Det är två frågor som direkt som känns extra relevanta när House of Wolves, den andra expansion till Bungies storspel Destiny, kommer på tal. Först och främst: är det bättre än den första expansionen, The Dark Below? Ja. Den andra är: Klarar det av att stå på helt egna ben gentemot huvudspelet? Ja, till viss del.
House of Wolves-expansionen fyller på med några nya lägen i Destiny, vilket är klart behövligt, samtidigt som det komplementerar det ursprungliga innehållet väl. Dock erbjuds vi ingen ny Raid denna gång utan istället ges spelarna två nya aktiviteter som låses upp när huvudkampanjen är avklarad. Det första är ett "Horde-läge" (spelare mot vågor av fiender som i Gears of War 2) och det andra är en 'spelare mot spelare'-turnering med höga insatser som förändras veckovis. Istället för att fokusera på tidigare innehåll, likt Crota's End och Vault of Glass, som kräver hela sex personer för att genomföras, så har Bungie valt att rikta in sig på aktiviteter som endast kräver tre spelare i House of Wolves.
Detta är både bra och dåliga nyheter alltså, för just Raids är som bekant något som Destiny-spelarna verkar älska. Det är ett läge som erbjuder både en smakfull utmaning samtidigt som spelarna senare ofta vill försöka klå dessa så smärtfritt och få så bra tid som möjligt som det bara går. Vi är dock utlovade en ny Raid någon gång detta år, men hur och när är något som vi inte fått svar på ännu.
Den nya fokusen på mindre Fireteams är däremot av godo då det finns tonvis med folk därute som mer än gärna avnjuter Destiny, men som inte har den typen av vänkrets som behövs för att genomföra ett Raid-uppdrag för sex spelare. Dessa nya trespelarlägen, Prison of Elders och Trials of Osiris, erbjuder därför många möjligheten att genomföra uppdrag fast då i mindre nättare grupper. Sedan är dessa nya uppdrag glädjande nog rätt annorlunda i förhållande till vad som kommit innan.
Prison of Elders till exempel är alltså ett fiendevågläge för tre spelare med idéer lånade från både Horde och Firefight, där Bungie slängt in en nyttig dos med slumpmässig nyckfullhet. Det finns även olika nivåer i fråga om den utmaning som erbjuds. På nivå 28 erbjuds läget matchmaking och är klart lätt att ta sig igenom. Men när vi rör oss högre upp, till nivå 32/34/35, så får vi inte tillgång till matchmaking, utan istället blir vi erbjudna bättre loot och markant höjning i svårighets- och utmaningsgrad. Tyvärr slutar matcherna allt som oftast med ens Fireteam sitter och kurar bakom ett skydd, vilt fajtande för överlevnad, medan starka fiender med högexplosiva vapen dyker upp överallt och ingenstans på banan. Inte så nyanserat alltså.
Det finns ett antal arenor att kriga sig igenom i Prison of Elders och varje arena har en annorlunda fiendetyp. Det finns några enskilda uppdragstyper, men de sträcker sig oftast inte längre än att skjuta otyg och elakingar i skallen eller ta över ett specifikt objekt. Men det mest positiva vi tar med oss från Prison of Elders är att det erbjuder oss ännu ett alternativt sätt att spela Destiny. Det finns inte massvis med variation och det håller inte för längre spelsessioner, men det är ändå ett välkommet tillägg som vi mer än gärna spelar när Heroic Strikes och Raidsen tagit ut sin rätt.
Trials of Osiris är däremot desto mer välkommet. Läget släpper ned dig i riktigt intensiva 'spelare mot spelare'-strider, där varje match sker på samma karta (vilken det blir uppdateras veckovis). Det här är en kärleksförklaring till de galet tävlingsinriktade spelarna som inte alls fått sitt lystmäte och blivit delvis bortglömda av Bungie. Här spelar din utrustning verkligen roll och att gå in med för klena prylar är en garanti för att det kommer gå käpprätt åt Hälsingland. Spelare med helmaxade karaktärer på level 34 har så klart mycket bättre utrustning och vapen än andra spelare med låg level och eftersom fokus är på små Fireteams kan det lätt bli tufft. Vi kände oss dock aldrig överväldigade under matcherna men begränsningen av att ha sämre utrustning gör sig klart kännbar.
Eftersom all action tar sin plats på en och samma karta i Trials of Osiris så blir matcherna än mer uppslukande än tidigare. Varje tävling är av typen bäst av nio matcher och båda lagen har fullgoda möjligheter att ändra upp taktiken under dessa för att kullkasta sin motståndare. I tajta matcher avgörs det ofta av nyckelmoment såsom vilka vapen motståndarna har, vem som har använt alla sina supers och när detta skedde, vem som kan få tag i den tunga ammunitionen snabbast samt om motståndarlaget har en Warlock som återupplivar sig själv. Det gäller att ha koll.
