Svenska
Gamereactor
recensioner
Guitar Hero: Warriors of Rock

Guitar Hero: Warriors of Rock

Neversoft säger adjö till Guitar Hero-franchisen med ett sista spel och man återgår till distade gitarrer, rockigare rötter och en del spelmässiga förändringar. Ris eller rock? Elfving har recenserat

Prenumerera på vårt nyhetsbrev här

* Obligatoriskt att fylla i
HQ

Activision och Neversoft har haft en tuff kamp. En kamp mot den best de själva har skapat. Guitar Hero-kossan har mjölkats torr och Harmonix och Rock Band 3 är en livsfarlig konkurrent. I sitt sista Guitar Hero-spel tar man dock strid mot tvivlarna och avslutar med flaggan i topp. Att låta Guitar Hero: Warriors of Rock återgå till spelseriens rockigare rötter var helt rätt.

Den av Gene Simmons berättade handlingen må vara papperstunn: en magisk gitarr ska hittas och svingas för att rädda "The Demi-God of Rock" från en mekanisk best. Ostigt. Men på rätt sätt. Story-läget utgår från en världskarta kantad av eldsflammor och vassa berg och här väljer du en karaktär som efter tillräckligt mycket rockande förvandlas till övermänsklig krigare. Storyn tar rätt liten plats, men det är småkul att se filmsekvenserna och kultsnubbarna Lars Ümlauts och Johnny Napalms metal-metamorfos.

Karaktärerna har varsin unik specialförmåga som kan rädda dig eller hjälpa dig inkassera fler stjärnor. Spelar du (bra) som Axl Steel tjänar han ihop "extraliv" som aktiveras när rockmätaren går i botten. Casey Lynch skyddar dina streaks så att spelet ser mellan fingrarna om du råkar missa en not. Det här gör Warriors of Rock ännu mer särpräglat och till mer av ett spel än en partypryl.

När du avancerat tillräckligt långt i spelet kan du tjäna ihop hela 40 stjärnor per låt med hjälp av krigarnas sammanlagda superkrafter. En andra runda låser dessutom upp sig efter eftertexterna har rullat, vilket ger ett stort omspelningsvärde för Warriors of Rock. Du får ännu mer valuta för pengarna tack vare alla miniutmaningar i Quickplay-läget, kallat Quickplay+ denna gång. Dessa har vi sett tidigare och kan gå ut på att hålla igång en streak så länge som möjligt eller bara sätta ett nytt personbästa.

Detta är en annons:

Är du sugen på att rocka sönder onlinemotstånd kan du välja mellan en rad olika spellägen, bekanta sedan tidigare. Pro Faceoff och dess lagvariant låter dig eller ditt band tävla i enskilda låtar och jämföra poäng. Rockfest innehåller de olika regelvariationerna Momentum, Streakers, Do or Die, Perfectionist och Eliminiation (se Guitar Hero 5). Servrarna har varit tomma under recensionsperioden, så jag har tyvärr inte kunnat testa mina färdigheter över Xbox Live eller Playstation Network.

Låturvalet är strikt inriktat på rock, metal och punk och jag gillar det renodlade tänket. Vid jämförelser ligger det utmärkta Guitar Hero: Metallica nära till hands och jag gillar att spela mig genom allt från Slayer till Linkin Park och Queen till Rolling Stones. Vid slutet väntar rejäla utmaningar och hals- eller armvärksvarning utfärdas när du ger dig på Dragonforces, Megadeths och Children of Bodoms låtar.

Det finns många starka, välmappade låtar jag fastnat för men allra roligast har jag på gitarr med Black Widow of La Port av John 5 Featuring Jim Root. Här är alla galna hammer-ons och pull-offs precis lagom svåra på Expert-nivån och med sina dryga sju minuter blir den lite av ett maraton. Nästintill Guitar Hero-synonyma Dragonforce återvänder också med hyfsat roliga Fury of the Storm.

Under dessa rundor blir det klart att det är gitarristerna och trummisarna som gynnas mest av låtvalet. Visst kan det vara kul att skrika sig hes i Self Esteem, Jet City Woman eller nygamla Paranoid (Metallica och Ozzys live-version från 2009), men utifrån min erfarenhet bläddrar sångarna ganska länge och håglöst när det vankas fullbandsspel. Men det kanske beror på min alltför moderna/syntiga bekantskapskrets? Hursomhelst, Warriors of Rock är inte för alla.

