Ett vanligt NHL-spel har idag en åldersgräns på sexton år. Det avskräcker säkert en del köpstarka päron som vill att deras små ska få lira hockey i TV-soffan. NHL Slapshot saknar de värsta våldsamheterna som i vanliga fall utspelar sig på den digitala isen och kan därför få en betydligt lägre åldersgräns. Men det är inte bara bristen på blodiga uppgörelser som appellerar till en yngre publik. Slapshot kommer tillsammans med en hockeyklubba i plast. Som bara räcker mig till pungen.
En så kort klubba gör mycket lite för inlevelsen. Och spel förpackade med extra onödig plast gör mig mest irriterad. Sopberget, EA, hört talas om det? Ändå fungerar klubban bra i all sin enkelhet. Snabba skott, hårda skott och elaka tacklingar, allt går att utföra utan problem. Men så fort jag konstaterat att klubban fungerar, plockar jag ur Wii-fjärren från plasten, för att kunna fortsätta min hockeykarriär bekvämt tillbakalutad.
Jag blir alltid glad av bra spel som riktar sig till kidsen. Det går att sälja vilken skit som helst till barn. Själv gjorde jag knappt någon urskiljning mellan guld och bajs när jag satt framför polarnas NES på åttiotalet. Barn brukar få välja mellan två saker, långsamma edutainment-spel till PC och licensspel från animerade filmer. Men NHL Slapshot är inget hafsverk. Ambitionerna är inte vansinnigt höga, men EA levererar ett lättillgängligt sportspel med hög fart.
Delar av spelsoundtracket är verkligen hemskt. Låtar som jag avskytt sen jag var tolv träffar plötsligt mina trumhinnor som elaka spöken från det förflutna. Lika oväntat som ovälkommet får jag 2 Unlimited och Europe serverat. Men jobbig musik och sport brukar vara oskiljaktiga. På ett sätt är detta kanske det mest verklighetsanknutna i spelet.
Slapshot aspirerar nämligen aldrig på att simulera riktig ishockey. Spelet är lätt, har ett ständigt högt tempo och det går sällan mer än några få sekunder mellan varje mål. Det är inte ovanligt med tvåsiffrigt för båda lagen innan matchens slut. På grund av de enkla kontrollerna kommer säkert många föräldrar utan spelvana att kunna hålla sina kottar sällskap i soffan.
Spelets karriärläget börjar redan i knatteåldern. Små tomtar i bylsiga hockeykläder gör sitt bästa för att imponera på föräldrarna på andra sidan rinken. Så går man igenom en rad matcher och ens spelare växer upp. Kroppshår och könsdrift utvecklas i takt med spelförmågan och efter mycket svett och tårar (men inget blod) står man vid de andra proffsen i NHL.
NHL Slapshot är ett bra barn- och familjespel. Till Wii finns det mig veterligen inga andra bra alternativ. Att spelet dessutom är utvecklat exklusivt för konsolen, istället för att vara en sämre nedbantad version känns verkligen när man spelar. Bristen på onlinespelande kan säkert reta en del, men Slapshot är ett typiskt "rivalitet i soffan"-spel. Att styra med plastklubban fungerar bra om man gillar att röra sig framför sin TV, men soffpotatisar som undertecknad kommer snabbt att frigöra Wii-fjärren från klubban. Ett bra köp, för barnfamiljen eller den hockeysvultna Wii-ägaren.