, till en början rätt mediokra vapnen. Tids nog samlar du på dig pengar, nya vapen och inte minst erfarenhet så att livet blir lite lättare att leva. Striderna inte så engagerande, det är inte som i Diablo eller Divine Divinity där du med risk för allvarlig skada på ditt pekfinger får klicka för att svinga stål. Här klickar du helt sonika på en fiende och din karaktär anfaller då honom tills han är död eller du valt en annan fiende. Det märks att det är lite för mycket tärningsspel i bakgrunden för att det ska bli riktig action. Tidigt i spelet vart en av mina hjältar omringad av fem goblins, alla stod och hackade på varandra bra länge innan någon träffades. Sving, sving, sving, sving, sving, HACK osv osv. Låter mer som mig på golfbanan än som en reslig krigarhjälte. Det är ibland så att man kan sätta igång en fight för att sedan gå in i inventarielistan och pula lite för att sedan titta till sin hjälte och se hur det går för honom.

IWD2 bjuder på över 300 trollformler och för att hålla reda på alla så får man en smart guide med i boxen, något som verkligen kommer till användning, speciellt om du tänkt dig en karaktär som är mer åt det magiska hållet. Det finns funktioner för att hålla reda på vilka uppdrag du håller på med och man kan markera intressanta platser på spelets karta, men det är något omständligt och har gjorts bättre på andra håll. Andra saker att irritera sig på är att du måste plocka upp et föremål och placera detta i din inventarielista för att sedan högerklicka på sagda föremål för att se stats. En lång procedur om du bara vill kolla om den yxa du hittat i skogen är bättre eller sämre än den du redan har. Men det finns ett förvånansvärt djup i IWD2. Historien går inte av för hackor och du kommer att ha kul länge med det här spelet, förutsatt att du sätter true D&D före knivhuggaraction.

Spelets motor har sina rötter i svunna tider och det märks. Saker och ting hackar lätt och grafiken kan ibland vara smått irriterande - för att inte tala om att "pathing" funkar lika uselt som i alla Black Isles spel. Det vills säga - äventyrarna traskar hela tiden fel på vägen till målet, och just som man blir anfallen av världshistoriens största drake, så är halva styrkan ute och velar i korridorerna.

Men det är inte därför man köper IWD2, det är för att man vill uppleva Forgotten Realms. Och spelet gör sig garanterat bättre om man redan spelat Icewind Dale eller Baldurs Gate; det är relativt svårbemästrat och för nybörjar-rollspelaren är det ett kanske ett tveksamt val. För den härdade rollspelaren är dock IWD2 rena fyndet - det finns monster och konflikter att hacka sig igenom så det räcker i veckor och månader.