Detta är en annons:

I mitten av storyläget nosar dina rock-krigare upp en magisk gitarr med kraft nog att bli slutbossens bane. Instrumentet kan du dock bara lägga vantarna på om du klarar att spela genom första halvan av Rush-albumet "2112". Låtsviten spelas i ett svep och mellan de sju låtarna läser bandmedlemmarna Geddy Lee och Alex Lifeson upp handlingen från albumet. Storyn blir lite lagom rörig när den kofotas in i själva spelets värld, men det blir ändå fån-pampigt på ett trivsamt sätt.

Gitarren är för övrigt det enda nya instrumentet denna gång. Den har dock inga nya funktioner, förutom att nederdelen kan plockas lös och bytas ut mot andra kroppar. Designen i standardutförandet passar visserligen till spelet men de silversvarta fantasy-flammorna är inget designmässigt underverk direkt. Apfult, skulle man till och med kunna sträcka sig till. Värt att nämna är också att touch-strip:en tagits bort, vilket kanske kan ses som ett erkännande att den varit rätt värdelös.

Om du tillhör den lite svårdefinierade gruppen casual-spelare kanske du blir avskräckt av allt prat om story och specialkrafter. Då kan du lyckligtvis hoppa på det avskalade Quickplay-läget eller festvänliga Party Play, där musiken bara rullar på och vem som helst kan hoppa in, närsomhelst. Att sätta ihop en playlist med dina favoriter av de hela 93 låtarna är roligt och förvandlar nästan Warriors of Rock till en slags modern jukebox.

Det är dock svårt att ignorera konkurrensen. När rivalen Rock Band 3 dundrar på med keyboards och riktiga gitarrer känns det inte direkt fräscht att framföra pianodelen i Bohemian Rhapsody (låten finns i bägge spelen) med gitarr, och sångdelen utan stämmor. Med det sagt har man låtit Guitar Hero göra sin egen grej och spelen kompletterar varandra bra. Även om diskussioner kring vilket spel som är bäst lär florera är det inte en jätterelevant diskussion.

Jag gillar Guitar Hero: Warriors of Rock. Det som till slut får betyget att med nöd och näppe tippa över till en åtta är låtlistan, attityden och den härliga stämningen ett helt band genererar när det hamrar, skriker och smattrar sig fram genom de tyngsta låtarna. Det är ett nöje att kränga på sig yxan och slåss vid dessa rockkrigares sida.

Sammanfattningsvis är detta ett röjigt musikspel och ett värdigt avslut för Neversoft. Det man saknat i ambitioner och nytänkande kompenseras av en rejäl låtlista och ett lekfullt karriärläge. Gitarren må vara ful som stryk men den vrålar grymma toner.

Guitar Hero: Warriors of RockGuitar Hero: Warriors of RockGuitar Hero: Warriors of RockGuitar Hero: Warriors of Rock
08 Gamereactor Sverige
8 / 10
+
Bra och stor låtlista, renodlad och kaxig design, bra partyläge, mycket kul för gitarristen och trummisen
-
Inga nya instrument att tala om, lite menlös story
overall score
Detta är Gamereactor-nätverkets medelbetyg Du kan sätta ditt eget betyg genom att klicka här

En andra åsikt

Petter Hegevall:
Jag trodde det skulle krascha och brinna. Med blaskiga titlar som Guitar Hero: Van Halen och Band Hero i ryggen kunde Warriors of Rock inte bli något annat än urvattnat trams. Men det fungerar och för en gammal trumstocks-tomte som undertecknad är låtlistan bitvis genomröjig. Scott Rockenfields trioler på kaggen i Jet City Woman får mig att gå ned i spagat av lycka och att leka Neil Peart är förstås också mumma, även om jag föraktar albumet 2112. Rockarnas flamsiga superkrafter hade jag dock kunnit vara utan och Rock Band 3 kommer bli mitt musikspel i höst. 7/10

Medlemsrecensioner

  • killermm
    I det här spelet spelar man till olika låtar. Man kan köra till olika band till exempel Queen och Foo Fighters. Det finns olika svårhets grader.... 7/10

Relaterade texter

Guitar Hero: Warriors of RockScore

Guitar Hero: Warriors of Rock

RECENSION. Skrivet av Jonas Elfving

Neversoft säger adjö till Guitar Hero-franchisen och återgår till distade gitarrer, rockigare rötter och en del spelmässiga förändringar. Ris eller rock? Elfving har recenserat



Loading next content