Om du vinner den hela matchen så blir ditt resultat markerat på ett scorecard. Du har ett säkerhetsnät i form av tre förluster och ju fler vinster du får, desto bättre blir de potentiella priserna du erhåller då du väljer att lämna in scorecardet. Lootet inkluderar allt från rustningar till Legendary-vapen och det finns tillräckligt mycket morötter för att du ska vilja återvända till spelläget och plocka in den där perfekta vinsten på nio av nio rundor.
Trials of Osiris är alltså ett utmärkt läge för fans av PvP-matcher och dess expansionskompanjon, Prison of Elders, är ett stabilt om än rätt fantasilöst PvE-läge som ändå är klart underhållande. Resten av innehållet i expansionen är däremot inte fullt lika upphetsande.
Bland annat så får vi nya storyuppdrag som dessvärre återanvänder tidigare besökta platser, och sett till expansions prislapp så känns det som en riktig magsugare. Visst, berättandet och röstskådespelet under dessa uppdrag är klart mer lättsamma än tidigare, men uppdragen i sig är en besvikelse. Bungie hade gott om möjligheter att ta sig från sina nuvarande sandlådekartor och inkludera helt nya platser med nya bossar och spännande tillägg att kriga sig igenom. Men de har helt enkelt inte gjort det. Emellanåt skimrar det till av lite originalitet i expansionen men alltför ofta är vi överrösta av en känsla av deja vu. Lågvattenmärket är när du strider genom samma sektion av kartan i två olika uppdrag och enda skillnaden är att det är åt olika håll.
Men ändå är uppdragen här aningen bättre än de som erbjöds i Destinys första expansion (The Dark Below) och den nya Striken är klart underhållande. Men att bara kunna erbjuda oss "aningen bättre" denna vända är inte tillräckligt. Antingen får Bungie ge oss ett par nya uppdrag i nya områden eller, om de nu måste återanvända samma gamla platser vi redan sett, ge oss tonvis med material och släng in mycket mer fantasirikedom i dem. Ännu en gång känns därför storydelen av spelet tråkigt nog som en sekundär komponent.
De nya multiplayerbanorna är ett stabilt och välkommet tillägg till den redan existerande samlingen. De är rätt små till storleken, helt klart beroende på fokusen på lag med endast tre spelare , men vi gillar dem alla. Deras närvaro i expansionen kanske kommer bli förbisedd av många men för de som ofta besöker The Crucible så är det en klar anledning till glädje. Fyra banor (tre om du spelar på Xbox) ingår i tillägget.
Banan Timekeeper är den som är exklusiv till Playstation och det är arkitekturen från släktet Vex i ett dammig Mars-landskap. På Mars finner vi även banan Black Shield, och även fast en stor del av striderna pågår utanför så handlar det oftast om att intensiva bataljer inuti basen. Thieves' Den däremot är fylld av kringelkrokiga korridorer medan vår favoritbana Widow's Court, en bana på Jorden, är fylld av ruiner och atmosfär.
PvP-loot drops är ett bra exempel på förändringar i spelets grundformel som ändrat tonen i Destiny mer än någon annan form av tillägg. Loot drops är mycket mer generösa nu och bara inom loppet av några dagar efter expansionen släppts hade många spelare maxat ut tre helt olika karaktärer till fullo. Detta går emot den gamla tidens Destiny, då det tog klart mycket längre tid att levla upp en karaktär. Om det här är en bra eller dålig sak låter vi alla bedöma själva, men klart är att dropsen är mycket bättre och mer frekventa än någonsin tidigare.
Det ska bli intressant att se ifall det är tillräckligt med variation bland både vapen och rustningar för att hålla upp detta generösa tillvägagångssätt. En faktor som borde kunna mildra denna oro är att du nu kan höja gamla vapen och rustningar, som du funnit genom att lira bland annat Vault of Glass eller Crota's End, och få upp dem till en respektabel standard.
Med tanke på att House of Wolves är en expansionen som innehåller lite av allt, så finns det något för alla. Bungie har lyckats göra Destiny aningen mer omväxlande och nu finns det en klart större variation med saker att göra sedan äventyret är slut. Dessvärre är det inte toppkvalite på alla fronter som erbjuds. Trial of Osiris är jättebra, multiplayerbanorna är okej och loot-systemet har - enligt oss - blivit klart förbättrat. Prison of Elders är en mysig förströelse, men det kommer behövas mycket mer variation om det ska komma att bli en stadig del i Destiny-buffén. Den nya sociala hubben som inkluderas i expansionen är också fin, men det är egentligen bara ögongodis. Och de nya storyelementen känns som sagt dessvärre klart undermåliga.
Det är helt enkelt en blandad kompott som vi erbjuds. I synnerhet när du betraktar prislappen som är klart saltad oavsett hur du ser på saken. Med det sagt däremot så är det helt klart ett steg i rätt riktning för Bungies storspel. När det kommer till kritan så står det klart att House of Wolves trots sina brister ändå bidrar till att förbättra den upplevelse som är Destiny. Men inte riktigt så mycket som det borde.