Formel 1 är en av mina stora passioner, tillsammans med spel då. Det finns få saker som får mig att reagera lika starkt som ett lopp i racingens kungaklass. Under ett lopp är det inte helt ovanligt att jag pendlar mellan avgrundsdjup ilska och himmelsk eufori över vad som händer på banan. De senaste årens utbud av Formel 1-spel har dock varit obefintligt.

Men för ett och ett halvt år sedan kom den magiska nyheten, Codemasters hade köpt upp Formel 1-licensen och nu skulle det bli andra bullar. Mina förväntningar har varit höga, med tanke på Codemasters erfarenhet gällande racingspel och med den fenomenala EGO-motorn som grund, kunde det egentligen inte bli annat än ett fantastiskt spel.

Huvudfokus i F1 2010 är såklart karriärläget. Här får du välja att spendera tre, fem eller sju säsonger i Formel 1 och du börjar i ett av säsongens tre nya team, HRT, Lotus eller Virgin. Varje säsong ger teamet dig en uppgift som du ska klara av för att hamna i god dager och kunna avancera till nya team. Ju bättre du presterar, desto bättre blir du belönad. Inför varje lopp sätter teamet upp målsättningar för hur du bör prestera, beroende på tidigare bedrifter på banan. Till en början tar man såklart en hel del stapplande steg. Olika banor fungerar olika bra med olika däck vid olika temperaturer.

Sedan ska man få till bilens prestanda och anpassa det efter rådande omständigheter. Du kan ställa in varje inställning för sig, eller välja bland ett gäng förvalda som ger exempelvis maxfart utan downforce och vice versa. Det tar ett tag att få harmoni i körningen att anpassa sig efter bilens karaktär, då det alltid är något som skiljer alla bilar åt. När man har rattat en Lotus en hel säsong och fått kämpa med svag downforce och bromssträckorna från helvetet, är det en helt annan upplevelse att testa en McLaren eller någon annan toppbil, då dessa glider runt kurvorna likt en ål i en hink med vaselin.

Under mina inledande sessioner i Lotus-bilen märkte jag inte direkt några svagheter hos bilen ute på banan. Farten rakt fram i Cosworth-motorn var fullt godkänd och bromsarna tog godkänt. Problem uppstod dock snart när jag på allvar började tackla höghastighetskurvor. Avsaknaden av downforce får helt enkelt bilen att driva allt för långt ut i kurvorna och mina spårval var, all over the place, för att använda utrikiska uttryck. När man sedan väl var ute på banan med de lite vassare bilarna, Red Bull, McLaren, Ferrari, ja då hade man inte speciellt mycket att sätta emot dessa giganter. Men trägen vinner i F1 2010 och snart fick jag tillgång till lite nya inställningar och förbättringar till bilen.

Det är här de olika uppgifterna kommer in. På träning får du ett mål du ska uppfylla, full fräs banan runt inom en viss tid. Om du lyckas, kommer du att få en ny uppgradering till bilen och till en början är det inga större problem att klara med dessa utmaningar. Till en början är det lätt att tro att detta spelelement inte gör någon större skillnad, men om du sitter i en tvättäkta klåparkärra så kommer du att jubla högt över att få tio procent bättre downforce, det är ett som är säkert. I karriärläget handlar det ju hela tiden om att klättra uppåt och valet är ditt, var med och utveckla ett nybörjarteam från grunden hela vägen upp till prispallen, eller byt upp dig genom team-hierarkin.

Beroende på hur lång karriär du spelar, kommer du att få olika kontraktserbjudande olika snabbt, om du spelar en tre-säsongers-karriär kommer till exempel de absoluta toppteamen att få upp ögonen för dig snabbare. Du tävlar också hela tiden mot din teamkamrat och när du har bevisat dig vara den bäste föraren i teamet, kommer du att promotas till försteförare och kommer att få uppgraderingar före din stallkamrat.

Vädret är såklart en ytterst viktig komponent i F1 2010 och under en raceweekend får du en uppskattning på hur vädret kan komma att bli under de olika dagarna, något som självklart inte är en hundraprocentig sanning. Väderomslag är inget ovanligt och det kan gå ganska snabbt från torrt till riktigt blött. Här gäller det att planera väl och utnyttja situationen till max, personligen tog jag min första pole position när jag var den enda förare som hann sätta ett varv i torra förhållanden innan det började vräka ner.

När kvalet började hängde regnet i luften, himlen var domedagsmörk och sannolikheten för regn var 99%. Utan att knappt ens ställa in bilen efter min körstil kastade jag ut mig på banan och satte ett varv under torra förhållanden. Visst var jag två eller tre sekunder långsammare än vad resten av fältet normalt sett är, men eftersom alla andra väntade med att kvala tills nederbörden täckte banan, satte de varvtider som ändå var flera sekunder sämre än mina. Även om man lyckas få pole position på kvalet, tenderar det i början att skilja en hel del mellan de olika bilarna när det väl kommer till avgörandet.

