Svenska
Gamereactor
recensioner
FIFA 11

FIFA 11

Årets upplaga av världens vackraste sport i elektronisk lyxförpackning är här. Hur grönt är årets gräs? Lyckas Glenn Hysén rama in matcherna till perfektion? Och hur roligt är det egentligen att vara målvakt?

Prenumerera på vårt nyhetsbrev här

* Obligatoriskt att fylla i
HQ

Mindre sofistikerade människor ägnar sig åt att i februari eller mars spana efter så kallade "vårtecken". Näsor dyker ner i myllan för att om möjligt skåda den första millimeter snödroppe som trängt fram, årets premiärtrana kan dyka upp när som helst och smhi.se bombarderas med hamrande på F5-tangenten i hopp om att någon ort ska ha rapporterat om stabila temperaturer under sju dagar, varvid meteorologisk vår utropas.

Oerhört fånigt, om du frågar mig. Själv är jag mycket mer intresserad av hösttecken. Det handlar om banala upplevelser, som strida strömmar nioåringar som forsar fram längs trottoarerna på väg hem från fritids, trädens allt färggrannare lövskrudar och den där klassiska höstförkylningen. Det handlar också om mer allvarliga ting som den första avsparken i Premier League och rykande heta bulletiner från Christian Wilhelmssons framfart i Al-Hilal. Allt detta är självfallet en nedräkning, ett slags intrikat kalender, inför den årliga FIFA-releasen.

När fotbollspärlan så anländer vill den mest kritiska ådran i min kritikerkropp gärna ifrågasätta de stora sportspelens kretslopp. Det är samma veva varje år. Är det verkligen nödvändigt med alla dessa täta släpp? Gagnar det serien på sikt? Jag kommer sällan fram till något svar på den frågeställningen. De flesta år har jag fullt upp med att njuta av den senaste reinkarnationen av FIFA och allt annat tenderar att blekna i jämförelse. Så också i år. För även om steget från förra årets höjdarspel i mångt och mycket är finputsningar, så är de i allmänhet högst välkomna. Och denna förfining av detaljer och utveckling av spellägen är egentligen allt man kan begära av ett spel som kommer att stjäla så mycket tid.

De nytillkomna spellägena i FIFA 11 är i huvudsak det omgjorda karriärläget och möjligheten att spela elva mot elva online, men för mig är det naturliga att först ge mig i kast med en enkel vänskapsmatch. Valet av möte faller naturligtvis på det klassiska Merseyside-derbyt, där försvararna av allt som är ljust och vackert (Liverpool) tar sig an Mordor all-stars (Everton). Det som på förhand kändes som en given promenadseger i trakterna av 4-0 förbyttes dock snabbt till en febrig Kafka-mardröm. Mer än en halv livstids erfarenhet från att dyrka upp försvar, nu senast i FIFA World Cup, visade sig om inte värdelös så i varje fall klart otillräcklig. Förlust på straffar efter 0-0.

Detta är en annons:

Jag hade aldrig riktigt reflekterat över det innan den där matchen. Men nyckeln till passningsspelet i tidigare utgåvor hade mestadels handlat om att bestämma sig för vem som ska ha bollen, och sedan ge den till honom. Lite som att skicka iväg bollen som längs ett snöre hittade passningarna oftast fram. Visst krävdes viss precision, men det handlade aldrig om någon tyngre utmaning. Följderna blev att motståndarförsvar, särskilt de som tillhörde en datormotståndare, snabbt kunde passas och skjutas i sank, särskilt när man utvecklat god intuition för var alla lagkamrater befann sig.

Nu är inte steget från passningsspelet i FIFA 10 till det i FIFA 11 ett krumsprång rakt upp i världsrymden jämfört med tidigare versioner, men ambitionen att utveckla den här aspekten av sporten har fallit väl ut. Det handlar om att ställa större krav på spelaren, om att slarviga och hafsigt utförda manövrar ska bestraffas och väl inövad känsla för passningars riktning och kraft ska belönas. Det kan låta som både en mindre detalj och som något självklart, men för spelkänslan i ett fotbollsspel är passningslirkandet av central betydelse. Du utför hundratals passningar varje match, så det är klart att en liten höjning av svårighetsgraden i det elementet fortplantar sig till något vitalt i slutändan. Just den här typen av små finjusteringar av spelmotorn är sådant jag förväntar mig av ett nytt FIFA.

En funktion som i större utsträckning känns som ett litet steg i rätt riktning, snarare än en markant förbättring är det som kallas Personality Plus. Enkelt beskrivet är det ett sätt att med vissa specialförmågor av typen "duktig tacklare", "bra på inlägg" kunna särskilja de verkliga stjärnorna ytterligare från det övriga spelarkollektivet. Efter en gedigen mängd matcher kan jag konstatera att de här karaktärsdragen verkligen märks ute på planen, men kanske skulle man ha fläskat på lite mer för att verkligen skapa de där tydliga kontrasterna mellan personligheter. Något att arbeta med inför FIFA 12, kan jag tycka.

Något som däremot är sig likt är spelets kommentatorer. Jag spelade ursprungligen svenskarna Henrik Strömblad och Glenn Hysén och tyckte det fungerade alldeles utmärkt. Till skillnad mot en verklig match är ju dessa matchreferat inte till för att fördjupa min förståelse av matchen, utan för att bidra till den där livesända atmosfären. Väl inne i matcherna lyssnar jag inte på vad som sägs, endast på hur det låter. Och frånsett några anmärkningsvärt malplacerade utrop så låter herrarna på ytan som vilken Champions League-sändning som helst. Därmed inte sagt att Strömblad och Hysén är att föredra i längden - de engelskspråkiga Tyler och Gray är fortfarande mina favoriter.