Vad jag trodde skulle komma att bli min första seger, visade sig snart istället bli en omöjlig besvikelse då Felipe Massa såg förbi mina desperata blockeringsförsök och lätt tog sig förbi och knuffade ner mig till en andraplats. I mål var han sju sekunder före mig, medan jag frenetiskt kämpade mot att hålla Mark Webber bakom mig. Andraplatsen var ett faktum under dessa lite speciella förhållanden, men till nästa lopp var dock ordningen återställd och jag kvalade än en gång in på en 15:e-plats. I början skiljer det flera sekunder mellan toppbilarna och bottenskrapet och man får verkligen kämpa för sina positioner.

Det finns fyra svårighetsgrader, easy, normal, hard och expert. Varje svårighetsgrad går sedan även att skräddarsy så man får den upplevelse man själv vill ha. Standardinställningarna på easy sköter nästan allt som finns, undantaget gaspedalen. Spelet bromsar själv och assisterar i svängarna, dessutom är det full traction control påslagen. Närkontakt med motståndarbilar är inga problem och man kan mer eller mindre valla sig fram genom fältet utan att något negativt händer. Man ska anstränga sig hårt för att det ska gå illa överhuvudtaget. Om man vill skräddarsy utmaningen så har man fortfarande den gamla svårighetsgraden i grunden även om man stänger av traction control, abs-bromsar och övriga hjälpsystem.

Något som betyder att även om man inte har hjälpsystemet påslaget, kan man fortfarande valla sig genom fältet i kamp om positioner utan att ådra sig skador på bilen medan världshistoriens mest förlåtande bilfysik gör sig påmind konstant. På normal så förändras såklart motståndarnas beteende på banan och bilfysiken blir även lite tillstramad och mer utmanande. Den oförsiktige som gasar på allt för mycket i utgången på kurvorna kommer att märka att bilen numera beter sig på ett annat sätt och lätt kan snurra runt. Om man kör på en motståndare är det lätt hänt att framvingen ryker all världens väg, men så mycket mer händer inte i skadeväg.

När man sedan avancerar till hard och expert så blir det mer och mer utmanande, på expert har man heller inte tillgång till återspolningssystemet, farten känns på ett helt annat sätt. Dessutom är skadorna betydligt mer påtagliga och närkontakt kan komma att straffa sig ganska hårt om det vill sig illa. Att kalla F1 2010 för en simulator som Codemasters har gjort, är lite väl magstarkt. Ska man vara helt ärlig handlar det mer om ett spel med en ganska tydlig arkadinriktning, men som även ger en hel del utmaning när man höjer svårighetsgraden.

Utmaningen ska dock inte förväxlas med realism då till exempel Rfactor och Geoff Crammonds gamla Grand Prix 4 gör ett betydligt bättre jobb på den biten, F1 2010 är en simulator precis lika lite som Race Driver: Grid är en simulator, skillnaden är bara den att F1 2010 har kallats för just en simulator. I verkligheten är F1 2010 ett lättillgängligt racingspel på samma sätt som Sonys Formula One Championship Edition. Dock vore det fel att påstå att F1 2010 är ett tråkigt spel, jag som inte riktigt uppskattar de tunga simulatorerna finner mig mer till rätta här och har faktiskt väldigt kul. Fartkänslan är enorm och den ofta ganska förlåtande fysiken, kombinerat med återspolningsfunktionen resulterar i ett spel som absolut bör sorteras under arkadracing.

Dock finns det en del minus som är svåra att ignorera. För även om F1 2010 rent grafiskt absolut är godkänt, är det inte alls lika snyggt som Codemasters tidigare titlar (Colin McRae: Dirt 2, och Race Driver: Grid). Åtminstone inte till Playstation 3 och Xbox 360 ) med en kraftfull gaming-dator ser PC-upplagan riktigt bra ut, dock).

Sen har vi det här med depåstoppen. Om man kvalar in i topp tio måste man använda samma däck vid race-start som under kvalet, problemet blir om resten av fältet har samma däck och går i depå samtidigt som dig. Jag har vid mer än ett tillfälle varit först in i depån med resten av bilarna i följe.

Efter ett raskt depåstopp har jag dock vid flera tillfällen blivit stående i depån för att teamet släpper förbi andra bilar. På riktigt finns ju en regel som dikterar när det är säkert att släppa ut en bil i depårakan för att det inte ska bli kollision, men att stå i nästan 20 sekunder extra bara för att jag kanske var lite långsam in i depån är helt vansinnigt. Det ska noteras att det inte händer varje gång, men det förekommer och det irriterar något enormt. Depåstrategi kan såklart läggas upp manuellt och det gäller att tänja lite på gränserna för vad däcken klarar av ibland.

Trots aningen blek grafik är F1 2010 otroligt roligt, innehållsrikt och utmanande. Jag gillar verkligen körkänslan och personligen är jag glad över att Codemasters inte valde en mer simulatoraktig inriktning när det gäller bilfysiken. Till skillnad från Petter är jag ingen hardcore-fanatiker när det gäller racingspel och för mig är det viktigare att bli underhållen på lättillgängliga principer, snarare än att ha en verklighetstrogen upplevelse. Bilfysiken passar mig ganska bra, den är inte svår, men är hellre aldrig så enkel att man blir uttråkad. Tyvärr kommer nog de som hade förväntat sig en djup simulator att bli besvikna.