Detta är en annons:

När det kommer till det visuella har jag sällan tillhört de hänfördas skara under mina bataljer med EA Sports fotbollsverk. Det gör jag inte heller i år. Visst är många av de inzoomade vyerna under repriser och liknande riktigt läckra - men det är bara de riktigt välkända namnen som är så där läckert detaljerade. Och när spelet väl rullar är grafiken kanske inte knivskarpt läcker i stilla format, däremot har animationerna slipats en hel del i år. När spelet flyter som bäst ser det faktiskt riktigt verklighetstroget ut, särskilt kampsituationer och målgester har fått sig en ordentlig genomkörare. Inramningen med menyer och annat

Under kategorin nya spellägen sorteras dels det nya karriärläget - som innefattar både spelar- och tränarkarriärer, samt möjligheten att spela hela matcher som målvakt. För den som tycker det verkar oerhört spännande att iaktta tjugoen datorkontrollerade polygonatleter som jagar efter en virtuell boll i någon minut är målvaktsläget kanske det heta med årets upplaga, själv glömmer jag dock ganska raskt och går vidare.

Dags nu att prata om karriärmöjligheterna, är det här hållbarheten finns? Nja. I FIFA 11 vet jag redan nu att jag inte kommer att fastna för tränarläget. Jag ser det som ett naturligt inslag och vänder mig inte mot att spelläget finns, men de torftiga handels- och taktikmöjligheterna förmår inte fängsla mig någon längre tid. Den tid jag spenderar med att manipulera inställningar, eller att fruktlöst försöka locka över Micah Richards till Milan, ger mig så lite tillbaka, i relation till min investering. Tacka vet jag då spelarläget. Jag ges möjligheten att snickra ihop en alldeles egen liten minimänniska med stor valfrihet och njuter sedan - faktiskt - av att försöka behaga min tränare, göra mål och uppfylla olika önskemål och kriterier. Hade jag varit en arbetslös eremit hade jag sannolikt spelat detta läge året om, men då tid är en lyxvara måste jag med visst svårmod begränsa mina planerade framgångssagors omfång.

För den som inte attraheras av karriärläget och vars vänner är för få eller för lättmanövrerade innehåller även årets upplaga ett av spelvärldens mest omfattande onlinelägen. Vare sig du är typen som gillar att ta en snabb match mot första bästa österrikare innan du går till skolan, eller älskar att delta i turneringar och ligor med och mot andra finns det mycket mums att gotta i sig. Lägg till allt det bra med FIFA 10:s onlineläge den tidigare nämnda möjligheten att spela elva mot elva. Allt som krävs är två självplågare som vill stå mellan de digitala stolparna.

Känner du dig ännu kluven inför ett eventuellt köp? Här följer mina sista ord i ämnet. Kanske de avskräcker dig, mig hade de övertygat på studs. Host. Harkel. Spelets soundtrack är, för alla som gillar MGMT, Gorillaz, Ana Tijoux, Scissor Sisters och mer av den varan, sportspelvärldens bästa. Så är det bara.

FIFA 11FIFA 11FIFA 11FIFA 11
09 Gamereactor Sverige
9 / 10
+
Förbättrad spelkänsla, fantastisk hållbarhet, rikt på innehåll, ambitiöst soundtrack
-
Väldigt likt föregångaren, ojämn grafik
overall score
Detta är Gamereactor-nätverkets medelbetyg Du kan sätta ditt eget betyg genom att klicka här

Medlemsrecensioner

  • Cracksup
    Handling / story / vad man gör i spelet Spelet handlar om att spela fotboll och det finns massa funktioner som man kan spela. "Avspark"... 7/10
  • berntssowN
    FIFA-serien är den elektroniska sportens populäraste serie och det senast släppta spelet i serien ska alltid överträffa föregångaren. I år... 8/10
  • lhksebbe
    Riktigt bra spel men inte på straffar det är INTE alls bra!! därför ger jag det 8/10.... 8/10
  • Rickardo
    Ännu en reinkarnation av denna evighetsserie. Det första i serien jag spelade var Fifa 96 till min brors SNES. Tidigare hade vi även International... 9/10
  • fredolino
    Fifa 10 var egentligen ett perfekt fotbollsspel. Hur gör man något perfekt ännu bättre. Jo, Fifa 11 har infört möjligheten att spela med... 10/10
  • Filip-77
    Äntligen ett riktigt verklighetsbaserat Fifa spel från ea! Jag har spelat nästan alla fifa spel som kommit sen 2004 och jag måste säga att detta... 9/10
  • AeroBooy
    Generellt sett finns det andra förbättringar också, skytte känns bättre. Karriärläget är nu uppdelat i tre lägen, chef, vara ett proffs... 9/10

Relaterade texter

FIFA 11Score

FIFA 11

RECENSION. Skrivet av Christofer Olsson

Årets upplaga av världens vackraste sport i elektronisk lyxförpackning är här. Hur grönt är årets gräs och lyckas Glenn Hysén rama in matcherna till perfektion denna gång...



Loading next content